Kognitiva och sociala aspekter av digital läsförståelse

Introduktion

I artikeln Towards a theory of new literacies emerging from the internet and other information and communication technologies (2014) beskriver Donald Leu, Charles Kinzer, Julie Coiro och Dana Cammack litteraciteter som komplexa verktyg för självförverkligande, deltagande och förändring. De skriver, “Reading comprehension is likely to be a major area of investigation because the Internet and other ICTs focus so much on information and learning from text”.¹ Digital läsförståelse har varit och är föremål för både forskning och debatt. En del av det som väcker oro är den forskning som visar att hjärnan påverkas på negativa sätt av våra digitala vanor (Carr 2010; Baron 2015). I två stora meta-analyser där man tittat på resultaten från empiriska undersökningar som jämfört läsning på papper och skärm, vinner pappersformatet. 

2018 utförde Pablo Delgado och hans forskarkollegor en meta-analys av studier som utförts mellan 2000 och 2017. Sammantaget deltog 171 055 informanter i dessa undersökningar vilket innebär att resultaten i meta-analysen bör ha viss tyngd. Forskarna pekar på blandade resultat men en signifikant fördel för pappersformatet för facktexter eller en blandning av facktexter och narrativa texter. Detta gäller oavsett om informanterna endast läste ett av formaten i undersökningen eller båda formaten i olika test. Tidsbegränsning ökade fördelen för pappersformatet. Läsning av endast narrativa texter visade ingen signifikant skillnad när de lästes på skärm eller i pappersformat. 

I en meta-analys av 33 empiriska studier som jämfört läsning på skärm och papper mellan 2008 och 2018 skriver Virginia Clinton för Journal of research in reading (2019) att undersökningarna påvisar liknande resultat för tre övergripande frågor. Vad gäller tidsåtgången att läsa på skärm och papper finns ingen nämnvärd skillnad men läsförståelsen är generellt lägre vid läsning på skärm än när man använder ett pappersformat. Informanterna hade generellt även en bättre förståelse för sin egen förmåga när de läste på pappersformatet jämfört med skärmläsning där de tenderade att överskatta sin förmåga. Pappersformatet hade också en fördel när det gäller inferentiell läsförståelse, det vill säga förmågan att kunna läsa mellan raderna. Liksom Delgado och hans forskarkollegor påvisar Clintons meta-analys att skillnaden i läsförståelse tycks vara begränsad till facktexter. Läsning av narrativa texter påvisade ingen skillnad när de lästes på skärm jämfört med papper. Clintons slutsats är att läsare verkar vara mera effektiva och medvetna i sin läsning när de läser på papper.

Samtidigt undrar andra om frågan är felställd. Metodologiskt använder de flesta studier som jämför läsning på skärm och papper liknande texter. Detta gör Maria Rasmussons avhandling Det digitala läsandet – Begrepp, processer och resultat (2014) väldigt viktig i svenska sammanhang för hon ansluter sig till de internationella forskare som förespråkar en mer differentierad förståelse för vad man menar med att läsa på skärm. Hon skiljer därför på läsförståelse av traditionella texter i pappersformat, läsförståelse av traditionella texter på skärm, och läsförståelse av digitala texter.² De första två är jämförbara och där visar det sig att pappersformatet har fördelar. Tittar man på digitala texter ser resultaten annorlunda ut. Den spanska forskaren Valeria Levratto (2017) är också en av dem som är inne på samma tankesätt när det gäller vikten av att skilja på att läsa på skärm och digitala texter som utnyttjar digitaliseringens möjligheter. Hon hävdar att den traditionella linjära texten har ett historiskt övertag över andra typer av texter och att digital läsförståelse behöver andra parametrar. Läsning på skärm ska inte konkurrera med läsning på papper utan istället användas och studeras utifrån dess egna möjligheter och förutsättningar.

Levratto och Rasmusson definierar digitala texter på samma sätt. De förbehåller definitionen för digitala texter som utnyttjar den digitala teknikens möjligheter till länkar. Dessa texter är ofta multimodala, det vill säga de kan innehålla, bild, grafik, animationer och ljud. Rasmusson menar att läsförståelse av digitala texter fungerar delvis annorlunda än traditionell läsförståelse och kräver därför andra typer av färdigheter. Rasmussons studie utmynnar i fem kategorier av färdigheter: traditionell läsförståelse, multimodal läsförståelse, navigering, IT-kunskaper, och informationskunskap som inkluderar ett källkritiskt förhållningssätt. 

De fem kategorierna är alla egna forskningsfält. Navigering är en del av alla fälten men kan delas upp I två huvudkategorier: hur man läser av information för att hitta rätt och hur tekniken både kan underlätta och försvåra effektiv användning av nätet som resurs. Leu, Kinzer, Coiro och Cammack (2004) förutspådde att svårigheten i digital läsförståelse kommer att vara att hinna med och acklimatisera användare och läsare till den nya tekniken så att den kan utnyttjas effektivt utifrån dess förutsättningar och möjligheter. De lyfter fram webben som en hypertextmiljö, fylld av informationsnätverk och länkar och att denna miljö kräver sina egna strategier för att navigeras framgångsrikt. De poängterar i sin framställning vikten av att lära sig hur man kan dra rätt slutsatser om vilken typ av information som olika typer av länkar och webbsidor kan ge³ men även om hur hyperlänkar skapar nya typer av texter.⁴ Eftersom navigeringen genom länkar drar till sig mycket uppmärksamhet för hur det påverkar hjärnan och samtidigt relativt lite uppmärksamhet i studier om skillnader i att läsa på skärm eller papper, kommer jag här ta upp frågor och kopplingar mellan digital läsförståelse och webbens grundtanke om konnektivitet, det vill säga hyperlänken och dess olika funktioner och möjligheter att skapa nya typer av texter samt forskningsdebatten om kognitiv påverkan och dess kopplingar till sociala aspekter av digital läsning.

Läsupplevelsens karaktär

I detta avsnitt kommer jag att titta närmare på länkar och hur de påverkar läsupplevelsen och därmed läsförståelse. Facktermen för länkar i digitala dokument är hyperlänk. Hyperlänkar kan vara interna på en webbsida, det vill säga gå till andra avsnitt på samma sida eller andra sidor som webbsidans ägare fogar över, men länkar kan också gå till externa sidor. Går de till externa sidor finns ofta (men inte alltid) en friskrivningsklausul antingen vid varje länk eller som en varning som gäller allmänt på sidan. Ägarna för ursprungssidan friskriver sig juridiskt från ansvar för den information som finns på nästa sida. 

Sammanlänkningen av fristående sidor via hyperlänkar ger möjlighet att skapa snabb tillgång, till exempel, till ordlistor men även annan information som läsare kan vilja veta. Länkarna kan tyckas fungera som en slags annotering som syftar på de fotnoter som kan skapas i forskningssyfte för alla begrepp och personer som förekommer i en text för att förklara dem. Sett ur den synvinkeln har det som var förbehållet forskare blivit allmängods. Det är på ett sätt en positiv utveckling. Det är en demokratisering i tillgången på information. Alla kan fördjupa sin förståelse för vad en text talar om. Forskningen visar dock att läsare lätt kan lockas att läsa vidare på en ny sida när de väl klickat på en länk. I Det digitala läsandet – begrepp, processer och resultat (2014) återger Maria Rasmusson hur intervjupersonerna berättar om att de ofta trycker på de länkar som finns i digitala dokument och att detta kan göra att de tappar greppet om den ursprungliga texten.⁵ Varför leder det som i forskningen fördjupar kunskap till en ytligare förståelse för många läsare på webben? Som forskare kan jag göra en enkel hypotes utifrån hur annotering som forskningsmetod och hyperlänkar ändå skiljer sig åt. Till skillnad från hyperlänkar som kopplar ihop fristående dokument skapas fotnoter i ett forskningssammanhang med en central fråga. Fotnoter skrivs därför medvetet för att vara så korta och fokuserade som möjligt. Den begränsningen finns inte i det som i facktermer egentligen har ett eget namn, utforskande hyperlänkar (Kambach 2006), för att känneteckna att de dokument som länkas ihop är oberoende av varandra och därmed kan utveckla sina egna resonemang utan hänsyn till varandra. 

På grund av att utforskande hyperlänkar på sidor skrivs för att fungera oberoende av varandra är det lätt att trilla ned i hål som fascinerar men som inte leder vidare i förståelse för det man började läsa om. För att motverka en förenkling, påpekar Rasmusson (2014) att intervjupersoner rapporterar att de får nya läsupplevelser som berikar när de följer länkar på webben.⁶ Detta är en viktig poäng men en breddad kunskap motsäger inte förlusten av en fördjupad kunskap. Det som Rasmussons studie (2014) belyser är att förmågan att kunna navigera mellan texter på webben på ett effektivt sätt är en viktig nyckel till digital läsförståelse.⁷ För att bättre förstå hur man kan navigera effektivt kan det vara viktigt att förstå hur digitala sidor fungerar i förhållande till varandra.

Den digitala länktekniken, att kunna skapa nätverk av texter, är grunden för webben och kärnan i namnet World Wide Web. En text som innehåller hyperlänkar kallas för en hypertext. Webbsidor är digitala till sin natur men många är inte egentliga hypertexter eftersom texterna saknar länkar i själva texten. De digitala sidorna är istället e-texter som har länkats samman via t. ex. en sidpanel som brukar ligga högst upp eller till vänster på sidan. Dessa länkar kallas matrislänkar eller innehållslänkar (se nedan). Arbetar man med hypertexter och länkar till andra medier, till exempel bilder, grafik och ljud, talar man om hypermedia eller hypermediala texter. Termerna myntades redan av Ted Nelson 1965, nästan trettio år innan webben började få allmän spridning. De är viktiga termer för en förståelse av debatten kring digital läsning. För att navigera effektivt med länkar är det även värdefullt att veta hur hyperlänkar kan fungera på olika sätt på en och samma webbsida/hypertext.

Jim Kalmbach går igenom ett flertal olika typer i ”Types of hypertext in Kairos” (2006).⁸ Länkar som återkommer på varje sida på samma ställe (oftast högst upp eller i vänstra kolumnen) kallas matrislänkar som tillsammans skapar en matrishypertext eller matrismeny. Matrismenyn (oftast kallad huvudmenyn) ger en översikt över den övergripande strukturen på webbsidan. Vissa länkar sätts samman i en underordnad meny (en s.k. hypertextmeny) som är tänkt att göra det lättare att navigera bland de olika sidor och undersidor som finns på en webbsajt. En hypermeny kan vara funktionsbaserad, temabaserad eller kronologisk (arkiv använder oftast denna variant). Även om det kan finnas undernivåer i en hypermeny måste man oftast använda matrismenyn för att komma vidare på hemsidan. Looplänkar används för att man ska kunna klicka sig framåt och sedan tillbaka till den sida man var på. Begreppet används särskilt när en text innehåller länkar som kräver att man måste återgå till första sidan för att där hitta nästa länk. Sekventiella hypertexter länkas samman med länkar för nästa/föregående. Att lära sig känna igen dessa olika typer av hyperlänkar underlättas av att de var och en oftast har samma generella plats i olika digitala dokument. 

