MIK-utsikten: Automatiserad faktagranskning, klimatförnekelse och Källkritikbyrån
I denna instans av artikelserien MIK-utsikten presenteras en nylanserad faktagranskande bot som visar hur vi förmodligen är på väg mot ett annorlunda informationslandskap. Vi tittar också på en inspelning av ett föredrag och ett samtal om klimatförnekelse som behandlar flera viktiga aspekter av en utmaning som kommer att vara viktig att förhålla sig till under lång tid framåt. Vi säger också grattis till Källkritikbyrån och påminner om deras granskningar och guider.
Det händer mycket spännande för närvarande i anslutning till det språng som sker med nya AI-verktyg som ChatGPT. Ett exempel är Fact Check Assistant, en bot för faktagranskning av påståenden. Den har utvecklats av Social Media Lab vid Toronto Metropolitan University, Kanada. Det är i nuläget en prototyp som främst är tänkt att visa på möjligheterna med sådana här verktyg, och i början av mars släpptes en ny version som bygger på ChatGPT 3.5. Istället för att själv behöva söka faktagranskningar via sökmotorer eller databaser så kan man alltså be denna bot att ge bedömningar av påståenden utifrån befintliga faktagranskningar och information hos kunskapsinstitutioner och liknande. Utöver sina svar tipsar boten i regel om möjligheten att söka efter faktagranskningar i Googles databas Fact Check Explorer. Jag har testat boten på en rad typiska pandemitidspåståenden (konspirationsteorier, vaccinpåståenden med mera) på både svenska och engelska och tycker den klarade dem bra. Jag kan tänka mig att den här typen av verktyg kommer att ändra vårt informationslandskap en hel del de kommande åren. Förmodligen kommer också de chatbotar som snart lär byggas in i själva sökmotorerna, som Bing och Google, att instrueras att lyfta upp innehåll och bedömningar från exempelvis faktagranskare när det är relevant.
En skärmdump från Fact Check Assistant när användaren låter tjänsten faktagranska ett falskt pandemitidspåstående.
Hur bemöter man klimatförnekelse?
I slutet av januari anordnades ett samtal om vetenskapsförnekelse och klimatförnekelse i Stadshallen i Lund, arrangerat av Gruppen för Klimatledarskap på Uppsala universitet och Hållbarhetsforum vid Lunds universitet. Det var del av en pågående ”turné för vetenskap och miljö” på olika universitet i landet. Arrangemanget finns inspelat och kan ses på Youtube. Kvällen inleddes med ett förträffligt föredrag av Mikael Karlsson, lektor i klimatledarskap och docent i miljövetenskap vid Uppsala universitet. Han gick igenom företeelserna vetenskapsförnekelse och klimatförnekelse och kunskapsläget om hur sådana här förhållningssätt kan yttra sig. Han diskuterade riskerna med hur dessa företeelser kan inverka på viktiga och strategiska politikområden om de blir mer utbredda och även varför människor hamnar i dessa tankebanor. Han berättade även om hur vetenskaps- och klimatförnekelse kan bemötas konstruktivt på olika vis. Viktigt att förstå i dessa sammanhang är de psykologiska mekanismer som brukar vara inblandade, det räcker ofta inte att ”slå en faktagranskning i huvudet” på någon som misstror vetenskap, har fallit för missinformation eller konspirationsteorier eller liknande. Man måste försöka nå fram på andra vis.
Deltagare i panelsamtal:
* Emily Boyd, professor i hållbarhetsvetenskap och föreståndare för Hållbarhetsforum vid Lunds universitet.
* Olof Sundin, professor i biblioteks- och informationsvetenskap, forskar om hur källkritik kan bidra till att hantera vetenskapsförnekelse.
* Mikael Klintman, professor i sociologi, forskar om förutsättningar för människor och organisationer att göra val som minskar belastningar på miljö och hälsa.
* Anna Ingers, miljötalesperson Socialdemokraterna och regionråd i Region Skåne.
* Mikael Karlsson, lektor i klimatledarskap och docent i miljövetenskap vid Uppsala universitet.
* Samtalet leds av Daniel Lindvall, doktor i sociologi vid Uppsala universitet.
