Ljudboken, ljudlitteraturen och ljudläsaren

Ljudbokens framväxt och popularitet

Under de senaste åren har ljudboken vuxit i popularitet och fått en given plats på den svenska bokmarknaden. Rapporter från bland annat Svenska Förläggareföreningen har under flera år visat på ljudbokens framväxt och i den senaste rapporten från 2022 konstateras att antalet strömningar av e- och ljudböcker under 2022 passerat 45 miljoner i antal (Svenska Förläggareföreningen 2022). Samma rapport visar hur omsättningen för digitala abonnemangstjänster för böcker fördubblats och vuxit med omkring 750 miljoner kronor under de senaste fyra åren (s. 11).

Rapporten från Svenska Förläggareföreningen lägger ihop strömningar av e-böcker och ljudböcker, men vi kan konstatera att det framför allt är den digitala och kommersiella ljudboken som drivit på utvecklingen i Sverige såväl som internationellt. Svenska ljudbokstjänster har blivit globala aktörer och transnationella exportörer, och exempelvis prenumerationstjänsten Storytel finns just nu i 28 olika länder runt om i världen. Men ljudboken finns inte bara i de kommersiella tjänsterna som läsaren själv betalar för genom en månadsprenumeration. Den finns också tillgänglig på folkbibliotek runt om i landet genom appar (digitala applikationer eller tillämpningsprogram) som Libby eller Biblio som användaren når genom ett bibliotekskonto. Samtidigt finns också andra format där skönlitteratur distribueras i ljudformat fortfarande kvar på landets bibliotek, som exempelvis CD-skivor eller kassettband.

I bibliotekssammanhang sätter ljudbokens framväxt och popularitet ljuset på frågor som kan relateras till den svenska bibliotekslagen (SFS 2013:801): gällande allsidighet och mångfald av mediala format, det läsfrämjande lagstadgade uppdraget och frågor som rör tillgång och tillgänglighet. Relaterat till detta är också talboken betydelsefull. Talböcker kan förväxlas med ljudböcker, men till skillnad från ljudboken är talboken först och främst ett hjälpmedel för de som inte kan ta till sig tryckt text, alltså inte ett kommersiellt format. Det är också skillnad mellan talboken och ljudboken genom sättet de tillgängliggörs för användaren: talboken finns via biblioteken genom Daisy och Legimus medan ljudboken finns på kommersiella nedladdningsbara applikationer. Det finns alltså väsentliga skillnader mellan ljudboken och talboken kopplat till juridiska villkor, tillgänglighet och distribution (se Myndigheten för tillgängliga medier 2023).

Ljudboken har genom historien därmed inte haft samma status som den tryckta boken och framför allt betraktats som ett verktyg som tillgängliggör läsning för målgrupper som inte kan ta till sig tryckta texter

I den här artikeln tar vi vår utgångspunkt i den kommersiella ljudbokens popularitet och gör nedslag i aktuell forskning, hämtad från det tvärvetenskapliga forskningsfältet kring ljudböcker. Vi kommer att diskutera såväl ljudbokens historia och historiska användningsområden som utveckling gällande hur ljudboken och ljudbokskonsumtion påverkas av den digitala mediekulturen, och hur denna utveckling i sin tur påverkar läsarna och biblioteken. Syftet med texten är att kasta ljus över vilka potentiella konsekvenser ljudbokens framväxt och aktuella utveckling har för läsaren och litteraturen. I slutet av artikeln diskuterar vi hur ljudboken kan relateras till folkbibliotekens läsfrämjande arbete.