Digital läsning och kognition

I Läsning i den digitala tidsåldern (2013a) beskriver Alexandra Borg två sätt att förhålla sig till digital läsning. Argumenten emot digitala texter är att deras formgivning främjar ett ytligare läsbeteende. Hon hänvisar bland annat till Nicolas Carrs studie, The shallows – what the internet is doing to our brains (2010). Carr följer i historikern Marshall McLuhans fotspår och menar att medier påverkar vårt sätt att förhålla oss till information. Den tryckta boken inbjuder till en kontinuitet i läsningen medan digitala texter med sina länkar inbjuder till att vi klickar oss vidare och läser om någonting som är relaterat men som inte leder till sann fördjupning. Argumenten för digitala texter är att de är mer tillgängliga rent fysiskt och att när man läser texter elektroniskt kan man ställa in textstorlek och radavstånd.⁹ Elektroniken underlättar för personer med funktionsnedsättningar. Alexandra Borg ansluter sig till förespråkarna för det digitala formatet. Hon fokuserar i sin artikel på hur det digitala formatet kan främja social läsning. I detta avsnitt kommer jag att titta lite närmare på argumenten för hur digital läsning påverkar kognitionsvanor, det vill säga hur vi tänker kring och närmar oss en text, och i de nästföljande avsnitten tittar jag på sociala risker i och med digitaliseringen och digitala former för socialt samspel.

Nicholas Carrs (2010) använder sig själv som ett exempel på de negativa följderna av digital läsning. Han har svårare att koncentrera sig på längre texter och är otåligare i sin läsning. Grunden i hans studie är dock inte hans personliga upplevelser. Han bygger sina argument på erkänd forskning inom neuroplastik, det vill säga forskning om hjärnans förmåga att omformas och skapa nya banor. Han citerar bland annat psykiatrikern och psykoanalytikern Norman Doidges bok The brain that changes itself – Stories from the frontiers of brain science (2007). Den är skriven för lekmän men handlar om erfarenheter från forskare, läkare och patienter som visar hur hjärnan kan förändras på sätt som man tidigare inte trott var möjligt. Det finns tre viktiga poäng när man tänker på digital läsning enligt Carr.¹⁰   Den första är att erfarenheter skapar nätverk i hjärnan som är uppbyggda av neuroner som länkas samman med synapser. Nätverken som byggs upp förstärks genom upprepning och när en aktivitet påbörjas triggar synapserna kemiskt igång nätverket. Upprepningen leder på så vis till en programmering av hjärnan för rutiner som vi utför både kognitionsmässigt och motoriskt.  Detta gör att vi kan utföra rutinerna snabbt och effektivt. När vi lär oss cykla eller köra bil krävs det i början mycket tankeverksamhet men desto mer vi gör det, desto mer automatiskt utför vi de handlingar som krävs. Detsamma gäller läsning. När vi lär oss läsa skapar vi grunderna för de nätverk och mönster som triggas i våra hjärnor varje gång vi läser. Den andra poängen är dock att neuroplasticitet inte är detsamma som elasticitet.¹¹ Vanor påverkar och kan till och med förändra kemin i våra hjärnor och de nätverk som skapas är inte lätta att ändra på, och detta gäller för dåliga vanor likväl som för bra vanor. Vi kan ändra på vanor och tankesätt men det är inte lätt. Människan är förinställd på minsta motståndets väg. Den som försökt ändra en dålig vana känner nog lätt igen sig och får här en förklaring till varför det är svårt. Hjärnan är inställd på det gamla mönstret. Den tredje poängen är att nätverk av neuroner och synapser som inte används omdirigerar hjärnan till de nätverk som används.¹² Detta innebär att viktiga läsfärdigheter som vi inte tillämpar förlorar vi förmågan att utföra. Man behöver inte gå längre än till de språk man lärde sig i skolan. Har man inte använt sin franska förlorar man rätt snabbt sitt ordförråd och den kunskap man hade.

Läsförståelse består av inlärda mönster i hjärnan för hur vi angriper och förstår en text. Digital läsförståelse innefattar också inlärda mönster och strategier.  Carr gör uppdelningen av mönstertyperna grovt och förenklat när han talar om ytlig och fördjupad läsning (deep reading). Naomi Baron i Words on screen – the fate of reading in a digital world (2015) talar om samma fenomen när hon skiljer på kontinuerlig läsning och att vara på jaktläsning. Grundtanken i det engelska uttryck som hon använder, ”on the prowl”, är att man är driven framåt och letar men samtidigt att man är redo att fånga eller ta fast något. I läsningen är det ett uttryck för att man söker grunder för en tolkning, en förståelse av texten. Baron fokuserar på motivationen och att kontinuiteten i läsningen går förlorad men är överens med Carr att den läsart som skapar problem är ytliga surfvanor som innebär att man inte dröjer sig kvar vid någon text utan klickar sig vidare till nästa och nästa och nästa. Båda talar om hur vi för ofta blir absorberade i denna typ av aktivitet och att internet uppmuntrar till ett klickbeteende. 

Ett mycket intressant studiefält är det som belyser de kognitiva mönster som finns i klickbeteenden och varför dessa mönster finns. I väst har den vänstra sidan på skärmen en fördel framför den högra.¹³ Detta är inte svårt att förstå om man tänker på att bland det första vi lär oss om läsning är att det sker från vänster till höger. Det finns också studier som visar att psykologiskt har vi en benägenhet att tro att det som kommer först är viktigast, mest signifikant och trovärdigt.¹⁴ Detta har effekt på listor. Desto högre upp på listan en länk befinner sig desto oftare kommer besökare att klicka på länken. Förklaringen heter primäreffekt. et som kommer först drar till sig uppmärksamhet och triggar den inneboende drivkraften i människan att spara energi. Detta gör att människor oftast väljer de länkar som kommer först framför en länk som är längre bort. Men det är mer än så. Även om det tycks motsägelsefullt har vi även en tendens att klicka på det som ligger sist, det vill säga det som vi sett eller läst senast, den så kallade nysseffekten.¹⁵ Både primäreffekten och nysseffekten är kända sedan 40-talet som kognitiva predispositionella fenomen som påverkar minnet men nu har de blivit intressanta som en förklaring på människors mönster vid digital läsning. Dessa läsbeteenden gör oss sårbara i vår informationssökning och kan utnyttjas. Det är inte bara sökresultat som är mindre relevanta som hamnar längre ner och inte heller de mest relevanta som alltid är högst upp. Ofta är de första länkarna som visas annonser från företag.

Det finns också psykologiska och kemiska förklaringar till varför vi skapar trådar och klickar oss vidare från Youtube-klipp till Youtube-klipp. I ett tal för studenter vid Stanford universitet förklarade Chamath Palihapitiya, före detta VD för User Growth på Facebook, att sociala medier och smartphones är medvetet skapade för att ge snabba dopaminbelöningar till hjärnan.¹⁶ Dopamin utlöses när vi äter god mat, har sex, när vi tränat och när vi har lyckade sociala interaktioner. Evolutionärt har dopamin funktionen att motivera oss att upprepa goda beteendemönster genom att länka vad vi gör med en mer eller mindre stark känsla av eufori. Forskning inom kognitiv neuropsykologi har visat att leende ansikten, positiva reaktioner från andra och meddelanden från de vi tycker om aktiverar dopamin. Smarta telefoner och sociala mediesajter utnyttjar denna kunskap för att få besökare att dröja kvar och läsa vidare.

Carr (2010) och Baron (2015) är oroliga för att klickbeteende inte uppmuntrar till fokuserad läsning och den fördjupning som följer med i längre texter. De är också oroliga för att den reflektion som ofta blir resultatet när man läser längre texter eller romaner uteblir och därmed kan själva förmågan till djupläsning och förståelse för samband i en text gå förlorad. Man går även miste om viktig kunskap för perspektivtagande och andra positiva neurologiska effekter av fördjupad läsning. Vid undersökningar där man skannar hjärnaktivitet när människor läser romaner ser man att de delar av hjärnan som aktiveras är samma delar “som är inblandade när människor utför, föreställer sig eller tittar på liknande aktiviteter i verkligheten”.¹⁷ Läsning är inte en passiv företeelse utan istället en aktiv hjärnaktivitet där simuleringar skapas av de scenarion som man läser om. Carr observerar vidare hur när man läser mycket och engagerar sig i djupläsning skapar vanor av kontemplation och reflektion eftersom språket är (eller kan vara) mer komplext och bildrikt, och att detta leder till att fantasiförmågan växer.¹⁸ Här är det på sin plats att flika in att flera psykologer, men även litteraturvetare och bibliotekarier, har intresserat sig för skönlitteraturens påverkan på människor och hur de tänker kring sig själva, samhället, sociala scenarion och även framtiden.¹⁹ Biblioterapi, en terapeutisk verksamhet som bygger på denna forskning, går ut på att patienter eller klienter får skönlitteratur att läsa som en del av sin terapi eller vård.²⁰ Terapiformen är omstridd men ändå välförankrad särskilt i England och Finland men även i Sverige. Utgångspunkten är att läsning av skönlitteratur kan ge självinsikt och stärka hälsobefrämjande tankestrukturer. I detta blir digitaliserad social läsning intressant (se nedan).

Maryanne Wolf (2010) uttrycker vad som för många är kärnan i den oro som finns kring hjärnans plasticitet och de förändringar i vanor som digitalisering innebär när hon skriver om betydelsen av när nätverk skapas i hjärnan.²¹ Historiskt lär man sig att fokusera på en text och att reflektera kring den som en del av traditionell läsförståelse. Att någon senare kan skapa ovanan på nätet att skumma texter istället för att stanna upp och läsa dem eller göra flera saker samtidigt som de läser, ses inte som det stora problemet. Problemet man befarar är att barn som skapar sina nätvanor först med allt vad det innebär, kommer ha svårare att lära in vanan att fokusera, reflektera och verkligen djupläsa en text vare sig det gäller längre texter online eller i pappersformat. Eftersom dessa färdigheter – att fokusera på längre texter, reflektera och djupläsa – också är kopplade till språkutveckling undrar man även hur barns vuxna språk kommer att bli. Inte minst undrar man vem som kommer bära ansvaret för att dessa kognitiva färdigheter blir en del av varje barns läsförståelse och därmed deras språkliga strategiska verktygslåda. Denna farhåga är allvarlig och den forskning som görs kring barn och ungdomars läsförståelse och digitala läsvanor och påverkan på deras språkutveckling samt förmåga att tillämpa olika läsarter är därför fortsatt viktig. Detta är särskilt viktigt eftersom den studie som Delgado och hans forskarkollegor (2018) utfört visar att skillnaden i allmän läsförståelse för vuxna mellan att läsa på papper och skärm ökar varje år till fördel för pappersformatet.

