Lägereld, högläsning och rollspel – så väcks lusten till läsning

Gammelstads bibliotek i Luleå blev inspirerade av den uråldriga traditionen sagoberättande vid lägereld. I sitt lilla bibliotek har de byggt upp en magisk skog och lånar aspekter från rollspelens värld för att introducera barn till böcker och läsning. En utsänd från Region Norrbotten fick vara med på sagostunden.

Bibliotekarierna Annika Riekkola och Hanna Eitzenberger fick idén till sagostunderna när de deltog i ett webbinarium med bibliotek från båda sidor av Bottenviken.

– Ett av biblioteken hade haft jubileum och därför också många sagostunder för både vuxna och barn och en av bibliotekarierna där sa ”om man läser sagor, då måste man ha en lägereld”. Det glimmade verkligen kring deras berättande och det var det som satte fart på vår fantasi, menar Annika.

Vi vill göra det till en lite mer magisk upplevelse, något man kommer ihåg.

Hanna Eitzenberger, bibliotekarie

Tankarna på att anordna sagostunder vid en lägereld växte och under senvåren 2023 hade duon fullt sjå med att planera en serie med sagostunder som skulle ta plats under hösten. De fick hjälp av en servicetekniker vid kultur- och fritidsförvaltningen i Luleå kommun med att tillverka en artificiell lägereld med vedklabbar och LED-ljus som flammar. Med hjälp av den, en högtalare, projektorduk och en magisk silversten drog de i gång sin första sagostund hösten 2023. Med ambitionen att bjuda på mer än en vanlig högläsning vill de att barnen ska komma till biblioteket och gå in i en annan värld.

– Vi riktar oss till barn i åldrarna två till fem år så det är ett ganska tidigt möte med bibliotek och litteratur. Vi vill göra det till en lite mer magisk upplevelse, något man kommer ihåg, förklarar Hanna, och får medhåll av Annika.

– Det här är ju en läsfrämjande aktivitet. Vi vill skapa en positiv erfarenhet av läsande och hoppas därigenom på att barnen både vill läsa fler böcker och komma tillbaka till biblioteket. De ska minnas att det där var ett roligt ställe och att det här med böcker faktiskt var riktigt häftigt.

När Region Norrbottens utsända besöker Gammelstads bibliotek i februari 2024 är det dags för den första sagostunden för terminen. Annika och Hanna vet inte hur många barn och föräldrar de ska förvänta sig. Vid första tillfället hösten 2023 kom det bara ett par barn men tillfället efter var så välbesökt att det blev lite ont om sittplatser.

– De föräldrar som kom vid första tillfället sa att de skulle berätta om sagostunden för andra föräldrar på förskolan, så därför kom det många fler den andra gången. Men när det blir så många besökare kan det lätt bli lite stojigt så det är bäst när det kommer lagom många barn och föräldrar, menar Hanna.

Sagostunder är ju inte unikt men vi försöker göra något extra med hela uppbyggnaden av den magiska världen.

Annika Riekkola, bibliotekarie

Sagostunderna äger rum på fredagar klockan 13, precis efter det att biblioteket har stängt för att de inte ska störas av övriga besökare. Det är en del att ställa i ordning inför varje tillfälle men sista timmen före stängning brukar vara lugn. Inför det här tillfället har de fått upp nya draperier kring läshörnan som gör den ännu mysigare och en projektor som projicerar en stjärnhimmel i taket. Annika menar att de hela tiden kommer på nya detaljer som kan förbättra upplevelsen för barnen. 

– Det är roligt att utveckla något som känns roligt för en själv också. Jag tror att det blir en bättre upplevelse för andra om man själv tycker att det är kul. Det är nog nyttigt att bli lite inspirerad på jobbet och pröva på något nytt. Sagostunder är ju inte unikt men vi försöker göra något extra med hela uppbyggnaden av den magiska världen.

Barnen och föräldrarna som kommer till sagostunden får vänta i kapprummet till ett nedsläckt bibliotek. När Annika och Hanna hämtar dem har de med sig en stor ryggsäck och förkunnar att det nu är dags att ge sig ut i skogen. Innan avfärd håller Hanna i en magisk silversten som barnen får komma fram och röra vid, en liten ritual som sätter i gång magin. Gammelstads bibliotek är passande nog redan inrett som en skog och på vägen till lägerelden måste deltagarna sicksacka genom bibliotekets hyllor som om det vore en riktig skog. Från högtalaren hörs ljud av fågelkvitter och ugglor som hoar, vilket förstärker skogskänslan. Mitt i biblioteket måste de gå förbi ett sagoträd med böcker. 

– Vi berättar att det har vuxit ut böcker på trädet under natten. Böckerna vi har satt dit är på samma tema som boken vi har valt ut. Vi hoppas att det ska väcka nyfikenhet och en vilja att låna med sig några hem, säger Hanna.