Historiska perspektiv på ljudboken

Trots den ökade populariteten under de senaste åren är ljudboken inget nytt medium. Som forskaren Matthew Rubery visar i sin bok om ljudbokens historia, The Untold Story of the Talking Book (2016), kan formatet spåras tillbaka till uppfinnandet av fonografen på 1800-talet. Rubery visar hur formatet i ett historiskt perspektiv primärt setts som ett verktyg eller hjälpmedel för särskilda målgrupper som inte har kunnat tillgodogöra sig tryckta texter, till exempel på grund av synnedsättning eller dyslexi (Rubery 2016). En liknande observation gör forskaren Ann Steiner som i en historisk genomgång av ljudboksutgivning för barn och unga visar hur ljudboken har en lång historia av att användas av och riktas mot en målgrupp som ännu inte lärt sig läsa på egen hand (Steiner 2021). Ljudboken har genom historien därmed inte haft samma status som den tryckta boken och framför allt betraktats som ett verktyg som tillgängliggör läsning för målgrupper som inte kan ta till sig tryckta texter (Rubery 2016).

Ljudbokens popularitet idag kan härledas till den digitala teknikutvecklingen under 2000-talet (Have & Stougaard Pedersen 2015; Wallin med flera 2021). Digitaliseringen har lett till att föreställningarna om ljudboken och ljudboksanvändaren ändrat karaktär också i den vetenskapliga diskussionen. Genom mobiltelefonen, en nedladdningsbar app och ett par hörlurar, har ljudboken blivit tillgänglig för en bredare målgrupp än tidigare. Detta har lett till att den blivit möjlig att ta del av på nya sätt då det digitala formatet innebär att användaren kan lyssna på ljudböcker i stort sett när som helst och var som helst (Have & Stougaard Pedersen 2015). Flera studier betonar hur ljudboksanvändning kombineras med andra aktiviteter som exempelvis hushållsarbete, pendling eller träning (Have & Stougaard Pedersen 2015; Linkis & Pennlert 2022). Ljudboken tycks alltså passa väl in i läsarens vardagliga livspussel (Pennlert 2019).

Att ljudboken är lätt att foga in i livet och vardagliga rutiner återkommer som tema i den mediala debatten, men syns också när ljudboksläsare själva får motivera varför de väljer ljudboksformatet. I en nyligen publicerad studie, baserad på en enkät bland 1 400 svenska ljudboksläsare, konstateras att många användare väljer formatet för att det är tillgängligt, smidigt eller bekvämt (Linkis & Pennlert 2022). Från att ha varit ett verktyg som används nästan uteslutande av de som av olika anledningar inte kan läsa tryckta texter, har ljudboken under 2000-talet snarare blivit ett aktivt val som frekvent används i vardagen av en stor grupp läsare – vuxna såväl som barn och unga (Have & Stougaard Pedersen 2015; Linkis & Pennlert 2022). Den digitala ljudboken lockar också användare som tidigare varit hänvisade till talboken och som av olika skäl inte kan tillgodogöra sig tryckta texter på grund av kognitiv eller fysisk funktionsnedsättning (Linkis & Pennlert 2022).

Föreställningar om digital läsning och ljudboken

Hur ljudboken potentiellt påverkar läsningen, läsvanorna eller den litterära kulturen har diskuterats frekvent i den mediala offentligheten under de senaste åren, i debattartiklar och inlägg på svenska dagstidningars kultursidor. Det råder minst sagt oenighet mellan debattörerna. Vissa framhäver hur ljudboken är att betrakta som ett ”hot” mot litteraturen och knyter den till ”sämre” läsning eller en kommersialisering av den litterära kulturen (Andersson 2021), medan andra debattörer i stället menar att ljudboken gör litteraturen tillgänglig och leder till att läsning kan ske på nya sätt (se Pennlert 2018).

Digitala format, läsning på skärm eller via ljud betraktas som en motsättning till, eller ett direkt hot mot, den koncentrerade läsningen.