Hypertexter och krav på lässtrategier

Det är lätt att tro att Nicholas Carr (2010) egentligen inte heller talar om att läsa e-böcker eftersom dessa ofta är kopior av tryckta böcker men det gör han.²² Han är orolig för bokens framtid på grund av den digitala teknikens möjligheter att förändra hur vi förhåller oss till text och vad vi menar med en bok, vad vi menar med en roman. Och delvis har han rätt. I och med digitaliseringens grundtanke – att kunna skapa nätverk av information och texter – sker en utforskning och utveckling av olika möjligheter att länka skriven text med grafik, bild och ljud men även skrivna texter med varandra.

Medievetaren och retorikern John Jones har höjt sin röst kritiskt mot forskningen om vilka vanor som skapas vid digital läsning. Han forskar inom digitala studier och i artikeln Book lacks digital details (2015) är han vass i sin kritik särskilt mot Barons bok. Hans kritik centreras kring definitionen av digital läsning och att den inte är tillräckligt differentierad. Att söka information på nätet och läsa PDF-dokument är två helt olika typer av aktiviteter även om bägge texter är digitala. Att läsa i en Kindle och att läsa på nätet är också två olika situationer som ger olika förutsättningar. Vidare problematiserar Jones att Baron använder både äldre och nyare studier för att visa på problemen med digital läsning. Han påpekar riktigt nog att tekniken förändras snabbt och att vilken mjukvara och hårdvara man använder kan påverka läsupplevelsen och förståelsen mycket. 

Här vill jag ta fasta på hans kritik genom att förtydliga en del av komplexiteten i vad som innefattas i ordet ’hypertext’ och de möjligheter som hyperlänkar ger att skapa nya typer av texter och därmed ställa nya krav på lässtrategier. Hypertexter och hypermediala texter kan indelas i fyra varianter som har en stegrande grad av komplexitet. Komplexiteten bestäms av hur enkel eller komplex vägen eller vägarna genom texten är. En traditionell text läser man från vänster till höger och från början till slutet. Den är rak i sin struktur eller, som man säger på fackspråk, den är linjär. Hur man ska läsa en hypertext är beroende på hur strukturen ser ut. Det är i denna skillnad som det finns en oro över bokens framtid. Carr (2010) länkar samman hypertexter och hypermediala texter med klickbeteendet. För honom är det samma sak. Bägge uppmuntrar till att läsa “a little bit here, a little bit there”.²³ För att resonera kring detta krävs en större förståelse för de olika varianter av hypertext/hypermediala texter som finns och hur de förhåller sig till tryckta böcker.

En lättillgänglig genomgång av några olika hypertextvarianter på svenska finns i Läsning i gamla och nya medier (Holsanova, Holmqvist & Holmberg, 2008) men mycket har hänt i utvecklingen av hypertext sedan dess. Nedan går jag igenom fyra huvudkategorier för varianter av hypertexter som bildar slutna system. Systemen kan dock också innehålla hyperlänkar som tar läsaren utanför systemet. 

Axiala hypertexter – den enklaste varianten

Axiala hypertexter är enklast i sin struktur. Man skulle kunna kalla dem för raka eller linjära hypertexter eftersom deras olika delar befinner sig på en axel som bildar en rak linje. De är linjära. Läsaren förväntas navigera dem på samma sätt som en vanlig traditionell text. Den text som oftast hänvisas till som ett exempel på en axial hypertext som utnyttja möjligheterna i formatet för att skapa något nytt är den hypermediala berättelsen The Virtual Disappearance of Miriam (2000) skapad av Andy Campbell och Martyn Bedford. Berättelsen är multimedial, interaktiv och fungerar genom hyperlänkar men läsaren förväntas läsa objekten från vänster till höger, uppifrån och ner.²⁴  Den implicita intentionen bakom textlänkarna är att de finns tillgängliga för förståelse av begreppen i förhållande till berättelsen men man kan förstås klicka sig vidare från definitionerna och ut ur berättelsen. 

Ett mer kommersiellt exempel på en växande genre inom axiala hypermediala texter är Vooks – Storybooks brought to life.²⁵ Det är en streamingtjänst i appform riktad till småbarn och deras föräldrar. Namnet på företaget och tjänsten är en sammandragning av video + books. Böckerna läses upp samtidigt som tittaren kan se en animering. Den upplästa barnboken som länge varit tillgänglig har fått rörliga bilder. Bilderna och texten är inte länkar i sig och vooks är därför inte skiktade hypermediala texter (se nedan). 

Hypertextträd

En andra variant är förgrenade hyperstrukturer eller hypertextträd (aborescent hypertexts) som är mer komplexa än linjära hypertexter. Hypertextträd har en början men flera möjliga slut. Slutet beror på läsarens val och väg genom texten, det vill säga vilka hyperlänkar man valt att klicka på. Nättidningar är typiska hypertextträd. Holsanova berättar om en undersökning hon gjort med Holmqvist 2004 där resultaten visade att denna typ av text kan vara kognitivt krävande och så pass påfrestande för läsare vad gäller orientering i materialet att de förenklar för sig själva och nöjer sig med att alternera mellan första sidan och olika artiklar.²⁶ Detta förhindrar att de går ner på en djupare nivå i förgreningen eller växlar mellan artiklar på denna nivå.

Hypertextträd är stommen i de interaktiva fiktionsberättelser som ger läsaren möjlighet att delta i vad som händer genom att fatta olika beslut som leder till olika vägar genom berättelsen och även till olika slut. Katarina O’Nils Franke (2015) beskriver Dreamfall Chapters 27, Device 6 och Year Walk som exempel på interaktiva spelberättelser som suddar ut gränsen mellan spel och bok. Dessa interaktiva fiktionsberättelser kan vara lättare att navigera i än informationstexter eftersom berättelsen skapar en helhet oavsett vilken väg man valt genom texten. Allas väg genom texten kan få en överblickbar struktur även om den inte är förutsägbar för läsaren innan. Denna typ av hypertext kan vara hypermedial. 

Hypertextträd har sin motsvarighet bland tryckta böcker i det som kallas gamebook och CYOA (choose your own adventure) genren. I motsats till vad man kanske kan tro kom gamebooks innan webben och påverkansriktningen är från tryckt media till hypertext. De interaktiva böckerna är kända som soloäventyr och bokspel i Sverige. De slog igenom på riktigt på 80-talet när rollspel som Drakar och demoner var väldigt populära. Peter Bergström (2019) har skrivit en fascinerande multimodal text utan hyperlänkar om soloäventyrens historia där han redogör för deras begynnelse i Sverige på 30-talet. Han avslutar med att berätta om soloäventyret Ensamma Vargen som fick nytt liv 2014 och numera ges ut i 29 delar av förlaget Åskfågeln. De har även andra soloäventyr och rollspel.

Hypertextnätverk

En tredje variant är networked hypertexts eller hypertextnätverk som är mer komplexa eftersom de saknar en dominant orienteringsaxel. Det finns ingen egentlig början eller slut på dessa textnätverk. Om man utgår från definitionen på en axial hypermedial text förstår man att, till exempel, Wikipedia är ett nätverk av axiala hypertexter. Ibland blir de även hypermediala när grafiska bilder blir klickbara.  Länkar inom Wikipedia leder ofta till andra länkar i Wikipedia i en rundgång utan slut, men bibliografiska länkar i slutet på artiklarna (när länkar finns) leder ofta till andra sidor på nätet som inte har något formellt förhållande till Wikipedia. Läsaren måste då själv navigera tillbaka till Wikipedia. Klickar man på en bild på Wikipedia leder länken oftast inte till en ny sida utan bara till en kort informationstext och man kommer inte vidare till ursprungssidan dvs den sida där bilden tagits. När man läst informationslänken finns det ett kryss i övre högre hörnet som man måste klicka på för att komma tillbaka till Wikipediasidan.

Rasmusson (2014) påpekar att två färdigheter som krävs för digital läsförståelse är IT-kunskaper och källkritik. Att känna till hur hypertextnätverk fungerar är viktigt för att veta hur man ska förhålla sig till den information de innehåller. De har olika tillförlitlighet. Mot bakgrunden av definitionen på hypertextnätverk kan man se att The Victorian Web: Literature, history and culture in the age of Victoria (Storyspace 2011) är uppbyggd enligt samma princip.²⁸ Det som skiljer The Victorian Web från Wikipedia är att den senare utvecklas av frivilliga bidragsgivare medan alla texter som skickas in till The Victorian Web granskas av forskare innan de laddas upp. The Victorian Web började på initiativ av en litteraturvetare, George P. Landow, som satte ihop ett corpus av material om anglosaxisk viktoriansk litteratur för sina studenter 1987 vid Institute for Research in Information and Scholarship (IRIS) vid Brown University. Projektet finansierades av bl.a. IBM. Det har sedan tillkommit flera andra forskare som bidragit med material. 1992 flyttades hela corpuset till Storyspace och sedan dess har flera andra viktiga corpus för engelska litteraturvetenskapliga utbildningar införlivats i nätverket, bland annat, In Memoriam Web, ett skiktat hypertextnätverk om Alfred Lord Tennyson som utvecklats vid Oslo universitet.²⁹

Skiktade hypertextnätverk

Skiktade hypertextnätverk (eng. layered hypertexts) är den fjärde och sista varianten av hypertext. En skiktad hypertext består av två lager av hypertexter. Varje lager har länkar till andra hypertexter och samtidigt är varje länk på det översta lagret länkad till en motsvarande länk på det undre lagret. Traditionella eller axiala hypertexter citerar och refererar till andra texter och länkar går till dessa texter (webbsidor). I skiktad hypertext kan man se både det övre lagret och det undre lagret samtidigt. Man ser både den ursprungliga sidan och den länkade webbsidan samtidigt. Detta ger författaren möjlighet att inte bara citera eller referera till ett annat material utan kommentera innehållet eftersom läsaren ser utdraget ur samma material. Författaren kan därmed också skapa orienterings-kartor för hur läsaren ska ta sig igenom materialet – eller vidare genom länkar på andra webbsidor om det mångskiktade materialet är tillgängligt online på sajter som Storyspace.

