Gå direkt till innehållet
Ai-genererad bild med Midjourney, CC BY-NC 4.0

Folkbibliotekens arbete med beredskap

Det är en ökande skara av folkbibliotek som jobbar med beredskap och totalförsvar. Det är framförallt bibliotekets informationsförmedling och biblioteksrummets funktion som mötesplats som bedöms som prioriterade att fortgå i en krissituation. I denna artikel ger KB en aktuell bild av folkbibliotekens arbete med att skapa beredskap i sina verksamheter.

Denna artikel är producerad av Kungliga biblioteket (KB) inom uppdraget att ha nationell överblick över bibliotekssektorn. Du hittar mer information, samt ytterligare kunskapsresurser, i artikeln Bibliotek och beredskap och i temat Beredskap.

Under 2023 har KB intervjuat ett antal kommunala bibliotekschefer och säkerhetsstrateger kring bibliotekens arbete med beredskap samt läst kommunala biblioteksplaner. Denna artikel sammanfattar arbetet och presenterar ett antal slutsatser från materialet.

När vi lägger samman samtliga intervjuer utkristalliserar sig olika perspektiv på frågan om bibliotekens beredskap. KB har därför dragit ett antal slutsatser om sådant som är viktigt att vara medveten om när ett lokalt bibliotek påbörjar sitt arbete med beredskap.

Kommuner organiserar sitt arbete med beredskap på olika sätt, vilket innebär att bibliotek kommer arbeta på olika sätt. Resonemang och slutsatser är därför inte alltid relevanta för just ditt sammanhang.

Bakgrund

Under första halvåret 2023 genomförde KB åtta intervjuer med kommunala bibliotekschefer. De verkar i kommuner av olika karaktär, med en stor geografisk och demografisk spridning. Urvalet av kommuner baserades på att de skrivit om bibliotekets beredskap i sin biblioteksplan, deltagande i media och vår egen förkunskap. För att få ytterligare perspektiv på bibliotekens roll i den kommunala beredskapsplaneringen gjordes också kompletterande intervjuer med personer som arbetar med kommunal säkerhet på ett övergripande plan i fyra av dessa kommuner. Dessa personer har olika titlar och verksamheten kan ha olika namn. För enkelhetens skull benämns dessa framgent som säkerhetsstrateger vid den kommunala säkerhetsavdelningen.

I texten finns citat från intervjuerna. Det framgår inte exakt vem som sagt vad, men i vissa fall går det säkert att dra slutsatser om kommuntillhörighet. Vid intervjutillfället förvissade vi oss om tillåtelse att citera de intervjuade.

I texten används ibland begrepp och ord som kan kräva en förkunskap kopplad till totalförsvaret och civil beredskap. I möjligaste mån har vi länkat till externt material, där du kan fördjupa din kunskap. Vi rekommenderar också Digitekets kurs ”Beredskap och totalförsvar ur ett biblioteksperspektiv” för att få en grundkunskap om samhällets planering inför kris eller höjd beredskap.

Den följande texten presenterar intervjuerna utifrån fem teman. Varje tema leder fram till ett par slutsatser.

Drivkrafter och förkunskap

Det är tidigare erfarenheter av flyktingkrisen 2015, pandemin och lokala kriser (till exempel skogsbränder och skjutningar) som bidragit till en insikt om behovet av att kunna bedriva  verksamheten under förändrade förutsättningar. Hos bibliotekscheferna har dessa erfarenheter också lett till en insikt om att biblioteket är en intuitiv plats för allmänheten att söka sig till, som dessutom är viktig för människors välbefinnande. Deras slutsats blir att biblioteket därför bör hållas öppet även om situationen är utmanande. 

“Vid terrorattentatet stängde hela staden ner. Biblioteket var en av de platserna dit människor sökte sig för att ta skydd.”

Säkerhetsstrategerna drar samma slutsats och framhåller att de i deras arbete behöver använda sig av mötesplatser som redan idag är kända och används av allmänheten. Biblioteket kan vara en sådan plats.

”Personalen är kända, de vet vad de pratar om, allmänheten förutsätter att de vet vad de pratar om.”

De intervjuade ser en ökad hotbild i omvärlden och tror också att antalet samhällskriser kommer att öka i framtiden med anledning av en ökad konfliktnivå, ett sårbart digitaliserat samhälle och klimatförändringar. Detta hänger också ihop med återuppbyggnaden av totalförsvaret som initierades 2015. Som en följd av detta politiska beslut har nu kommunerna ett utökat ansvar att skapa beredskap i sina verksamheter inför kriser såväl som vid höjd beredskap.

De flesta bibliotekschefer ser att allmänhetens kontinuerliga behov av biblioteksnära verksamheter såsom tillgång till information, digitala verktyg och en mötesplats ökar vid kris eller höjd beredskap.

Bibliotekscheferna har skiftande förkunskap kring totalförsvaret och de associerar arbetet till allt från att biblioteket behöver vara redo att hantera om en biblioteksbesökare blir akut sjuk i lokalen till hur verksamheten ska bedrivas under högsta beredskap, alltså en krigssituation.