Dessa diskussioner om ljudbokens status har vissa likheter med bredare diskussioner om hur den skönlitterära läsningen i stort påverkas av den digitala samtiden (Pennlert 2021). Ljudboken ställs, liksom den digitala läsningen generellt, mot läsning av tryckta böcker. I diskussioner om digital läsning associeras läsning av tryckta böcker ofta med särskilda kognitiva förmågor hos läsaren, och den litterära texten ses som något som kräver koncentration, fördjupning och mentalt engagemang (”immersion”). Digitala format, läsning på skärm eller via ljud betraktas som en motsättning till, eller ett direkt hot mot, den koncentrerade läsningen. Den polemiska debatten som omger ljudboken visar alltså normer och föreställningar kring hur läsning bör gå till, vilka färdigheter som läsningen kräver och hur läsaren påverkas av läsning som aktivitet.

I antologin Audiobooks, literature and sound studies (2011) tar Rubery upp sådana normativa föreställningar kopplade till ljudbokens format och hur den påverkar den litterära upplevelsen. En av föreställningarna han nämner är just att ljudboken är att betrakta som en passiv aktivitet där läsaren “störs” av inläsarens tolkning, eller där ljudboken inte kräver samma koncentration som tryckta böcker (Rubery 2011). Ljudboken har också sagts leda till ett mer ytligt eller distraherat sätt att läsa på, kopplat till det faktum att den används tillsammans med andra aktiviteter eller i samband med att läsaren är i rörelse (Birkets 2006; Koepnick 2013).

Dessa föreställningar står följaktligen centralt i debatten kring ljudböcker, samtidigt som de också kan nyanseras och problematiseras, vilket vi strax återkommer till.

Det populära formatet och den populära litteraturen

De kritiska rösterna i diskussionen om ljudboken rör inte bara hur människor läser i ljudboksformat, utan även vad de läser: alltså den litteratur, genrer eller verk, som finns tillgänglig och konsumeras. Ljudboken förknippas ofta, både inom bokbranschen och i den offentliga debatten, med populärlitterära genrer som deckare eller romance. Att det främst rör sig om populärlitteratur som konsumeras i ljudboksformat bekräftas också av forskning som specifikt undersökt vilka titlar eller författare som är mest populära på strömningstjänsterna (Berglund 2021; Berglund & Dahllöf 2021).

Diskussionen om formatet kan därmed liknas vid andra historiskt motsvarande diskussioner, som till exempel hur pocketboken (och dess läsare!) diskuterades när den lanserades på bokmarknaden på 1930-talet. Pocketboken sågs som ett format som främjade en mer lättillgänglig typ av litteratur, eller betraktades som en kommersiell produkt som kunde hota den kvalitativt mer värdefulla litteraturen (Svedjedal 2004). En annan parallell till pocketboken är det faktum att den, liksom ljudboken, lämpar sig väl för läsare som befinner sig i rörelse och därmed också kan förknippas med en särskild lässituation och aktivitet.

Att ljudbokens popularitet främjar specifika typer av litteratur understryks av att flera ljudboksföretag producerar texter skrivna direkt för ljudformatet. Strömningstjänsten Storytel producerar till exempel egna ljudföljetonger (Linkis & Pennlert 2020), så kallade ”Originals”. Dessa texter är oftast handlingsdrivna berättelser i populära genrer som deckare eller spänning, med fokus på handling och dialog. Satsningarna på populära genrer i ljudboksformatet visar hur ljudboken ses som ett kommersiellt format, som fungerar bäst för handlingsorienterade berättelser som går att följa samtidigt som läsaren gör annat (Linkis 2021). Detta förstärker intrycket av att ljudboken fortfarande ses som en genväg till läsning, eller inte ses som “riktig” läsning.

