
MIK-utsikten: Nya perspektiv inom digital informationskunnighet
Det har kommit några nya intressanta guider med bäring på medie- och informationskunnighet som MIK-utsikten ska titta närmare på. I den här artikeln ligger fokus på en guide från finska FaktaBaari kring informationskunnighet. En kommande artikel handlar om nya riktlinjer för undervisning om desinformation, som är sammanställda av EU-kommissionen.
Det har under senare år tillkommit en hel del nya perspektiv och infallsvinklar på problem, och på behov av förmågor, med bäring på medie- och informationskunnighet, MIK. Detta för såväl skolundervisning som för den vuxna allmänheten. Inte minst de stora sociala medier-plattformarnas närmast explosiva framväxt de senaste 15 åren har efterhand medfört en rad utmaningar som det har tagit tid att identifiera och kartlägga.
Nya tider, nya utmaningar
Eftersom detta är ämnen som rört och rör sig med rätt hög hastighet behöver vi fortlöpande sammanställningar – vilka är de nya perspektiven? Vilken typ av lär- och stödresurser saknas? Vad behöver pedagoger, bibliotekarier och andra uppdatera sin egen kunskap kring?
Den finska ”fact checkern”, faktagranskningsorganisationen FaktaBaari, som bland annat arbetar gentemot skolvärlden med lärresurser, har nu kommit med guiden Digital Information Literacy Guide. A digital information literacy guide for citizens in the digital age (pdf). Den tar upp olika exempel på nya perspektiv och angreppssätt inom det de kallar ”Digital Information Literacy”. Detta kan sägas vara en underavdelning inom MIK-paraplyet, med fokus på litteraciteter rörande sociala medier, data och algoritmer, samt integritetsfrågor, ”Privacy Control”. Man skulle kunna säga att vi här ligger i gränslandet mellan MIK-paraplyet och delar av det som kallas digital kompetens. Guiden är skapad som en del av NORDIS, Nordic Observatory for Digital Media and Information Disorder, ett samverkansprojekt mellan olika nordiska universitet och faktagranskningsorganisationer, som i sin tur är knutet till EDMO, European Digital Media Observatory, och finansierat av EU-kommissionen.
Vad tar då en sådan här guide, skriven 2022, upp som avgörande nya perspektiv på digital informationskunnighet för medborgare i en digital tidsålder?
Algoritmer, data och integritet
En del punkter känner man igen från senare års satsningar på pedagogiska resurser i ett svenskt sammanhang. Några av de 16 kapitlen fokuserar till exempel på algoritmer, data och integritet. Här betonas vikten av att medborgare förstår olika aspekter av hur algoritmer ordnar våra informationsflöden och sökträffar. Det handlar om att vi lämnar spår efter oss online på olika vis, hur detta sedan kan inverka på vilken information vi möter samt att innehåll kan riktas och anpassas efter data om vårt beteende. Kunskap om hur detta går till, om möjligheter att undvika olika typer av datainsamling och om den bristande transparensen kring detta är viktig. Men det är också bra att ha en inblick i att detta är ämnen som diskuteras intensivt och att det förekommer olika initiativ för att försöka öka transparensen och individens kontroll över sina egna data.

Hur fungerar kakor på Facebook, en illustrerande bild från skriften. 2022 Avoin yhteiskunta ry / Faktabaari EDU CC-BY
Guiden ämnar bland annat besvara nedanstående frågor:
- Vad är digital informationskunnighet?
- Vad innebär det att vara digitalt kompetent?
- Vilka sociala medier-trender är aktuella i Finland idag?
- Vilken är processen bakom undersökande läsning på nätet – och hur utvärderar man den?
- Vilka är användarnas rättigheter på nätet?
- Hur defineras informationsoreda, “information disorder”.
- Vilka former av nätpropaganda finns?
- Vad kan man lära av faktagranskare?
- Hur identifierar vi autentiska faktagranskare.
- Hur granskar man vetenskapligt påstående?
- Hur kan man värdera en experts expertis?
- Vilka utmaningar för algoritmer och AI med sig?
- Vilka digitala fotspår lämnar vi efter oss?
- Vad är Digipower i praktiken?
- Hur kan vi försvara demokratin i våra närmiljöer?
Ett par andra spår i guiden har ännu inte hunnit belysas i lika hög grad i svenskt material.
Faktagranskning som metod och genre
Några kapitel tar upp faktagranskningsgenren, ”fact checkers”, som kan ge flera spännande infallsvinklar med bäring på informationskunnighet. Man lyfter man fram faktagranskarnas arbetsmetoder som en pedagogisk resurs för den bredare allmänheten. Så kallad lateral läsning kan sägas vara ett heuristiskt tillvägagångssätt som kännetecknar ”fact checker”-arbetet och som är förhållandevis lätt att öva sig i, och som har visat sig vara utmärkt för att stärka människors förmåga att kritiskt granska digitalt innehåll. Det finns olika, främst engelskspråkiga, lärresurser kring lateral läsning, och även en del nyare forskning med positiva resultat om effekten av användningen av lateral läsning. Här ges även tips på sökstrategier när man exempelvis använder en sökmotor. De tar även upp olika verktyg för granskning av digitalt innehåll, som omvänd bildsökning och andra typer av analys av bild och video. Det här är verktyg som ofta används av faktagranskare och i regel är ganska lättanvända. Jag skulle vilja tillägga att det även finns andra typer av verktyg som kan vara tacksamma att använda både för specifika granskningar och för att illustrera olika mekanismer på just sociala medier. Jag tänker då inte minst på de som finns för att undersöka nätverk och spridning av innehåll.