Även denna hypertextform har en föregångare i pappersformat. Jesper Olsson berättar i Läsning – apparat – algoritm (2016) om Bengt Emil Johnsons Essäer om Bror Barsk och andra dikter som gavs ut 1964. Dikterna förutsätter ett annat förhållningssätt, en annan läsart än den som gjort sig gällande i den moderna lyriken. Det räcker inte längre med att översätta metaforerna eller vara inkännande för hur meningarna ska läsas och därmed lyckas översätta dikten till ett mer vardagligt språk. Olsson beskriver den typ av läsakt som måste ske för att ta till sig Johnsons dikter:

… här krävdes ett engagemang där seende och lyssnande och motoriska, manuella operationer utgjorde en väsentlig del av en genomgripande kroppslig läsakt. För att tillgodogöra sig dikterna i hela deras vidd var läsaren tvungen att ge sig in i texterna som i ett öppet landskap av tecken, där man själv valde vilken väg man skulle vandra, där man kunde ta omvägar och genvägar, där man tvingades hoppa mellan bokstuvor, korsa ordflöden och till och med vrida och vända på det föremål man höll i sin hand.³⁰

Ser man på denna beskrivning av en ny typ av läsakt utifrån en kontext där man söker förstå digital läsförståelse kan man skönja konturerna av en möjlig analogisk läsakt som måste till i cyberrymden. Olsson beskriver att läsaren av Johnsons dikter måste stiga in i diktens värld och söka förstå den utifrån dess egna premisser som vore det ett nytt landskap. Att förstå hur olika hypertexter fungerar och vilken man har att göra med i olika sammanhang kan liknas vid att träda in i textlandskap med nya konturer där det ibland inte finns någon början eller slut. För att vara en kompetent digital läsare måste man lära sig att känna igen tecken för olika hypertexttyper och kunna ta omvägar och känna igen genvägar, hoppa mellan texter och korsa ordflöden och scrolla och klicka på texter tills man förstår hur de hänger ihop – eller kan hänga ihop. Och den enas förståelse kommer inte alltid att vara exakt detsamma som någon annans för det beror också på den röda tråd man själv skönjt och valt att följa. Som forskare ser jag en färdighet som är viktig att lyfta fram i detta för en fullgod digital kompetens: dokumentation. Resan genom den skiktade hypertexten ställer krav på användaren att spåra sin egen resa igenom texterna. Vägen behöver dokumenteras eftersom den inte är självskriven. Först då kan den göras om och leda till en tolkning som kan värderas av andra. 

Mjukvaruförlaget Touch Press har specialiserat sig på skiktade hypermediala appar och ger ut utgåvor av till exempel Shakespeares sonetter och Michael Morpurgos War Horse. Jesper Olsson (2016) skriver om Touch Press-appen där T.S. Eliots dikt The Waste Land flankeras av bland annat film- och ljudinspelningar med uppläsningar av dikten och ett faksimil av ett manuskript med Ezra Pounds och Vivianne Eliots ändringar, att det är:³¹ 

En pappersbaserad estetisk produkt, koreograferad för uppmärksam, koncentrerad avlyssning av språkets musik och dechiffrering av dess spel med tecken, återuppstår här i en inkarnation, där läsandet öppnas mot ett annat rörelsemönster, karaktäriserat av växling mellan olika gränssnitt, medier och modi–³²

Texten uppmuntrar alltså inte till ytlig läsning utan kräver att läsaren engagerar sig, även om att engagera sig i detta sammanhang innebära att klicka mellan texter för att förstå och skapa samband mellan dem. Olssons språk för tankarna till adaptationsteori och debatten om filmatiseringar av romaner ska jämföras med originalromanen eller bedömas som en egen produkt med ett eget språk och att man hellre bör söka förstå hur filmer påverkar hur man talar om romanen likväl som att tala om hur filmen förhåller sig till romanens narrativa grepp. Det handlar inte om hur ett medium är bättre än det andra utan om två olika språk för att uttrycka en gemensam berättelse. I Olssons tankar om The Waste Land som hypermedial app ser man samma tankesätt. Dikten har inte längre samma förkroppsligande som i romanen och man kan därför inte närma sig den på samma sätt.³³ Att läsande av en multimodal text kräver ett annat rörelsemönster än läsning av en linjärt skriven text är en viktig utgångspunkt i forskning om digital läsförståelse. 

Värt att veta om skiktade hypertexter är att de inte behöver vara sammansatta på ett sätt som alltid kräver en avancerad läsart. Inte heller de skrivna texterna eller andra medietyper som används i skiktade hypertexter behöver vara svåra. Var och en kan vara linjär. Den vanliga e-boken är oftast numera en enklare variant av en skiktad hypertext. Alexandra Borg (2013a) anmärker på fördelarna i e-formatet när det gäller romaner som David Foster Wallaces Infinite Jest där så mycket av den spännande läsningen finns i notapparaten.³⁴ Med ett klick på en fotnot får man tillgång till hela utläggningen som en ruta på skärmen där romanens sida fortfarande syns bakom rutan. När man läst färdigt stänger man rutan och återgår till romanen. Värt att anmärka på är att Infinite Jest kom ut 1996, det vill säga långt innan skiktade hypertexter var en kommersiell verklighet. Innehållet är detsamma men formen för dess konsumtion är annorlunda.

Även om de flesta romaner inte har fotnoter är e-böcker ofta skiktade hypertexter. De är länkade till ordböcker och när man markerar ett ord blir definitionen synlig i en ruta. Har e-boken funktionen som tillåter kommentarer kommer bubblan upp där man skriver medan bokens text fortfarande syns i bakgrunden. Kommentarerna man lägger in blir också en del av hypertexten. Vill man kan man i vissa e-böcker (Kindle) dela sina markeringar och understrykningar med andra och ta del av deras kommentarer och favoritcitat. Man kan i de flesta e-böcker även länka sig till olika sociala sidor, Facebook, Instagram och Twitter och den mer allmänna webbsidan Goodreads där man kan göra sin läslista offentlig och dela recensioner med andra. Väljer man att ta del av dessa möjligheter att nå andra läsare är man inne på social läsning i cyberrymden.

Social digital läsning – risker

För våra sociala förmågor är det inte distraktionen mellan en digital text och en annan som står i fokus utan att våra teknologiska apparater – mobiler, plattor, dataskärmar – eftersom de dels distraherar oss och gör oss mindre tillgängliga för fysiska möten, och dels drar in oss i en virtuell eller simulerad värld som har andra förutsättningar än den fysiska världen. Utvecklingen mot mobilt internet har påverkat inte bara hastigheten med vilken man kan få information men också hastigheten med vilket man väntas svara när någon tagit kontakt. Det har påverkat förväntningar på tillgänglighet, på sociala nätverk och på social nätnärvaro. 

Väldigt mycket läsning sker på sociala plattformar på nätet. Fenomenet kallas digital social läsning eller social läsning och håller snabbt på att bli ett eget forskningsfält. I sitt konferenspaper, The social reading model with virtual and actual combination (2013) skriver forskarna Yonghai Wu, Lingling Wu och Jihong Zhu om den allmänna socialisering som sker virtuellt och om socialiseringen av läsning via webben. Den kinesiska studien tar fasta på att i social läsning står läsaren, interaktion, kommunikation och user generated content (UGC) i fokus. De diskuterar hur en alltmer utvecklad digital social kultur påverkar läsare och följare men att samtidigt minskar förtroendet människor emellan och därmed ökar läsbelastningen för den som vill känna sig uppdaterad och säkrare på sin information: de måste läsa mer och på fler sidor. Den optimerade läsningen uppfattas som en produkt av interaktion mellan läsare och läsare om texten/verket och mellan läsare och författare. Den traditionella ensamma, privata läsningen värderas utifrån dess påverkan på andra och deras läsning.

Sherry Turkle talar i sin bok, Tillbaka till samtalet – samtalets kraft i en digital tid (2017), om att leva I symbios med sin mobil och att inte veta vad man tänker eller tycker förrän man delat sina tankar och känslor eller stämt av med sina kontakter på nätet.³⁵ Den sociala dimensionen av den digitala läsningen skapar ett beroende av att vara uppkopplad för att känna sig trygg i sin identitet. På sociala sajter är det lätt att man styrs i sitt beteende av hur man tror man kommer uppfattas eller hur man vill uppfattas. Hon skriver att när man skapar en social närvaro på nätet börjar det ofta med att man medvetet skapar en profil där man tänkt på vem man vill vara på nätet. Men sedan uppmanar sociala sajter till att man delar med sig av flyktig information om vad man tänker och gör för tillfället. Det kan leda till att man lägger ner väldigt mycket tid på att upprätthålla en viss identitet på webben som man känner sig pressad till av olika skäl men också till motsatsen att man dras in i ett tankebrus där många delar oreflekterade slumpmässiga tankar med varandra som inte nödvändigtvis speglar vem de är eller vill vara. Det som börjar som något självständigt blir något osjälvständigt och man tappar kontrollen över sin egen identitet. Eller kontrollen över den tid man spenderar på nätet. 

I Alone together – why we expect more from technology and less from each other (2011), skriver Turkle vidare om hur lätt det är att hitta sällskap på nätet men hur vår digitala kommunikation och närvaro kan bli en källa till stark stress och ironiskt nog social distansering i våra liv. Boken bygger på 25 års erfarenhet och forskning och är en kvalitativ studie om människors upplevelser av att leva uppkopplade. I Coronapandemins år 2020 är social distansering något vi strävar efter men vad vi egentligen menar är fysisk distansering. När Turkle skriver om social distansering syftar hon på de negativa effekterna av att våra relationer blir medierade.³⁶ Hon talar om paradoxen av hur vi kan vara mer uppkopplade men känna mindre närhet till andra och känna oss mindre säkra på oss själva. Nätvanor som tar för stor plats i våra liv skapar störningar i relationer och familjer.  Ungdomar blir bättre på att kommunicera i text än ansikte mot ansikte och många rapporterar att de hellre kommunicerar via Instant Messaging (IM), det vill säga hellre messar än pratar med någon. De vill ha tid att tänka för att inte riskera att säga fel saker. Viktigt i hennes resonemang är också att när nätnärvaro prioriteras över faktiskt närvaro med dem som finns i det fysiska rummet sker brister i uppmärksamhet där man faktiskt befinner sig som kan leda till en ovana. Man upplever andra som störande. Empatin med andra sjunker. Turkles poäng är att det händer ofta men också att det inte är planerat.

Ska man skriva om sociala aspekter på digital läsning flyter digital närvaro och digital läsning in i varandra. Skälet till detta är enkelt men samtidigt komplext. Ska vi få information på nätet måste vi skriva in information. Det talas mycket om säkerhet och personlig integritet på nätet. Både kunskap om hur man söker information och hur man skyddar sig tillhör den IT-kompetens som Maria Rasmussen (2014) tar upp som nödvändig för digital läsförståelse. Den sökoptimering som vi är glada för när den ger oss de Googleresultat som vi sökte och vill ha är i grunden samma teknik som med kakor gör det möjligt för företag och andra organisationer att samla in data om våra vanor och beteenden på nätet. Marknadsförings- och medieexperter använder information för att trigga igång läsare på nätet. Det gäller köpbeteenden men även opinionsmässigt. Det har skapats ett nytt jobb av detta bland bloggare och vloggare,nämligen sociala influencers. Vissa är professionella, andra är glada amatörer och många framgångsrika amatörer blir professionella. De strävar efter att nå ut till så många som möjligt och locka följare som får uppdateringar via nyhetsbrev, Twitter, Instagram eller epost som lockar dem tillbaka till deras hemsidor för att läsa om den senaste bästsäljaren, boksnackisen eller nobelpristagaren i litteratur. Redan 2016 skrev Maria Domellöf I Göteborgs-Posten en artikel med rubriken, Bokbloggarna tar över, om förändringar i bokbranschens inställning till bloggare. Hon skriver om hur deras inflytande mer och mer tas med i beräkningarna och hur de bjuds in till branschens evenemang.