Att läsa med flera sinnen – ljudboksforskningens bidrag till läsforskningen

Föreställningen om att ljudboken skulle leda till att läsaren inte ägnar den litterära texten lika stor uppmärksamhet som vid läsning av tryckta texter, och helst väljer populära böcker eller genrer i ljudformat, kan emellertid nyanseras. Nya studier problematiserar idén om att ljudbokslyssnaren skulle vara distraherad och visar snarare motsatsen – att läsarna upplever att ljudboken i stället fördjupar läsupplevelsen och hjälper dem att behålla koncentrationen (Linkis & Pennlert 2022). Hur ljudboken påverkar den litterära upplevelsen framkommer också när ljudboksläsarna själva betonar hur ljudboken påminner dem om andra medieformat eller berättandeformer, som film, radioteater eller högläsning. Ofta framhävs hur inläsarens röst tillför en dimension till den litterära upplevelsen och kan fungera som sällskap (Hanner et al. 2019; Linkis 2021, Linkis & Pennlert 2022).

Med hjälp av dessa iakttagelser kan vi konstatera att ljudboken uppmärksammar hur läsning också kan innebära att flera sinnen är involverade och samspelar med läsarens upplevelse av den litterära texten (Have & Stougaard Pedersen 2015). Ljudet och rösten tillför således aspekter både till läsupplevelsen och läsforskningen, som inte den tryckta texten innefattar.

Ljudboken och barn och unga – ljudboken i läsfrämjande arbete

Så här långt har vi framför allt fokuserat på ljudbokens roll och betydelse för vuxna läsare. Som vi påpekat är ljudboksanvändningen för vuxna en möjlighet att konsumera litteratur i en stressad vardag, ofta i kombination med andra aktiviteter som pendling eller träning. Men hur ser barn och ungas ljudboksanvändning ut? Barn och unga är en uttalat prioriterad målgrupp enligt den svenska bibliotekslagen (2013:801) och därmed en av de målgrupper som många av folkbibliotekens aktiviteter riktar sig till. Relaterat till läsfrämjande arbete kan vi konstatera att det fortfarande finns en traditionell mediehierarki där den tryckta boken står i fokus i de läsfrämjande aktiviteterna (Pennlert 2021). Samtidigt konstaterar flera rapporter och studier att barn befinner sig i en medievardag där användningen av mobiltelefonen och sociala medier är dominerande (Andersson 2021).

Det finns ett fåtal studier som undersökt specifikt hur barn och unga använder sig av ljudböcker och hur ljudböcker kan relateras till barn och ungas mediala sammanhang. I rapporten Barnlitterära strömningar (2022) ger Karl Berglund och Ann Steiner en historisk översikt över ämnet. “Barn lyssnar förstås också på ljudböcker, och det har de gjort under lång tid och i klart större utsträckning än vuxna”, skriver de och fortsätter: “Faktum är att barnlitteraturen är intimt förknippad med en muntlig litterär tradition och uppläsning av text (i form av både högläsning och inläsningar) och därför har befunnit sig i framkant när den inspelade litteraturen successivt har växt fram och populariserats under 1900-talet” (Berglund & Steiner 2022, s. 7).

Berglund och Steiner pekar alltså på hur ljudböcker riktade mot barn egentligen tycks vanligare än motsvarande för vuxna. Samtidigt belyser de hur barns lyssnande (och ljudböcker för barn) kan relateras till en muntlig tradition som är starkare inom barnlitteraturen, där sagor berättas för barn genom högläsning som metod, ibland med och ibland utan en tryckt litterär förlaga.

Högläsning som metod – inte bara för barn

Högläsning är som bekant en metod som ofta används för målgruppen barn och unga i det läsfrämjande arbetet på folkbibliotek. Metoden beskrivs av exempelvis forskaren Jonas Andersson i rapporten Med läsning som mål som en metod som kan locka till läsning men också leda till att små barn utvecklar sitt språk (Andersson 2005). Metoden används frekvent i undervisningssammanhang och kan betraktas som litteraturdidaktiskt verktyg i klassrummet.