Karlsson tog även upp den komplexa problematiken kring ”fördröjar”-argument, det vill säga argument som är lite mer försåtliga och inriktar sig på att ifrågasätta, relativisera eller misstänkliggöra olika klimatåtgärder snarare än själva klimatforskningen. Denna typ av argumentationssätt ser ut att tillta på den traditionella vetenskapsförnekelsens bekostnad, men är ofta framförda av samma aktörer och med samma syften. Karlsson understryker vikten av att lyfta fram de positiva berättelserna och exemplen, för att försöka ta udden av den misstro som vissa grupper i samhället har mot klimatrelaterad forskning och politik. Inte minst ges exempel på de sidonyttor som många av de rekommenderade klimatåtgärderna faktiskt har och som borde få en del människors motstånd mot åtgärderna att minska om de blev mer allmänt kända. Det finns också utbredda missuppfattningar om att allt skulle vara ”kört”, vilket inte alls är fallet. Att pedagogiskt visa på vilka positiva resultat som kommer av olika åtgärder är avgörande. Det ska understrykas att även det efterföljande samtalet med flera andra gästande forskare är värt att lyssna på. Det resonerades inte minst om en rad MIK-relaterade problem kring hur vi människor möter och hanterar information i digitala miljöer, och om hur våra identiteter och grupptillhörigheter påverkar oss i informationssammanhang.
Eftersom klimatfrågan kommer att vara aktuell under lång tid framöver så är detta ämnen som är angelägna att sprida kunskap om. Vill man veta mer om olika tillvägagångssätt för att kunna bemöta klimatdesinformation, vetenskapsförnekelse, konspirationsteorier och liknande så kan man titta på de olika guider vi haft uppe tidigare i MIK-utsikten. Extra relevant är guiden Climate Myth Debunking for Broadcast Meteorologists. En resurs jag också varmt rekommenderar är sidan Skeptical Science som har över 200 pedagogiska bemötanden av återkommande klimatmyter, artiklar som utformats i ett samarbete mellan vetenskapspedagoger och klimatforskare.
Fokus för Skeptical Science har länge legat på regelrätt vetenskapsförnekelse, men man har också på sistone börjat titta mer på en del fördröjar/”delayer”-argument. Sidan är i huvudsak på engelska men det pågår ett översättningsprojekt för artiklarna med bemötanden, och några finns nu även på svenska.
Källkritikbyrån 3 år!
Sverige har en så kallad ”fact checker” eller faktagranskare, Källkritikbyrån, och de fyllde tre år i början av mars i år. I anslutning till sitt jubileum publicerade de en artikel med listor över alla granskningar de gjort under de här åren. Den här typen av granskningsartiklar är intressanta i MIK-sammanhang eftersom de ofta bemöter virala påståenden och på det viset samtidigt illustrerar typiska problem med informationsflödena på främst sociala medier. Men granskningarna är dessutom tacksamma genomgångar av hur man kan gå till väga för att själv utföra granskningar. Källkritikbyrån tillhör de faktagranskare som även regelbundet publicerar guider som mer utförligt visar hur man kan göra för att granska exempelvis digitala bilder, söka information på ett adekvat vis, använda Wayback machine och mycket annat. En lista över alla deras guider finns också i den nämnda artikeln. Jag rekommenderar inte minst deras färska guide Så nystar du upp var ett påstående kommer från där man får följa de olika stegen när Källkritikbyrån granskade ett par covidvaccinrelaterade påståenden som dök upp under ett fullmäktigesammanträde i Stockholms region: Var kom påståendena ifrån? Hur hittar man trovärdig information för att kunna ta ställning till dem? Det här är material som nog många bibliotekarier, pedagoger och andra kan ha nytta av, och som förmodligen även går att arbeta med tillsammans med skolelever lite högre upp i åldrarna.
Puffbild: Detalj ur Flat jord av Science Photo Library/NTB, licens: fri att använda enligt CC BY-NC
Mathias Cederholm är utbildare och researcher i MIK och digital källkritik vid Alle fonti HB. Han är bland annat även gästlärare vid Lunds universitet och administratör för Facebookgruppen ”Källkritik, fake news och faktagranskning”.