Lars Nord och Gunnar Gunnar skriver i rapporten, Gamla och nya medier i samspel i de lokala valrörelserna – särskilt bland unga (2019), om det ökade inflytande sociala medier har generellt men också hur det har blivit ett generationsskifte. När man surfar in på en bokblogg (eller podd, Youtube, Instagram, Twitter) är det också möjligt att samma bloggare/influencer kommer prata politik. The Financial Times skriver att fler och fler av denna typen av sociala influencers på nätet får jobb för att pusha politiska budskap.³⁷ Deras jobb är att vara närvarande på nätet och påverka andra. 

Bokbloggar.se är en samlingssajt för bloggar med sökfunktion. Antalet bokbloggar växer för varje år. De populäraste varierar men högt på listan under 2020 låg Bokhora,³⁸ Selmastories (ett Bonnier företag), SincerelyJohanna.³⁹ Bokkoll, och webbtidningen Boktugg. De drivs av olika typer av aktörer och vissa av dem får många följare och möjlighet att påverka inte bara bokmarknaden utan även i politiska frågor. Söker man allmänt på ‘riksdagsval’ till exempel på Bokbloggar.se får man ett par hundra tusen träffar. Intresset för politik är högt. I Sverige kunde politiska ledare dyka upp i bokbloggar för att prata politik inför riksdagsvalet 2018. Bloggarna själva diskuterar också politik. 

Vid Lunds universitet har Per Allert och Wendela Wennström (2018) gjort en studie om attityder till politisk influencing på sociala medier bland gymnasieungdomar. Deras slutsats var att politiker genom sin medverkan på olika sociala medier har möjlighet att påverkar ungdomars åsikter och politiska val. Felicia Bakir och Edit Linder vid Karlstads universitet skrev samma år en kvalitativ studie om hur kommersiella influencers trovärdighet uppfattas av deras följare när de kommunicerar opinionsbildande budskap. Deras slutsatser är att influencers agerar som ”en mellanhand mellan politiska partier och människor”.⁴⁰ Den personliga ton som influencers håller gör det lättare att relatera till dem och enklare för följare/läsare att ge sig in i en diskussion och ”våga ge sig in i det politiska finrummet” via kommentarsfälten.⁴¹ Influencers är skickliga på att väcka politisk medvetenhet. Författarna till bägge studierna är dock kritiska till den makt influencers kan ha över sina följare och den brist på källkritik som influencers själva kan ha.

Digitala former för samtal och social läsning

De digitala formerna för samtal är många och av utrymmesskäl kan jag bara nämna några. Därför kommer jag nedan endast ge exempel på några olika former: kollaborativa kunskapsplattformar, sociala sajter för läsaren som skribent eller recensent och sociala sajter för läsaren som författare.

Gemensamma kunskapsplattformar

Både The Victorian Web som nämnts ovan och Melville Electronic Library (ett akademiskt arkiv för Herman Melvilles livsverk – författaren till Moby Dick) är exempel på två kollaborativa forskningsbaserade kunskapsplattformar. Materialet är refereegranskat. Här vill jag endast delge två reflektioner om hur två andra typer av kunskapsplattformar kan fungera från den svenska forskningslitteraturen. Den första handlar om Wikipedia och den andra om hur en kollaborativ digital plattform inte utesluter fysiskt material eller samtal in real life (IRL).

De flesta tänker nog inte på Wikipedia som en social läsningssida eftersom den saknar kommentarsfält men den erbjuder till återkoppling och även redigering. Wikipedia är ett exempel på demokratiseringen av kunskapsplattformar på nätet. Den som använder Wikipedia måste vara uppmärksam på risken att information inte är helt tillförlitlig eftersom vem som helst kan skapa ett konto, lägga upp information och redigera på Wikipedias sidor. Sajten är hårt kritiserad på grund av detta och på grund av risken för desinformation, det vill säga att felaktig information avsiktligt kan spridas via sajten. Det som de flesta ser som ett problem, ser dock Elza Dunkels (2016) som en möjlighet.⁴² Hon menar att sajten representerar det kollektiva lärandet in action. Användare måste ställa sig källkritiskt till allt de läser och ställa sig minste tre frågor: ”vem som är avsändare, om det finns en agenda bakom formuleringen, vilka andra källor som finns”. Dunkels påpekar att det på grund av diskussion kring källkritik på sajten uppkommit ett mem. Mem är en kort formulering på en upprepad tanke eller idé som delas av flera människor och visar på ett fenomen. I Wikipedias fall är memet: ”Källa på det?” Medan skolväsendet styr elever bort från Wikipedia har sajtens användargenererade källor tvingat fram en källkritisk medvetenhet. Dunkels poäng är att eftersom användargenererade kunskapssidor inte alltid följer den akademiska genrens konventioner har de en större potential att skapa en djupare förståelse för källkritikens frågor.

Social läsning utesluter inte användning av tryckt material och inte heller diskussioner IRL. Frida Monsén och Maria Rasmussen (2016) skriver om en kollaborativ skolklassblogg som skapats runt en fysisk bok.⁴³ Den fysiska boken tillåter att man behåller fördelarna för läsorientering som finns i pappersformatet medan bloggen tillåter att man skapar en gemensam tidslinje och en sammansatt multimodal text runt boken. Bloggen kan användas för att i faktiska samtal skapa förförståelse och nyfikenhet innan en bok läses och på andra sätt förhöja läsupplevelsen. Genom att arbeta med både den fysiska boken och en gemensam blogg kan en medvetenhet skapas om skillnaderna dem emellan och deras olika för- och nackdelar.

Läsaren som skribent och recensent

Jana Holsanova skriver i den mycket intressanta boken Myter och sanningar om läsning (2010) att uppfattningen att vi läser hela tiden inte stämmer särskilt bra med verkligheten. Läsare “skriver, stryker under, antecknar i kanten eller vid sidan av texten”.⁴⁴ Att markera citat och skriva i marginalerna när vi läser är ett sätt att interagera med det som skrivits. Det görs som stöd för minnet men även för att författaren sätter ord på något vi tänkt eller för att vi är osäkra eller inte håller med eller vill koppla tankegångar till det någon annan skrivit. Robert Darnton skrev i artikeln, Extraordinary commonplaces, om att läsare från 1100-talet fram till 1900-talet skrev anteckningsböcker, så kallade commonplace books, där de samlade sina tankar om det de läst tillsammans med citat de ville minnas. Alexandra Borg (2013) skriver att, ”Anteckningarna var ett sätt att bokföra sin läsning men också att inkorporera den lästa texten med sin egen personlighet”.⁴⁵ Hon tar fasta på att läsningen övergick i skrivande och att läsarna själva blev författare. Darnton förklarar detta utifrån hur läsarnas citerade fragment får en ny kontext i läsarnas anteckningsböcker och hur denna kontext är påverkad av läsarens samtid och egna tankar.⁴⁶ Slutprodukten blir därför en ny bok. Darnton beklagar sig över praxisen med commonplace-böcker dött ut. 

Att kunna annotera eller kommentera en e-bokstext och dela sina kommentarer med andra i textens flöde är båda tankar som kommer från Bob Stein, en dataingenjör och visionär inom e-boksindustrin. Han var med och grundade Institute for the Future of the Book i New York 2004. Det är en tankesmedja med speciellt fokus på utvecklingen av digitala medier och digital publicering. Stein lanserade SocialBook 2013.⁴⁷ Det är en kollaborativ typ av plattform för läsning där man kan läsa enskilt och dela sina tankar offentligt inom ramen för plattformen eller skapa mindre grupper för att läsa tillsammans. Det är ett annoteringsverktyg för video, audio, text och grafik. När man läser eller tittar tillsammans ser man objektet samtidigt på skärmen och det finns en kolumn för att kunna ha en gemensam konversation. Alla kan markera i objektet. 

I Exit Codex? (2013b) riktar Alexandra Borg (2013b) uppmärksamheten mot Goodreads som en social sajt för att dela sina tankar om böcker man läst.⁴⁸  Det är en amerikansk plattform som lanserades 2009. Den köptes upp av Amazon 2013 och har enligt egen uppgift på Goodreads numera 45 miljoner unika besökare per månad. Det är ett hypertextträd där man kan surfa in på olika nivåer i textträdet, det vill säga olika underliggande sidor, utan att först besöka Goodreads hemsida förutom när man loggar in första gången. Användare skapar sina egna bokhyllor över böcker de har läst och vill läsa, och delar med sig av sina recensioner på gemensamma sidor för boken i fråga. Man kan spara och dela citat och skriva egna funderingar men inte heller det på ett samlat sätt så att det blir en egen bok. Man delar de flesta sidor med andra som vill delge sina tankar om samma böcker eller samma genre. Det finns dock möjlighet att skapa grupper och diskutera sin läsning med andra. Sajten är en viktig social medieplattform för läsfrämjande och indirekt för marknadsföring genom läsarnas tips och de informationssidor och röstningar som sidans administratörer lägger upp. Man kan även följa andra användare. 

På Goodreads sker rekommendationerna mellan läsare men det finns även länkar till olika bokhandlare på nätet. Amazon har fått en stor fördel över andra bokhandlare då en separat länk till dera sidor dyker upp för de flesta böcker. Det finns dock en hypertextmeny för andra digitala bokhandlare.  I Läsning i den digitala tidsåldern beskriver Borg Goodreads som en konkurrent till den traditionella bokhandeln eftersom människor tidigare besökt bokhandlare för att kunna få en personlig rekommendation.⁴⁹  Hon konstaterar att genom att analysera hur människor “umgås med fysiska böcker”, har företag som, till exempel Goodreads och Amazon, sett att läsare tycker om att lämna spår efter sig genom olika former av anteckningar och andra markeringar.⁵⁰ Digitala läsforum ger möjlighet att dela med sig av sin läsning och sina tankar, och ta del av andras favoritcitat och tankar. Företagen bygger på så vis in, enligt Borg, “läsprocessen och föreställningar kring boken-som-kunskapsbärare i förmedlingen – och försäljningen – av e-böcker”. 

Vill man som läsare gå ännu längre och läsa eller skriva en modern variant av commonplaceboken, det vill säga, skriva egna sammanhängande texter som binder ihop citat och recensioner, tankar och funderingar kring teman i berättelser, berättande och samhället finns möjlighet att skriva en egen bokblogg. Läsare kan också dela sina recensioner från de flesta läsappar eller läsplattor till Goodreads, Facebook, Instagram eller Twitter. Alla plattor eller appar erbjuder inte alla länkmöjligheter men alla erbjuder någon. 