Under de senaste åren har emellertid högläsning riktats även mot vuxna genom exempelvis Shared Reading, en metod som blivit populär i bibliotekssammanhang i det läsfrämjande arbetet. Att läsa högt även för de som redan lärt sig läsa (tryckta texter) på egen hand kan vara betydelsefullt, vilket forskarna Anna Nordenstam och Olle Widhe poängterar. De menar att högläsningen har en relationell betydelse och att den kan upprätta gemenskaper mellan de som deltar men också att den kan bidra till att ”visa fram texter och läsning i ett annat ljus” (2017, s. 98). Högläsningen kan med andra ord förstås som en relationell praktik, där den samtidigt åskådliggör hur läsning inte enbart är en individuell aktivitet utan kan ske i grupp.

I en nyligen genomförd intervjustudie bland folkbibliotekarier i Västra Götaland bekräftas bilden av högläsning som relationellt betydelsefull. De intervjuade bibliotekarierna lyfter hur högläsningen leder till möten på flera nivåer, både mellan läsaren och texten och mellan de deltagare som medverkar genom efterföljande textsamtal (Pennlert & Bark kommande). Att knyta an till litteratur genom röst och ljud är även en relation som betonas av ljudboksanvändare, som understryker hur ljudbokskonsumtionen påminner dem om barndomens högläsning (Linkis & Pennlert 2022).

Transmediala ljudböcker och samspel mellan medier

Om vi återgår till de litterära texter som produceras och konsumeras av barn och unga finns även där särskilda egenskaper i form och innehåll som skiljer sig från litteratur skriven för vuxna. Barnlitteraturen har förutom en lång muntlig tradition också en intermedial historia. Intermedialitet är ett begrepp som synliggör hur olika medieformat samsas och där relationer mellan text och bild, genom exempelvis bilderboken, ”leker” med varandra (Linkis 2019). Ljudböcker riktade mot barn och unga följer detta mönster och fokuserar ofta på relationen mellan ljud och text på ett annat sätt än de ljudböcker som vänder sig till vuxna. Medan ljudböcker för vuxna ofta ligger nära den tryckta förlagan är i stället ljudböcker för barn mer lekfulla och experimenterande. Här finns olika röster, ljud, musik eller ljudeffekter som blir en del av läsupplevelsen. Berglund och Steiner betonar hur ljudböcker för barn i högre utsträckning än för vuxna kan betraktas som transmediala och skriver: 

Under 2000-talet har de transmediala inslagen i utgivningen förstärkts, liksom kopplingarna till andra medier än tryckta böcker. Inte sällan fungerar ljudböcker för barn som ett gränsmedium, som lånar sin form i lika hög grad från radioteater, poddar och Youtube som från tryckta böcker. (2022, s. 66)

I det här sammanhanget får begreppet ”läsning” en utvidgad betydelse: att läsa blir en del av att navigera i en bredare mediekultur och att lära sig att avkoda olika medier, såsom ljud, text och bild. Denna bild förstärks av samtida studier om ungas läspraktiker (Wallin 2022; Wallin & Nolin 2020) och användning av olika format för läsning i skolan (Quist Henkel med flera 2021). Det framhävs bland annat hur ljudboksformatet kopplas till olika aktiviteter och rytmer i ungdomarnas vardagsliv (Wallin 2022). Dessutom understryks det, i en studie där olika format testas bland högstadieelever i en skolkontext, hur ljudboken leder till större uppmärksamhet hos ungdomarna kring den fysiska situationen där läsningen sker, och kring betydelser av tonalitet och atmosfär i texten jämfört med när de läser tryckta böcker (Quist Henkel et al. 2021). Detta innebär att ljudboken potentiellt kan leda till nya sätt att förstå litteratur på genom att läsningen blir mer än bara avkodning av en verbal text. För att återknyta till Nordenstam och Widhes (2017) diskussion om högläsning som ett sätt att ”visa fram texter och läsning i ett nytt ljus”, visar dessa studier hur ljudboken kan leda till ett utvidgat läsbegrepp och medföra att unga läsare lägger märke till andra saker i texten än vid läsning av en tryckt bok.

