Klar för korrekturläsning!

Karin Christensen, bibliotekarie i Malmö, är en av dem som läst absolut flest artiklar och kurser på Digiteket. Hur det kommer sig? Jo, hon är en av Digitekets korrekturläsare. I denna artikel får ni bekanta er med henne, ta del av hennes tips kring korrekturläsning och vilka kurser hon rekommenderar.

Karin Christensen

Karin Christensen

Hur kommer det sig att du korrekturläser Digitekets kurser?

Digitekets projektledare hade efterlyst någon bland bibliotekens personal och cheferna i Malmö skulle kolla runt. Jag blev tillfrågad av min chef. Hon trodde det skulle passa mig, och det hade hon ju rätt i! Jag nappade direkt.  Jag visste väl inte riktigt vad det var jag skulle göra i detalj, men eftersom jag är en sån där märklig person som går igång på ordet “korrläsa” så… 😉 Jag sa att jag kanske skulle lägga 1 timme/dag på detta jobb till Linda, och hon tyckte det lät bra. Jag gör redan en del redaktionellt arbete på Kirsebergsbiblioteket såsom programtexter, infomeddelanden på våra DIS-skärmar, skriver på vår hemsida och på Instagram och Facebook. Sedan har jag alltid sysslat med skrivande någon form. Så jag har ju erfarenhet av korrläsning av egna noveller, dikter, texter och diverse artiklar i obskyra musikmagasin genom åren. Även andras texter. Det känns jättekul att få använda denna kunskap igen i ett helt nytt sammanhang på Digiteket. 

Hur blev du bra på att korrekturläsa? Har du alltid haft en fallenhet för detaljer?

Jag har alltid läst mycket, i perioder, då blir man bra på språk och grammatik. Och jag har skrivit mycket också. Har ju till och med ett diplom från Skurups skrivarlinje (folkhögskolan). Där var det inte så mycket klassisk korr utan textanalys, men det är klart att man korrläste också.

Detaljer gällande stavning och grammatik har jag alltid varit uppmärksam på, men annars är jag lite ”blandad”. Vissa detaljer går mig fullständigt förbi, medan jag kan komma ihåg när någon i min lågstadieklass på 80-talet fyllde år. Adresser och postnummer. Min mormors telefonnummer från 80-talet? Sure, det var: 0141-142 19. 

Saker som jag har lite svårt för att lägga på minnet är vissa förkortningar. Det dröjde ett tag inom det kommunala arbetslivet innan jag automatiskt sa/skrev  APT och inte ATP. Sådant kan jag missa i en text än idag. Jag kan också ha svårigheter gällande namn. Matthias eller Mattias? Sofie eller Sofi? Det “fotograferar” jag inte av lika lätt som med annat, av någon anledning.

När det gäller texter så läser jag ofta högt för mig själv. Ibland tar jag ut ordet eller frasen ur texten mentalt och tittar på det. “Säger man verkligen så”? Eftersom stavningskontroll redan finns automatiskt i Google docs, så är det mycket med meningsbyggnad och textens tonalitet som jag koncentrerar mig på. Och det är lite trixigt, man får vara självkritisk också. Jag har lärt mig jättemycket av att inte gå in och rätta i intervjusvar! Jag vill in och tassa där också och ibland får jag hejda mig. 

Om jag nu ska korrläsa detta svar så ser jag att jag glidit ifrån ämnet lite… haha.  Fallenhet för detaljer var det ja. I text har jag det. Jag har alltid haft lätt för att upptäcka stavfel. Man fick ju en del bra träning i det förr i skolan, då datorns stavningskontroll inte fanns. Detta har gjort att jag har en lite trotsig inställning till stavningskontroll i t ex Word, jag litar inte helt på det. Vad jag gör då? Går och slår upp det i en ordbok. Eller på ne.se. Men som sagt är korrläsning inte bara om detaljer utan det kan handla om uppbyggnad av en text, att texten byter tilltalston, att vissa ord känns för krångliga för sammanhanget, upprepningar etc. För mig är det, klichén till trots, väldigt mycket magkänsla med att bearbeta en text. 

Har du tips på vad man ska tänka på vid korrekturläsning?

Var koncentrerad, och ta pauser. Det är lätt att man blir trött i huvudet! Kaffe-påfyllning. En banan eller Salta katten 😀  40 minuter brukar jag kunna sitta och närläsa en text. Max. Och jag kan inte lyssna på musik samtidigt. Det ska helst vara tyst. Sedan måste jag ta mig an något helt annat. Om jag jobbar hemifrån med texter är mitt knep att ge mig iväg och träna. Inget rensar skallen som det!

 Hur har det känts att arbeta/samarbeta i Google dokument?

Roligt och smidigt. Här finns plats för både språkliga funderingar och vanliga ”basic” rättningar. Omväxlande. Ibland är det svårt att få fram exakt vad man menar. Jag brukar försöka vara så tydlig som möjligt, och tänker på om jag själv hade fattat kommentaren. Så en ny grej jag lärt mig är att faktiskt skriva ut hela meningen som jag tycker den ska lyda. Alltså i stället för att skriva till exempel  “Sätt in ‘även’ här” så skriver jag liksom allt, citerar en del av ett stycke för tydlighetens skull. Ett exempel: “…många bra verktyg för att för att lösa uppgiften. Det är även en stor hjälp att kunna ha digitala möten”. Då kan man se att det flyter lättare om man har tagit bort ett ord eller lagt till, eller omformulerat. Det blir långa kommentarer ibland. 

Texterna jag korrar är från grunden bra texter skrivna av folk som kan skriva och uttrycka sig. Så ordet nit picking (eller petimäter) kommer ju för mig ibland. Men jag har också kommit till insikt att man måste gå all in som korrläsare. Och jag har fått så himla bra respons på det här, och att det är fritt fram att anmärka. Inga ömma tår. Och det känns jättebra. 

Vilken kurs har du personligen lärt dig mest av?

Den som handlade om bildrättigheter var otroligt matnyttig för mig. Den heter “Bilder och upphovsrätt – konsten att sluta stjäla bilder”. Otroligt intressant och pedagogiskt upplägg i ett ämne som jag tidigare tyckt var en jäkla djungel och inte pallat sätta mig in i om jag skall vara ärlig. Som korrläsare blir jag imponerad av att en text om ett sådant förhållandevis snårigt ämne kan vara så tydlig. 

Vilka kurser skulle du rekommendera andra att gå?

Dem om hur man piffar upp foton i Photopea och hur man använder Canva för lite kul grafisk design. Jättebra alternativ att känna till om man inte har tillgång till program kostar licenspengar.