Läsaren blir författare

Något som man tänker på som engelsktalande när man läser svenska texter om digital läsförståelse är hur man ibland översätter literacy eller literacies endast till läsförståelse och hur man därmed missar något viktigt som fångas i det engelska ordet. Det engelska ordet literacy och även literacies innefattar nämligen både läs- och skrivförståelse. De två förmågorna länkas samman.⁵¹ Att läsa väl ger grunden för att kunna skriva väl. Ju fler läsgenrer du behärskar, desto fler lässtrategier du medvetet kan tillämpa, desto bättre kommer du kunna skriva. I en norsk studie (Ryan & Aasetre 2020) har man sökt identifiera hur skapandet av digitala berättelser kan befrämja djupinlärning i geografi. Resultaten visade att de meta-kunskaper som är nödvändiga för att överföra kunskaper från ett område till ett annat stöds av att studenter får engagera sig i interaktivt digitalt berättande. Dessutom pekade studien på att det förstärker förståelsen för den affektiva domänen i geografi, det vill säga hur platser skapar känslor och värderas på ett personligt plan. Den plattform man använder för digitalt berättande kan skilja sig åt. Här tittar jag på tre plattformar och en digital genre som är frekventa i litteraturen om hypertext eller digital läsning: Storyspace, Inanimate Alice, fanfiction och Wattpad.

Storyspace drivs av det digitala förlaget Eastgate. Det är en programvara för att skapa, redigera och läsa hypertext. Storyspaceskaparna har löst två av de tre problem man kan ha vid läsning av omfångsrika hypertexter. De har skapat bokmärken så att man lätt hittar tillbaka till den sista sidan man var på, och de har skapat guard fields eller vaktfält för att tillfälligt spärra länkar man redan besökt, något som annars kan sluka mycket tid när man arbetar i texter med många länkar. Det finns dock inte i deras beskrivning en funktion för att hålla reda på hur man navigerat genom texten. Detta vore önskvärt.

Det finns ingen svensk forskning specifikt om Storyspace men mjukvaran nämns nästan alltid när man talar om hypertext och berättande. Nya begrepp myntas kontinuerligt som till exempel born digital för böcker som skapats digitalt och aldrig varit tänkta för eller funnits i tryckt format. En av dem som forskat om hypertext och alternativa former av berättande är Marie-Laure Ryan. Hon skriver i Avatars of Story (2006) att Storyspace fungerar bästa med kortare texter som länkas samman. Ett väldigt komplext och extremt exempel på detta är Stuart Moulthrops Victory Garden som har 993 noder eller lexia som det heter på fackspråk. Dessa noder är sammanlänkade genom 2,804 länkar. Det är alltså inte frågan om en kort text som kan läsas i en sittning. Det är lätt att få uppfattningen att Storyspace endast har väldigt esoteriska och ovanliga texter men så är inte fallet. Storyspace används av många olika aktörer, till exempel, antropologer, regeringar, försäkringsbolag, inom film, i klassrum, med mera. Man kan läsa om dessa och hur de använder Storyspace på hemsidan.

Inanimate Alice är en serie av interaktiva berättelser som följer en flicka från åtta års ålder till tjugo-årsåldern.⁵² Hon blir under resans gång en speldesigner. Spelberättelsen skapades ursprungligen av Kate Pullinger men ägs numera av en forskningsgrupp (The Inanimate Alice Research Group) som har anpassat den vidare till en utbildningsplattform vid Lesley University i Cambridge Massachusetts. De beskriver projekt som ett transmediaprojekt, det vill säga det är en berättelse som sker i olika format. Den växlar bland annat mellan videoklipp och prosaavsnitt som motsvarar en kortroman i längd med successivt ökande grad av interaktion. Berättelsen förflyttar sig från format till format under handlingens gång. Det är ett immersivt studieprogram som används i skolor runtom i världen och som vunnit åtskilliga priser, bland annat Reimagine Education 2017, British Universities Film & Video Council 2008 och European Year of Intercultural Dialogue 2008. 

Gränsen mellan läsare och författare har också suddats ut via den genre som heter fanfiction där läsare skriver egna fortsättningar eller utvecklingar på intriger och relationer mellan deras favoritkaraktärer i olika serier eller böcker. Genren är transmedial i bemärkelsen att berättelsevärldar som skapats i ett medium (till exempel i en TV-serie eller en film) kan via fanfiction övergå till ett annat medium (kortnoveller, romanform, animé) och på vägen byta både plattform (var berättelsen finns tillgänglig) och distributionskanal (vem som sköter distributionen). Stefan Lundström och Christina Olin-Scheller skriver om fanfiction i Narrativ kompetens – En förutsättning i multimodala textuniversum (2010) att det meningsskapande som äger rum i den typ av deltagarkultur som byggs upp runt dessa serier och böcker är relativt outforskat.⁵³ Vad de talar om specifikt är hur “deltagande och medskapande bidrar till att utveckla kommunikativa förmågor och hur det påverkar unga människors identitetsbyggande”.⁵⁴ Det är också dessa frågor som börjar få större fokus i forskning om social läsning. Genren har funnits sedan 70-talet i tryckt format när fanzines för Star Trek distribuerades via ett undergroundnätverk utanför förlagsvärlden. Genren har naturligt nog exploderat i och med digitaliseringen och möjligheten att ladda upp egna berättelser online på gemensamma plattformar.  

Den episodiska karaktären på många born-digital texter märks väldigt väl i fanfiction där berättelserna oftast bara fyller ett kapitel även om författaren lagt upp det som om det ska komma en fortsättning. Ibland kommer fortsättningen, ibland inte. Det är inte ens säkert att en episod som slutat med en cliffhanger där det blir rimligt att förvänta en fortsättning, får en fortsättning. Texterna lever och ger ny mening åt begreppet flytande text som länge använts för tryckta noveller eller romaner där det finns flera olika versioner som författaren skrivit.⁵⁵ I fallet med traditionella texter har detta skett av olika skäl. Det finns tre tidiga manuskript till Oscar Wildes roman Dorian Grays Porträtt. Alla tre är legitima på sitt sätt och olika redaktörer kan förespråka olika originalmanuskript till romanen av olika anledningar.⁵⁶ Fanfiction är också många gånger flytande texter, det vill säga, författare laddar upp nyare eller redigerade versioner i efterhand och ibland ger de sina alster nya titlar.

Den sista och i särklass mest omfångsrika sociala skrivplattformen jag kommer ta upp är Wattpad som har 70 miljoner läsare och 300,000 skribenter (Pianzola, Rebora & Lauer, 2020). De representerar 30 länder och 50 språk. Det har beskrivits som “a kind of thinking-aloud of real time data” som ger forskare en möjlighet att studera tillgång till reaktioner och tankegångar vid läsning hos miljoner faktiska läsare.⁵⁷ Wattpad grundades 2007 och har redan 30 miljoner e-böcker – noveller, romaner och dikter. Detta kan jämföras med U.S. Library of Congress som räknas som ett av världens största bibliotek. Det har funnits i 200 år och har 39 miljoner böcker och icke-klassificerad tryckt media och 72 miljoner manuskript. Journalisten Sölve Dahlgren uppger på bokbloggen boktugg.se att Wattpad har 120,000 unika svenska besökare per månad och att de tillbringar i genomsnitt 2 timmar och 45 minuter på sajten. De läser både engelska och svenska texter. Det som gör sajten social är att man kan kommentera texterna när man läser dem och läsa andras kommentarer. Sajten ger litteraturvetare och kulturvetare en ojämförbar möjlighet att titta på faktiska läsare och deras engagemang för olika texter. 

Avslutning

Kontentan av John Jones (2015) kritik är att alla kognitiva vanor som skapas vid digital läsning inte är eller kan vara kartlagda än för att vi fortfarande är i början av digitaliseringsprocessen. Vi har inte acklimatiserats fullt ut till cyberrymden som miljö för läsning eller till hypermediala fenomen. När man tittar på forskningen om digital läsning och digital läsförståelse blir det ganska uppenbart att vi är på väg mot en större differentiering. Detta gäller både typer av digitala texter som Jones förespråkade men även vilken läsart som bör tillämpas vid olika ändamål. Att kunna skilja på graden av komplexitet i olika hypertexter och deras funktioner ger en grund för att kunna välja navigeringsstrategi. När Hülya Basaren i Navigera i den digitala samtiden – en antologi om den nya lärarrollen (2016) skrev om skillnaden mellan att ha mobil, läsplatta och dator och använda dem i vardagen och att använda dem för att inhämta kunskap, eget skapande och för lärande riktade hon sig till lärare.⁵⁸ Men hennes huvudpoäng är mer allmängiltig, att när man ska arbeta med digitala resurser är kontextualiseringen för användningen viktig för att veta vilken läsart man ska tillämpa. I samarbete understryker hon betydelsen av att veta eller förklara varför man använder en webbresurs eller app och hur det är tänkt att den ska användas för att lösa en viss uppgift. 

Cristina Amiama-Espaillat och Cristina Mayor-Ruiz (2017) föreslår på ett liknande sätt att man inte bör titta på digital läsning generellt eftersom det är ett överordnat begrepp för olika läsarter som bör studeras utifrån ändamålet med den digitala läsningen. De utgår från fyra ändamål: akademisk (lärande), underhållning, socialisering och kommunikation. En viktig fråga att ställa sig är hur dessa ändamål ska kopplas till de färdigheter som Maria Rasmusson sammanfattat utifrån sin studies resultat (2014) och som andra lyft fram som viktiga för digital läsförståelse: traditionell läsförståelse, IT-kunskaper, multimodal läsförståelse, navigering, IT-kunskaper, och informationskunskaper som inkluderar ett källkritiskt förhållningssätt. Eller bör social digital läsning bli sin egen litteracitet?

Skäl för olika verktygsval och ändamål behöver inte vara samma sak. En internationell europeisk studie (Farinosi, Lim & Roll, 2016) visar i sina resultat att tyska, italienska och brittiska studenter väljer att läsa på papper eller på skärm av olika skäl som egentligen inte handlar om ändamålsanpassning. Skälen kan vara 1) estetiska; 2) praktiska/vanor/traditioner; 3) sociala/avsändare och mottagarrelationer; 4) fysiologiska/kognitiva/hälsoskäl; 5) tekniska skäl och 6) ekologiska skäl. Att läsa på papper och skärm har båda för- och nackdelar enligt forskarna. Dessa skäl motsvarar inte ändamålen för läsningen som bör få påverka läsart enligt den spanska studien eller i Basarens artikel. Att medvetandegöra ändamålet med läsningen gör det lättare att hantera valmöjligheterna på olika plattformar som annars kan skapa beslutsångest och distrahera. Basaren påpekar att om begränsningar sätts upp är det mer troligt att man kan utnyttja tiden mer effektivt – något som är angeläget för alla som använder den nya tekniken.