Faktagranskningsgenren diskuteras i guiden också i sin egen rätt. Faktagranskningar är ofta en fin resurs när man vill undersöka påståenden som fått stor spridning. Även om vi har få faktagranskare i Norden så kan man ofta räkna med att tvivelaktiga påståenden som fått internationell spridning har bemötts med en granskning från någon av de 400 faktagranskarredaktioner som finns i världen. Dessa granskningar kan man finna via olika databaser, sökstrategier och liknande. Viktigt är att engelska språket då är ett avgörande arbetsmedel.
Det finns fördelar med att allmänheten blir mer bekant med vad faktagranskare är för något och hur deras arbete ser ut. Det handlar då om att kunna identifiera vilka som är trovärdiga faktagranskare (de ingår i regel i det internationella nätverket IFCN och dess arbete kännetecknas av hög transparens), och att känna till att det även finns oseriösa aktörer som presenterar sig som faktagranskare och som sprider desinformation. Att få insikter i hur man identifierar seriösa faktagranskare kan sägas illustrera vidare utmaningar med att särskilja mer och mindre seriösa journalistiska aktörer, arbetssätt, medieetiska utgångspunkter med mera. Guiden tar även upp andra former av bemötande av falsk och vilseledande information än den regelrätta faktagranskningen.
Vetenskaplig kunnighet
Ett annat spår i guiden är vetenskaplig kunnighet, som en komponent i det man ofta ringar in med den vaga termen kritiskt tänkande. Inte minst covidpandemin, vaccinmotstånd och olika former av klimatskepsis har under de senaste åren illustrerat en rad utmaningar för mediekonsumenter idag. Det handlar om att ta ställning till artiklar och olika påståenden med vetenskaplig bäring som får stor spridning och väcker debatt. Hur ska man som icke-specialist kunna göra bedömningar av sådant innehåll? Det finns en del råd som bygger på övergripande insikter i vad som kännetecknar en relevant expert i ett ämne; hur det vetenskapliga samtalet ser ut och vilka som medverkar och därmed granskas i det (och vilka som inte gör det), och sökstrategier som utgår från dessa typer av grundläggande insikter. FaktaBaari kan här peka på en färsk kunskapsöversikt från ett projekt vid Stanfords universitet som FaktaBaari själva medverkat i.

Hur bedömer man information av vetenskaplig karaktär? Beslutsträd från Stanfordrapporten om vetenskaplig kunnighet, som presenteras i FaktaBaaris guide. Osborne, J., Pimentel, D., Alberts, B., Allchin, D., Barzilai, S., Bergstrom, C., Coffey, J., Donovan, B., Kivinen, K., Kozyreva. A., & Wineburg, S. (2022). Science Education in an Age of Misinformation. Stanford University, Stanford, CA.
”Information disorder”
Ett par kapitel tar upp olika definitioner av problematisk information som ofta är tacksamma att utgå från i pedagogiska sammanhang. First Drafts modell ”information disorder”, med bland annat en uppdelning av problematisk information i miss-, des- och malinformation, har väckt stort intresse på många håll de senaste åren. Den används numera i en hel del material internationellt, även om den inte fått någon mer ingående introduktion på svenska ännu. Ett kapitel i guiden redogör för det klassiska propagandabegreppet och dess användbarhet för mediekonsumenten av idag att identifiera olika metoder för att övertyga, skapa förvirring och liknande i digitala miljöer.
Självreflektion
I några av guidens texter lyfts även vikten av självreflektion hos den enskilde medieanvändaren. Varför reagerar jag som jag gör? Varför vill jag tro på detta? Varför vill jag klicka och dela? Viktiga frågor man bör ställa sig själv, och som leder till resonemang kring vikten av återhållsamhet, ”click restraint”, men som också kan användas som utgångspunkt för reflektion kring olika aktörers metoder för att fånga ens uppmärksamhet och locka till olika reaktioner. Här lyfts även det övergripande problemet med de enorma informationsmängder många av oss möter i digitala miljöer och hur så kallad ”strategic ignorance”, en genomtänkt strategi att helt enkelt strunta i mycket av den information som passerar revy, har blivit en relevant förmåga att förhålla sig till.
Andra resurser
Den här guiden är inte någon fullständig inventering av nya perspektiv, men den tjänar som en tacksam genomgång av en hel del aktuella frågor inom digital kompetens och medie- och informationskunnighet. Vill man ha en bredare och färsk genomgång av relevanta kunskaper och förmågor inom det som räknas till digital kompetens kan man titta närmare på ramverket DigComp 2.2: The Digital Competence Framework for Citizens – With new examples of knowledge, skills and attitudes från EU-kommissionen, som publicerades tidigare i år. Flera av texterna i FaktaBaaris guide återknyter till DigComp 2.2. Man kan också med fördel titta på Unescos nya ramverk för undervisning med utgångspunkt i det bredare MIK-paraplyet, som varit uppe här på Digiteket tidigare.