Längst in i biblioteket öppnar en glänta upp sig där lägerelden flammar. Barnen och deras föräldrar sätter sig ner på den platsbyggda hörnsitsen i två våningar. Den här februarifredagen är den utvalda boken Astons stenar av Lotta Geffenblad. Vanligtvis är det Hanna som högläser ur boken medan Annika ansvarar för ryggsäcken och rekvisitan. Bilderna projiceras på en skärm så att barnen bättre kan följa med i sagan.

Annika och Hanna försöker alltid bygga in interaktivitet under sagostunden. Boken handlar om Aston som samlar på stenar. Under berättelsens gång gör Hanna pauser och Annika tar fram olika stenar ur ryggsäcken, runda och släta, kattguld, silver och ametist, som barnen får hålla i. 

– Vi har oftast med oss något som är kopplat till boken vi läser. När vi läste boken Vems spår? hade vi med oss en gren som en bäver hade gnagt på och kottar med bitmärken från olika djur. Vi pratade om att gnagmärkena såg olika ut beroende på vilka djur som hade tuggat på grenen och kottarna, berättar Annika och fortsätter:

– Inom skolans värld pratar man om multimodalt berättande, att aktivera olika sinnen hos mottagaren, inte bara tal och text utan bild, ljud och känsel också. Det skapar engagemang och gör ett större intryck. Därför blir högläsningen mycket mer än bara sagan. Det blir nästan som en hybrid mellan traditionell sagoläsning och rollspel.

Bokstunden avslutas med lite fika. Den här gången har Annika och Hanna med sig ostmackor och en kaffepanna med varm choklad som de bjuder barnen på. För att sälja in fantasin låtsas de att kaffepannan är varm och varnar barnen för att inte ta på den för att de då kan bränna sig. Ibland kombineras sagostunderna med en pysselstund efteråt. Före jul läste de Catarina Kruusvals saga Tomten och den röda halsduken, och barnen fick efteråt tillverka egna tomtar med röda halsdukar. Den här gången när boken handlar om stenar pratar de om ordet ”ögonsten” och bjuder in till ett pyssel där barnen får limma fast ögon på stenar.

Sagoläsningen tar ungefär 20 minuter. Alla barn har inte tålamod att sitta still under hela sagostunden men det är okej, tycker Annika och Hanna. De brukar säga till föräldrarna att de kan ta med sina barn ut i biblioteket om de inte vill sitta och lyssna på hela sagan. Varje tillfälle kräver sina förberedelser men Annika och Hanna menar att det inte behöver vara så krångligt.

– Vi väljer ut en bok och ansöker om tillstånd att få visa bilderna med en projektor. Ibland väljer vi tema först och bok sen. Andra gånger kommer bokvalet först, men vi funderar direkt på vad det finns för möjligheter med boken. Vi visar inte alltid upp föremål, någon gång kanske vi satsar mer på ljud, säger Hanna.

Gammelstads bibliotek är ganska litet, vilket betyder att det inte ryms så många vid sagostunderna. Hittills har besökarantalet sträckt sig från fyra till nitton, med föräldrar inräknade. Annika och Hanna har bara annonserat för sitt event på anslagstavlor vid det närliggande badhuset och livsmedelsbutiken.

– Eftersom vi har en väldigt liten lokal är vi sparsamma med att kommunicera i hela Luleå kommun. Vi har varit på ett föräldramöte på den lokala förskolan för att bjuda in till sagostunderna och pratar också om det med föräldrar som kommer in på biblioteket under andra tider. Vi har märkt att det är de man pratar om sagostunden med direkt som faktiskt dyker upp, säger Hanna.

Hittills har Gammelstads bibliotek inte behövt ta några större summor från sin programbudget för att finansiera sagostunderna. Många av sakerna hade de sedan innan och nyinköpen kommer till stor del från kultur- och fritidsförvaltningen som har en budget för teknikinköp. 

– Vi har ju haft vissa uppstartskostnader men det här är ingen dyr aktivitet. Det kan bli så avancerat och dyrt som man vill, men vi återbrukar i den mån det går och den nya tekniken har varit relativt billig i inköp. Det som har kostat mest är tankekraft. Jag och Hanna sitter i samma rum och kan bolla idéer lite när som helst. Det typiska med bibliotekarier, och även med oss, är att man jobbar mycket på sin lediga tid, tar grejer hemifrån och är ute och letar saker i naturen, berättar Annika. 

Responsen har varit positiv från de besökande föräldrarna. Annika menar att föräldrar har ett behov av att träffa andra föräldrar och att sagostunderna är ett tillfälle då de kan göra det. Men att få feedback från barnen kan vara desto svårare.

– Där får vi tolka hur de upplever det i realtid. De säger ju inte ”tack, det var fantastiskt” men vi märker om de är engagerade. Om de vill gå i väg i stället för att sitta och lyssna på sagan kan det ju bero på att just den boken inte fungerade så bra för de här barnen. Och det är ju konstruktiv feedback, menar Hanna.

---

Fotnot: Artikeln är skriven av copywritern Erika Almqvist på Yours Kommunikationsbyrå på uppdrag av Region Norrbottens biblioteksverksamhet.