Det finns kognitiva och sociala skillnader i påverkan av olika typer av läsvanor. Hyperfokusering är bekymmersamt om den innebär att man förlorar eller försvårar djupfokusering. Bägge färdigheter behövs. Det är därför väsentligt att forskare får fortsätta att beforska hur olika typer av läsning påverkar förmågan till djupfokusering och meta-reflektion i förhållande till längre, kontinuerliga texter men även att vi är uppmärksamma på den kritik som lyfts fram om vad som innefattas i att läsa på skärm i olika empiriska undersökningar. 

Digital läsning definierad som läsning på skärm har en social aspekt som inte är försumbar för många. Särskilt för barn och ungdomar kan webben vara en viktig faktor i deras socialiseringsprocess men surfingvanor påverkar även vuxnas faktiska förhållanden.  Det finns både risker och positiva effekter av att umgås online och skapa virtuella communities. Forskningen drar åt olika håll men webben har gjort det lättare att delta i offentliga debatter och gjort skrivande för kunskapsinhämtning och underhållning mer demokratiskt. Det är lättare att nå ut och publicera sina alster. Förlagen har inte längre ensamrätt att bestämma vem som blir publicerad eller vem som når ut och blir känd. De som blir kända får en plattform både för att marknadsföra sina texter men även sina åsikter. Vissa får betalt och har det numera som jobb.

När man funderar kring digital läsning är det viktigt att komma ihåg att digitala texter kan vara multimodala och att definitionen av läsning därför har breddats till att innefatta olika medier. En person som läser  på webben måste lära sig läsa bilder och grafik likväl som länkpositioner och funktioner. För skönlitteraturen innebär läsning delvis förändringar i genrer och hur texterna kan fungera men även att läsningen har blivit mer allmänt social. I denna artikel har jag tittat på specifika sociala plattformar som Goodreads men även de mer kreativa sajterna som Storyspace och Wattpad där läsaren går från att vara mottagare till avsändare och bli författare. Rollerna man har kan skifta mer fritt när alla kan ladda upp texter och egna verk I olika medier. Quiles Cabrera och Ma del Carmen (2020) förutspår att booktubers, bookstagrammer och video-poeter kommer vara bland dem som bygger broar mellan den traditionella tryckta skönlitteraturen och de digitala former för författande och publicering medan de samtidigt är en del av den sociala digitala kulturella sfären som utövar påverkan på läsval och vanor men även tänkande utanför de traditionella ramarna för bokrecensioner bland sina läsare och följare. 

Resan mot utveckling av fullfjädrade digitala multimediala hypertexter är påbörjad men långt ifrån avslutad. Digital läsförståelse är ett fascinerande forskningsfält och komplexiteten ser ut att bara öka. 

Om författaren

© Anna Fåhraeus
Anna Fåhraeus är lektor i engelsk litteraturvetenskap vid Högskolan i Halmstad. Hon skrev sin avhandling om maskulinitet och ras i hämndtragedier under renässansen i England. Anna undervisar inom ämneslärarprogrammet i engelska och har särskilt ansvar för multimodalitetspedagogik.

Hon driver tillsammans med kollegan Jörgen Oijervall projektet Empatilabb vid Högskolan I Halmstad. Tillsammans arbetar de med olika aktörer på den offentliga marknaden för att utveckla förståelsen för hur empati fungerar och kan påverkas. Anna har skrivit om modellen som används i empatilabbet och studenters förståelse för empati och läsning i studien Fiction as a Means for Understanding the Dynamics of Empathy (2020). Tillsammans med Jonas Asklund som tidigare varit en del av projektet har hon även skrivit rapporten, Läsfrämjande forskning och kompetensutveckling i Halland (2017). Rapporten tittar på bibliotekariers syn på skönlitteratur och litteratursamtal samt tar upp olika möjliga fortbildningsinsatser för en socialt hållbar utveckling på biblioteken. Rapporten tar upp vikten av intern utbildning för att uveckla förståelsen för hur bokcirklar kan ledas för att öka samtalen om empatiska reaktioner – både positiva och negativa.

Referenser

Allert, Per och Wennström, Wendela. (2018). Politisk influencing – En kvalitativ studie om svenska gymnasieelevers kunskaper och attityder till politisk influencing. Institutionen för strategisk kommunikation. Kandidatuppsats. Lunds universitet. 

Amiama-Espaillat, Cristina och Mayor-Ruiz, Cristina. (2017). Digital reading and reading competence – the influence in the Z-generation from the Dominican Republic. Comunicar. Vol. 25, Iss. 52: 105-113. 

Bakir, Felicia och Linder, Edit. (2018). Influencers – de nya opinionsledarna på den politiska arenan. Medie- och kommunikationsvetenskap. Kandidatuppsats. Karlstad Universitet.

Baron, Naomi. (2015). Words onscreen: The fate of reading in a digital world. Oxford: Oxford University Press. 

Basaren, Hülya. (2016). Att erövra tekniken för att få effekt på lärandet. Navigera í den digitala samtiden – en antologi om den nya lärarrollen. Karin Nygårds och Terese Raymond. Stockholm: Lärarförlaget. 45-54. 

Bergström, Per. (2019). Soloäventyret – den interaktiva boken. Samlingsbloggen. Kungliga Biblioteket.  

Borg, Alexandra. (2013a). Läsning i den digitala tidsåldern. Läsning. RJs Årsbok 2013/2014. Red. Jenny Björkman & Björn Fjaestad. Makadam Förlag. 165-175.

Borg, Alexandra. (2013b). Exit Codex? – Diskussionen om bokens framtid då och nu. Nordisk Tidsskrift för Informationsvidenskab og Kulturformidling. Årg. 2, Nr. 2. 17-31.

Bryant, John. (nd). What is a fluid text? Melville electronic library – a critical archive.

Cabrera, Quiles och Ma del, Carmen. (2020). Poetic texts and young readers in the internet era: About booktubers, bookstagrammers and followers. Contextos Educativos-Revista de Educacion. Iss. 25: 9-23.

Carr, Nicholas. (2010). The shallows – what the internet is doing to our brains. Penguin Books. 

Clinton, Virginia. (2019). “Reading from paper compared to screens – a systematic review and meta-analysis.” Journal of research in reading. Vol. 42, Nr. 2. 288-235. DOI: 10.1111/1467-9817.12269. 

Dahlgren, Sölve. “Wattpad har 120 000 unika besökare – i månaden.” boktugg.se. 1 september 2016. 

Delgado, Pablo; Vargas, Cristina; Ackerman, Rakefet och Salmerón, Ladislao. “Don’t throw away your printed books A meta-analysis on the effects of reading media on reading comprehension”. Educational research review. Vol. 25. 22-38. 

Elliott, K. (2004). ”Literary film adaptation and the form/content dilemma”. Narrative across media: The languages of storytelling. Red. Marie-Laure Ryan. Lincoln och London: University of Nevada Press. 220-243.

Domellöf, Maria. (2016). Bokbloggarna tar över. Göteborgs Posten. 18 apr. 

Dunkels, Elza. (2016). Kollektiva lärandemodeller på nätet. Navigera í den digitala samtiden – en antologi om den nya lärarrollen. Karin Nygårds och Terese Raymond. Stockholm: Lärarförlaget. 71-81.

Farinosi, Manuela; Lim, Christopher och Roll, Julia. Book or screen, pen or keyboard? A cross-cultural sociological analysis of writing and reading habits basing on Germany, Italy and the UK. Telematics and informatics. Vol. 33, Iss. 2: 410-421. 

Haynes, Trevor. (2018). Dopamine, smartphones & you: A battle for your time. Science in the news blogg (SITN). Harvard universitet. 1 maj.

Holsanova, J. (2010). Myter och sanningar om läsning – Om samspelet mellan språk och bild i olika medier. Språkrådet. Distr. Norstedt.

Holsanova, Jana; Holmqvist, Kenneth. och Holmberg, Nils. (2008). Läsning I gamla och nya medier. Tekniken bakom språket. Språkrådets skrifter. 1654-0433. 144-167.

Jones, John. (2015). Book lacks digital reading details. DML Central. 20 juli. 

Kalmbach, Jim. (2006). “Types of hypertext in Kairos.” Reading the archives – ten years on nonlinear (Kairos) history. 

Landow, George. (2011). Credits: Who Created The Victorian Web?  (2011). The Victorian Web.  

Landow, George. (2006). ”Reconfiguring the text”. Hypertext 3.0: Critical Theory and New Media in an Era of Globalization. Baltimore: The Johns Hopkins University Press.

Leu, Donald; Kinzer, Charles; Coiro, Julie och Cammack, Julia. (2004). Toward a theory of new literacies emerging from the internet and other communication technologies. Theoretical models and processes of reading. International Reading Association.

Levratto, Valeria. Encounter between reading on paper and screen reading – towards a grammar of reading in digital environments. Foro de educacion. Vol. 15, Nr. 23. 85-100.

Lindhé, Anna och Hermansson, Cecilia. (2017). Litteraturläsningens empatifrämjande effekt i det digitala klassrummet. Digital humaniora – humaniora I en digital tid. Red. Per-Olof Erixon och Julia Pennlert. Göteborg: Daidalos.

Lundström, Stefan och Olin-Scheller, Christina. Narrativ kompetens – en förutsättning i multimodala textuniversum? Tidskrift för litteraturvetenskap. Nr. 3/4. 107-117. 

Monsén, Frida och Rasmussen, Maria. (2016).  Läsning mitt i bruset – den digitala läsningen i teori och praktik. Navigera í den digitala samtiden – en antologi om den nya lärarrollen. Karin Nygårds och Terese Raymond. Stockholm: Lärarförlaget. 31-44.

Murphy, Jamie; Hofacker, Charles och Mizerski, Richard. (2006). Primacy and recency effects on clicking behavior. Journal of computer-mediate communication. Vol. 11, Nr. 2. 

Nord, Lars och Nygren, Gunnar. (2019). Gamla och nya medier i samspel i de lokala valrörelserna – särskilt bland unga. Storm och stiltje – SOM-undersökningen 2018. Rapport nr. 74. Red. Ulrika Andersson, Björn Rönnerstrand, Patrik Öhberg och Annika Bergström. SOM-institutet. 253-268.

Olsson, Anders. (2015). Tankar om läsning. Stockholm: Themis.

Olsson, Jesper. (2016). ”Uppmärksamhetens avledningar: om läsning,” läsning – apparat – algoritm. OEI undersökningar VI. 115-124.

O’Nils, Katarina. (2015). Från papper till padda – Bokbranschens digitala utveckling i den globala konkurrensen. Stockholm: Timbro. 

O’Nils Franke, Katarina. (2015). Vårt nya litterära rum. Axess – vetenskap, bildning, tradition. Kultursidorna. 6.

