MIK-utsikten: Kan man lita på Wikipedia?
Det går inte att komma ifrån att Wikipedia i stora delar av världen är en oerhört strategisk resurs i dagens digitala informationslandskap. Hur man kan använda Wikipedia bör därför ses som en självklar pusselbit av medie- och informationskunnighet. Det skriver Mathias Cederholm i artikelserien MIK-utsikten.
Det går inte att komma ifrån att Wikipedia i stora delar av världen är en oerhört strategisk resurs i dagens digitala informationslandskap. Hur man kan använda Wikipedia bör därför ses som en självklar pusselbit av medie- och informationskunnighet. Det finns en del bra guider med exempelvis tips på hur man som användare kan bedöma enskilda artiklar på Wikipedia, även om jag skulle önska att det satsades mer på den genren av MIK-material. En fin pedagogisk video jag brukar rekommendera för såväl pedagoger som litet äldre elever är den femte videon i utbildningsserien Navigating Digital Information från MediaWise, Poynter Institute och Stanford History Education Group.
Men hur ska man mer generellt ställa sig till Wikipedia som kunskapskälla? Kvaliteten skiljer sig åt rejält mellan olika artiklar, men en tumregel är att en populär Wikipedia-sida i regel faktiskt är den mest trovärdiga informationskällan som finns. En mindre besökt sida kan däremot vara knepig. Har man, som jag brukar uttrycka det, Wikipedia-kunnighet och vet hur man ska använda Wikipedia så är det en riktigt bra källa.
Forskaren Amy Bruckman har kommit med en bok om just detta, Should You Believe Wikipedia?. Den har några intressanta informationsteoretiska och epistemologiska utgångspunkter, och kan ses som en plädering för att det arbetssätt byggt på samtal, regelstyrt samarbete och ”mass peer review” som Wikipedia använder även är en utmärkt grund för kunskapssamhället i stort. Litet förenklat – om arbetssättet på Wikipedia spreds till andra delar av nätet skulle förmodligen en hel del av dagens problem kring hur vi människor beter oss online minska betydligt.
Should you believe Wikipedia? av Amy Bruckman.
Vill man få litet mer kortfattade presentationer från Bruckman kan man exempelvis läsa denna intervju, eller titta på detta seminarium från Stanford.
Personligen menar jag att Wikipedia är en strategiskt avgörande resurs i våra informationsekosystem, som så många som möjligt borde stödja, bevaka, och gärna bidra till själva. Ju fler kockar desto bättre soppa är den intressanta logiken. Att arbeta med Wikipedia kan dessutom på ett bredare vis stärka ens medie- och informationskunnighet. Se exempelvis denna artikel av två forskare om Wikipedia som en resurs för mediekunnighet och i att öva sig i så kallad lateral läsning. De olika samarbetsprojekt som Wikipedia/Wikimedia har med bland annat skolor, universitet, bibliotek och expertnätverk är spännande och jag tycker detta om möjligt borde expandera ännu mer. Wikipedia blir bara allt viktigare. Inte minst när de stora plattformarna numera gärna leder sina användare dit också.
Google lyfter vid vissa sökningar fram faktarutor med information hämtad från Wikipedia. Här en sökning på "vad är klimatzoner".
Autentiskt innehåll?
En ödesfråga som diskuteras alltmer i och med den explosiva digitaliseringen är hur vi ska kunna veta att digitalt innehåll är autentiskt. Möjligheterna till digital manipulation har blivit omfattande, och den utvecklingen fortsätter i hög takt. Deepfakes och AI-genererad bild/text har lett till mardrömslika visioner om en morgondag, inte så långt bort, då man helt enkelt inte kan lita på någonting. Går vi alltså in i en epok då medieanvändaren alltmer måste utgå från att digitalt innehåll inte är att lita på snarare än tvärtom?
AI:n DALL-E 2 har genererat denna bilden efter att ha fått instruktionen "A propaganda poster depicting a cat dressed as French emperor Napoleon holding a piece of cheese". Källa: Ramesh, Dhariwal, Nichol, Chu and Chen 2022.
Riktigt så illa är det inte. Under några år har man diskuterat och testat tekniker och lösningar för pålitlig digital ”ursprungsmärkning” på olika vis. Målsättningen är att man lätt ska kunna verifiera exempelvis var/när en bild/video är tagen och ursprungligen har publicerats, att den inte är manipulerad och så vidare. Det har kommit flera spännande initiativ under senare år, och en intressant lösning presenterades nyligen av Coalition for Content Provenance and Authenticity (C2PA). C2PA är ett samarbete mellan Content Authenticity Initiative (CAI, som leds av Adobe) och Project Origin (som leds av Microsoft och BBC). Lösningen består av en teknisk standard som kan ”ursprungsmärka” bilder, videor, artiklar, ja, närmast vad digitalt som helst, och dessutom spåra/lagra ändringar och manipulation. Dessa metadata kommer att bli lätta att granska och förstå även för normalanvändaren. På C2PA:s sida kan man finna allt från tekniska specifikationer till pedagogiska genomgångar. Lanseringen följdes av ett event 29 januari 2022 med olika föreläsningar om utmaningarna och vägar framåt, som finns på Youtube. Förhoppningen är att systemet anammas av såväl stora sociala mediebolag och hård- och mjukvarufabrikanter som publicister och fotografer. Då skulle vi plötsligt ha tagit ett stort kliv mot en ny sorts digital värld där manipulation av digitalt material inte längre är ett riktigt så stort hot som det faktiskt har varit de senaste åren. Oavsett om just C2PA genomdrivs som standard eller ej kommer förmodligen innebörden av medie- och informationskunnighet, MIK, också att förändras framöver – det kommer alltmer att behöva involvera kunskap om sådana här lösningar och en övergripande förståelse av hur de fungerar.
Lästips
Om man vill fördjupa sig i debatten och forskningen kring sociala medier och deras eventuella kopplingar till samhällelig splittring, minskad tillit och polarisering kan man titta närmare på en ny artikel i The Atlantic av psykologen och debattören Jonathan Haidt. Han tar upp en hel del forskning, och han har även några öppna dokument där han mer utförligt ställer samman relevant forskning på detta tema, exempelvis ett med titeln Social Media and Political Dysfunction: A Review (i skrivande stund på 119 sidor). Det ska påpekas att Haidt tillhör en fåra inom debatten som är starkt kritisk till hur sociala medier ser ut idag, men han ger också intressanta förslag på möjliga vägar framåt. Jag har skrivit ett kortare referat av artikeln i Facebookgruppen Källkritik, fake news och faktagranskning.
Mathias är utbildare och researcher i MIK och digital källkritik, vid Alle fonti HB. Han är också gästlärare vid Lunds universitet och administratör för Facebookgruppen ”Källkritik, fake news och faktagranskning”.