Samtidens mediekultur och ett vidgat textbegrepp

Ljudbokslyssnande kan ses som exempel på hur barn och ungas läsning ingår i och påverkas av en bredare mediekultur. I Christina Olin-Schellers avhandling Mellan Dante och Big Brother (2006) konstateras hur ”elevernas omfattande erfarenheter av multimodala fiktionstexter som film, datorspel och såpor ha[r] betydelse för deras litterära repertoar” (Olin-Scheller 2006, s. 222). Med utgångspunkt i senare rapporter ser vi att medieanvändningen hos barn och unga under de snart tjugo år som gått sedan Olin-Schellers observation har ökat och att det, precis som Berglund och Steiner visar ovan, idag handlar om sociala medieplattformar snarare än såpor. I pedagogiska sammanhang återkommer termen det ”vidgade textbegreppet” som i Skolverkets definition även synliggör en relation mellan ljud, text och bild. Skolverket poängterar hur läsning kan ske genom ”avlyssning” men också att det vidgade textbegreppet innefattar ”skrivna och talade texter […]” (Skolverket, 2006).

Diskussionen om vad läsning är och hur begreppet kan förstås i relation till andra medietyper och format lyfts även av ljudboksforskningen. Elisa Tattersall Wallin (2020) introducerar termen ”lyssnande läsning” eller ”reading by listening” för att framhäva lyssnandet som en aktivitet för läsning. I Populärkulturen och skolan (2000) resonerar professor Magnus Persson på ett liknande sätt: ”Läs- och skrivkunnighet kan i vår kultur inte längre inskränka sig till att gälla de tryckta medierna. Även bilder, musik och nya blandmedier måste kunna ’läsas’ och ’skrivas’” (Persson 2000, s. 92).

Sammanfattningsvis är det därför motiverat att diskutera ett (ut)vidgat läsbegrepp, inte minst kopplat till målgruppen barn och unga. Möjligen kan även ljudboken ha en roll att spela i läsfrämjande aktiviteter och läsfrämjande arbete som har till syfte att just stimulera frivillig lustläsning.

Ljudboken och läsfrämjande

I denna text har vi diskuterat några aspekter av hur ljudboken påverkar läsaren och litteraturen. Ljudbokens framväxande popularitet visar inte bara hur läsarna har tagit till sig ett nytt medieformat och införlivat ljudboken i sina liv, utan också hur ljudboken gör det möjligt att betrakta läsning som begrepp i ett nytt ljus. I en tid av stundtals polemisk debatt som ställer ”analog” mot ”digital” läsning, kan vi nyansera och problematisera bilden av läsningens roll i samtiden och hur läsning och litterära texter samspelar med andra mediala format och uttrycksformer.

…vi kan inte längre förutsätta att biblioteksanvändarna, som deltar i läsfrämjande aktiviteter som bokcirklar eller liknande arrangemang, har ”läst” på samma sätt.

Att läsarna i samtiden läser på nya sätt och att ljudboken också gör det möjligt att vidare reflektera kring föreställningar kopplade till begreppet ”läsning” tror vi är en styrka och möjlighet att bygga vidare på – inte minst i det läsfrämjande arbetet som utförs i folkbibliotekssammanhang. Tidigare undersökningar av läsfrämjande arbete har betonat hur arbetet fortfarande är präglat av den fysiska boken som utgångspunkt. Ljudbokens popularitet visar hur även andra mediala format är möjliga att använda i det läsfrämjande arbetet (se exempelvis Lindberg med flera 2020.) Ljudboken öppnar för att nya aspekter kan införlivas i bokprat och textsamtal på folkbiblioteken. Som vi visade ovan har ljudboksforskningen uppmärksammat betydelsen av aspekter som röst och ljud för läsning och läsupplevelser, och därmed kan dessa aspekter inkluderas i diskussionen om en litterär text – till exempel kan man i högre grad än tidigare diskutera hur inläsare präglar litteraturupplevelsen.