Pianzola, Federico; Rebora, Simone och Lauer, Gerhard. (2020). Wattpad as a resource for literary studies – Quantitative and qualitative examples of the importance of digital social reading and readers’ comments in the margins. PLOS ONE. January 15. 

Pirolli, Peter och Card, Stuart. (1999). Information foraging. Psychological Review. Vol. 106, Nr. 4. S. 643-675.  

Rasmusson, M. (2014). Det digitala läsandet: Begrepp, processer och resultat. Doktorsavhandling i pedagogik. Mittuniversitetet, Härnösand. 

Ryan, Anne Wally och Aasetre, Jorund. (2020). Digital storytelling, student engagement and deep learning in geography. Journal of geography in higher education. Oct. Early Access. 

Ryan, Marie-Laure. (2006). Avatars of Story. Minneapolis, MN: University of Minnesota Press.

Turkle, Sherry. (2017). Tillbaka till samtalet – samtalets kraft I en digital tid. Göteborg: Daidalos.

Turkle, Sherry. (2011). Alone together – Why we expect more from technology and less from each other. New York: Basic Books.

Venkataramakrishnan, Siddharth. (24 okt 2020). Inside the rise of the political micro-influencer. The Financial Times. 

Wikars, Katarina. (2017). Om den svåra och enkla konsten att ge varandra full uppmärksamhet. 13 april. Sveriges Radio kulturredaktionen. 

Yu, Yonghai; Yu, Lingling och Zhu, Jihong. (2013). The social reading model with virtual and actual combination. 2013 International conference on advances in social science, humanities and management (ASSHM).

Wolf, Maryanne. (2010). Our ’deep reading’ brain: Its digital evolution poses questions. Nieman Reports. 

Noter

¹ s. 1602. Tillbaka.
² s. 3. Tillbaka.
³ s. 1590 Tillbaka.
⁴ s. 1602. Tillbaka.
⁵ s. 51. Tillbaka.
⁶ s. 51. Tillbaka.
⁷ s. 82. Tillbaka.
⁸ Artikeln förklarar begreppen utifrån diskussionen om dem i tidskriften Kairos. Kalmbach var med och grundade tidskriften som skapades 1995 för att bli ett forum för tekniker att diskutera webbens potential. Tillbaka.
⁹ Ibid. Tillbaka.
¹⁰ The Shallows, s. 34. Tillbaka.
¹¹ Ibid, s. 35 Tillbaka.
¹² Ibid. Tillbaka.
¹³ Se Peter Pirolli och Stuart Cards utläggning om informationssökning och kognitiva mönster. Information foraging (1999). Tillbaka.
¹⁴ Se Murphy, Hofacker och Mizerski (2006) där de förklarar mer ingående hur primäreffekten och nysseffekten fungerar och hur den tros påverka digitaliserad kommunikation. Tillbaka.
¹⁵ Se Pirolli och Card. (1999). Tillbaka.
¹⁶ Se Trevor Haynes artikel, Dopamine, smartphones & you: A battle for your time (2018). Tillbaka.
¹⁷ The Shallows, s. 74. Tillbaka.
¹⁸ The Shallows, s. 75. Tillbaka.
¹⁹ Ett exempel är Anna Lindhé och Carina Hermanssons artikel, Litteraturläsningens empatifrämjande effekt i det digitala klassrummet (2017). Tillbaka.
²⁰ Ett exempel är Eva Bergstedts artikel, Biblioterapin öppnar dörren till samtal (2019) om ett biblioterapiprojekt på Anstalten Solberga för intagnas barn. Tillbaka.
²¹ Our ’deep reading’ brain: Its digital evolution poses questions. Tillbaka.
²² The Shallows, s. 102-103. Tillbaka.
²³ s. 103. Tillbaka.
²⁴ Eftersom webbsidan används i utbildningssyfte för webbhistoria och kodning, ger den läsaren även en skärmbild av varje sida som är hyperlänkad. Tillbaka.
²⁵ Länken leder till en kommersiell sida. Avsikten är inte att göra reklam utan att ge läsaren möjlighet att se vilka olika typer av hypermediala produkter som finns på marknaden. Tillbaka.
²⁶ s. 160. Tillbaka.
²⁷ Länkarna för Dreamfall Chapters, Device 6 och Year Walk leder till kommersiella sidor. Avsikten är inte att göra reklam utan att ge läsaren möjlighet att utforska vad som menas med hypertextträd i förhållande till fiktionsberättelser. Tillbaka.
²⁸ Se George Landow artikel, Credits: Who Created The Victorian Web? (2011). Den återfinns på webbsidan för The Victorian Web. På huvudsidan för The Victorian Web finns ett diagram över hypertextnätverket, http://www.victorianweb.org/index.html. Detta hypertextnätverk följer inte med som en matris- eller innehållsmeny. Användaren måste återvända till huvudsidan för att klicka på en ny länk. Det finns en länk till huvudsidan. Tillbaka.
²⁹ För en utvecklad diskussion om hur In Memoriam Web utvecklades i ett samarbete mellan Landow och Jon Lanestedt i Oslo och hur det fungerar se Landow, G.P. (1992/2006) ”Reconfiguring the text,” Hypertext 3.0. 71-75. Landow diskuterar i detta kapitel hur olika skönlitterära verk har översatts till hypertext och gjorts tillgängliga på digitala multimodala plattformar. Han har med figurer för axiala och hypertextnätverk och illustrationer för skiktade hypermediala nätverk. Tillbaka.
³⁰ s. 121. Tillbaka.
³¹ Utgåvan var ett samarbete 2017 med bokförlaget Faber & Faber. Se Jesper Olssons artikel, ”Uppmärksamhetens avledningar: om läsning”, s. 121. Tillbaka.
³² Ibid. Tillbaka.
³³ Metaforen med inkarnation antyder att den ursprungliga texten har ’dött’ i sin gamla skepnad och verket har återuppstått i ny skepnad. Vill man gå hela vägen in i inkarnationsteorin för filmatiseringar är tankegången att både original och adaptationen är förkroppsligande av något underliggande som inte existerar annat än som en svårgreppbar idé; en fantom. Se bl. a. Kamilla Elliotts Literary Film Adaptation and the Form/Content Dilemma, s. 234-237. Tillbaka.
³⁴ Läsning i den digitala tidsåldern, s. 167. Tillbaka.
³⁵ Katarina Wikars på Sveriges Radios kulturredaktion har gjort ett mycket intressant program om Sherry Turkles bok. Tillbaka.
³⁶ Läs gärna hennes egen summering av de erfarenheter, studier och tankar hon fört fram i boken på s. 279-296. Tillbaka.
³⁷ Venkataramakrishnan, Siddharth. (24 okt 2020). Inside the rise of the political micro-influencer. The Financial Times. Tillbaka.
³⁸ Sidan är för tillfället (sept. 2021) avstängd. Ägaren av domänen har inte svarat. Tillbaka.
³⁹ Bloggen tycks inte längre vara aktiv. Sista inlägget är från 2019. Tillbaka.
⁴⁰ s. 42. Tillbaka.
⁴¹ Ibid. Tillbaka.
⁴² s. 76. Tillbaka.
⁴³ s. 39. Tillbaka.
⁴⁴ s. 33. Tillbaka.
⁴⁵ Läsning i den digitala tidsåldern, s.172. Tillbaka.
⁴⁶ New York Times Review, 21 dec. 2000. Tillbaka.
⁴⁷ https://www.livemargin.com/socialbook/client/landing_page.html. Webbadressen är otymplig men illustrerar hur svårt det kan vara att skapa sig en hemvist som är lätt att hitta på webben. Namnet ’socialbook’ är nämligen inte upphovsrättsskyddat och det förekommer flera plattformar med liknande namn men med andra sociala syften. Plattformen ska, till exempel, inte förväxlas med marknadsföringsplattformen socialbook.io som är en mjukvara för att hitta influencers på sociala media online, eller thesocialbook.com som är en social kalender för välgörenhetsgalor i Houston, Texas. Tillbaka.
⁴⁸ Borg riktar också uppmärksamheten mot den sociala kollaborativa plattormen Findings. Findings var en sajt där man kunde spara citat och dela med sig av marginalanteckningar från texter man läst i Kindle men Amazon avbröt samarbetet 2012. Findings har ändrat inriktning och blivit en labbanteckningsapp. Företaget Sony har lagt ner den kommersiella läsplattan Sony Reader som riktade sig till gemene man och har numera en anteckningsplatta som riktar sig mot professionella affärsmän. Evernote, som var anteckningsappen i Sony Reader, har istället blivit en självständig app som tillåter viss kopiering av text från webben. Kindle finns som läsplatta och som app, och man kan markera citat i böcker som laddats ner i appen men inte kopiera citaten och använda citaten självständigt. Citaten markeras endast i den ursprungliga löpande texten. Detta är väsentligt för det som Darnton talar om eftersom möjligheter verkar finnas i Evernote att skapa något nytt medan så inte är fallet i Kindle. Tillbaka.
⁴⁹ s I Läsning i den digitala tidsåldern n, s. 173. I Från papper till padda – Bokbranschens digitala utveckling i den globala konkurrensen diskuterar Katarina O’Nils de förändrade förutsättningarna inom bokbranschen både för förlagen men även för författare. Hon tar upp olika frågor som har juridiska implikationer. Hur ska en bok definieras? Vem äger en berättelsevärld? Den nya skillnaden står mellan att äga en bok, och rätten till tillgången till innehållet i en bok via en plattform eller en app. Tillbaka.
⁵⁰ s. 168. Tillbaka.
⁵¹ s. 137 Tillbaka.
⁵² Hemsidan är: http://inanimatealice.com Tillbaka.
⁵³ Narrativ kompetens – En förutsättning i multimodala textuniversum? Tidskriften för Litteraturvetenskap, s. 107. Tillbaka.
⁵⁴ Ibid. Tillbaka.
⁵⁵ För en intressant förklaring om flytande text ur textkritikens historiska perspektiv, se John Bryants What is fluid text? Materialet är inte daterat men Bryan är en erkänd forskare inom flytande text och har skrivit bland annat, The fluid text – A theory of revision and editing for book and screen (2002). Tillbaka.
⁵⁶ Se Michael Patrick Gillespies annoterade version av The Picture of Dorian Gray – Oscar Wilde (2007). Gillespie berättar i förordet att innan romanen i kort form publicerades för första gången i Lippincott’s Magazine i juni 1890 tillät den amerikanske redaktören J. Marshall Stoddart sig att censurera delar av texten utan att höra med Wilde vad han själv tyckte. När Wilde senare skrev om kortromanen och förlängde texten behöll han vissa av Stoddarts ändringar. Gillespies text innehåller alla tre versioner. Tillbaka.
⁵⁷ Se Pianzola, Rebora och Lauer (2020). Tillbaka.
⁵⁸ s. 50. Tillbaka.