Annorlunda uttryckt: vi kan inte längre förutsätta att biblioteksanvändarna, som deltar i läsfrämjande aktiviteter som bokcirklar eller liknande arrangemang, har ”läst” på samma sätt. Vissa har kanske tagit del av den tryckta boken, andra har läst e-boken och vissa har läst ljudboken. Konkret innebär detta att frågor om vilket medialt format som användaren har valt och varför, också kan ingå för att medvetandegöra de mediala val som står till buds och reflektera kring hur dessa format påverkar den litterära upplevelsen.

I rapporten Läsandets årsringar framhålls ett antal grundvillkor för att barn och elever ska få likvärdiga förutsättningar att utveckla läsmotivation både relaterat till fritiden och skolan. Ett centralt villkor är att ”det måste finnas varierad tillgång till olika typer av lockande texter och vägledning för matchning” (Nordlund & Svedjedal 2020, s. 110). Citatet synliggör betydelsen av vägledning, där bibliotekarien har en betydelsefull roll. Det är således viktigt med vägledning även när det gäller böcker i ljudformat. Mediala format kan kopplas till bibliotekslagens skrivning om variation och allsidighet på biblioteken. Klart är att ljudbokens popularitet med lätthet kan placeras in i ett större digitalt medielandskap i förändring, något som påverkar såväl vuxna som unga läsare.

Varför har du intresserat dig för just detta forskningsområde?
– Jag har varit intresserad av hur litteraturen och läsningen påverkas av nya och digitala mediala format länge, för ett par år sedan var jag redaktör för antologin Från Strindberg till Storytel- Korskopplingar mellan ljud och litteratur som samlar ett antal forskare som skriver både historiska och samtida perspektiv på just relationen mellan ljud, litteratur, läsande och författande. Den kommersiella ljudboken är intressant att studera också för att ljudboksforskningen är ett tvärvetenskapligt och tvärdisciplinärt forskningsfält, liksom egentligen all forskning om läsning är – men dess snabba framväxt visar också hur läsarna är pigga på att ta sig till nya format för läsning.

Vilket är ditt bästa lästips för den som vill fördjupa sig mer i ämnet?
– Jag kan tipsa om den antologin jag nyss nämnde men också en bok som kom väldigt nyss som heter Digital Reading Condition – som just fördjupar sig i digitala förutsättningar för läsning idag.

Varför har du intresserat dig för just detta forskningsområde?
– Ljudböcker är ett bra exempel på, hur nya (och gamla) medier formar vår förståelse och bruk av litteratur. Ljudboken har blivit mycket populär de senaste åren och många människor tillgår numera litteratur genom ljud. Därför blir det också viktigt att ta formatet på allvar. Om vi vill förstå läsning och litteraturbruk i dag, måste vi också prata om ljudboken. Det finns många fördomar om ljudboksläsning och jag vill vara med och nyansera diskussionen om hur formatet påverkar läsningen och litteraturen.

Vilket är ditt bästa lästips för den som vill fördjupa sig mer i ämnet?
– Matthew Ruberys bok The Untold History of the Talking Book är en bra ingång till ljudboken och dess historia. Ofta glömmer vi, att ljudboken inte är ett nytt medium. Rubery skriver om ljudbokens historia, kopplat till läsningens och läsarnas historia. För en diskussion av ljudbokens betydelse i dag, och specifikt den digitala ljudbok, kan det vara bra att läsa Iben Havet och Birgitte Stougaard Pedersen’s Digital Audiobooks: New Media, Users and Experiences. Och i en svensk kontext kan man eventuellt fördjupa sig i antologin Från Stringberg till Storytel red. av Julia Pennlert och Lars Illshammar.

Denna artikel har tagits fram i samarbete mellan Kulturrådet och Digiteket, inom ramen för satsningen Läsfrämjandelyft för folkbibliotek. Mer information om de vetenskapliga lärresurserna.

Puffbild: Woman with headphones listening to radio av Underwood & Underwood, 1920. Licens: Public domain, PDM.