“Vi hade en kille förra fredagen som ramlade ihop och slog sig illa, han krampade. Vad gör man? Hanterade det bara med hjälp av tidigare erfarenhet och kunskap. Jag tänkte efteråt: Vi behöver sätta rutiner kring saker och ting. Även på detta område.”

“Vår organisation jobbar systematiskt med stök och hot på biblioteken. Det finns en upparbetad systematik, metoder och planer att arbeta med hotbild. Vi har haft en stor nytta av det befintliga underlaget i vårt arbete kring totalförsvaret.”

“Högsta beredskap är utgångspunkten, klarar man det klarar man allt.”

På liknande sätt förhåller sig säkerhetsstrategerna till olika scenarier. Vissa har fokus på att skapa kommunal beredskap inför krissituationer, medan andra fokuserar på kriget som den yttersta krisen. Även regelverket runt det kommunala beredskapsarbetet kräver lokala tolkningar, som kan se helt olika ut. Exempelvis råder det delade meningar bland de intervjuade huruvida man får göra generella krigsplaceringar av kommunal personal bland de intervjuade. 

Detta innebär förstås att de intervjuade i samtalen förhåller sig till olika scenarier samt i viss mån också till olika regelverk. Det försvårar jämförelser mellan kommunerna.

KB:s slutsatser

  • Bibliotekets arbete med beredskap består i grunden av att planera för hur ordinarie biblioteksverksamhet ska kunna bedrivas även om förutsättningarna i omvärlden ändras.
  • För att kunna arbeta med frågan om beredskap behöver du lära dig om Sveriges totalförsvar och hur samhället planerar inför kris, höjd beredskap och krig.
  • Ta kontakt med huvudmannens säkerhetsorganisation och undersök hur kommunen arbetar med beredskap, vilka scenarier de planerar för och hur bemanningen ska säkras.

En kommunal kraftsamling

En kommunal kraftsamling sker just nu på flera områden:

Samarbetet i kommunen

Samtliga bibliotekschefer arbetar tillsammans med den kommunala säkerhetsavdelningen, som stöttar med kunskap och metoder. I och med utökade statliga medel till kommunerna för att “öka samhällets robusthet och beredskap på lokal nivå” expanderar säkerhetsavdelningarna. Det är i och med detta ökade engagemang i kommunala beredskapsfrågor som biblioteken hittat en samarbetspart i den kommunala säkerhetsorganisationen.

I flertalet kommuner ska samtliga verksamheter genomgå en kontinuitetsanalys och har därigenom blivit involverade “per automatik”, medan biblioteket tagit kontakt och fått positivt gensvar från säkerhetsavdelningen i andra kommuner.

I framförallt de små kommunerna är det lätt att hitta kommunala samarbetspartner. De kommunala kommunikatörerna är här nyckelspelare, dessa ska ju också arbeta med informationsförmedling i skarpt läge.

“Det finns två kommunala kommunikatörer och en insikt är att vi inte kommer så långt med dessa. Vår kommun är väldigt, väldigt liten. Det finns inga upprättade rågångar kring vad kommunikatörerna och biblioteket gör. Man kan se det som att kommunikatörerna jobbar mot olika målgrupper där biblioteket är en målgrupp eller kanal.”

Samtliga pratar om att den flexibla biblioteksverksamhet som bedrevs under pandemin samt arbetet med beredskap har stärkt deras position i kommunen.

”I kommunen börjar de förstå, faktiskt. Man har lyft biblioteket och vi har blivit mer synliga. Framförallt har politikerna lärt sig mycket mer om vad vi står för och vad vi kan.”

Samhällsviktig verksamhet

Även om de flesta av de intervjuade fortfarande befinner sig tidigt i arbetet med att identifiera sin roll inom den kommunala beredskapen anger nästan alla att de uppfattat att de anses som samhällsviktiga i kommunen. Att vara samhällsviktig verksamhet innebär att man är prioriterad verksamhet i en situation där kommunen behöver prioritera kring vilka kommunala verksamheter som ska fortgå.

Processen för att identifieras som samhällsviktig har sett olika ut. Vissa har själva skrivit in det i biblioteksplanen som sedan beslutas av politiken, andra genom att de identifieras som sådan i kommunens centrala dokument. En del hänvisar till informell kommunikation med säkerhetsorganisationen.

Säkerhetsstrategerna vittnar om att kommuner arbetar på många olika sätt med att identifiera samhällsviktig verksamhet. Denna pluralism av metoder ska dock alltid resultera i en så kallad Risk- och sårbarhetsanalys (RSA), där organisationens krisorganisation och de samhällsviktiga verksamheterna finns beskrivna. Det är ett politiskt beslutat dokument som ska uppdateras minst varje mandatperiod.

Precis som med biblioteksplaner kan det dock finnas en eftersläpning mellan praktisk verksamhetsutveckling och beslutad RSA-plan. Säkerhetsstrategerna uppmanar till dialog mellan dem själva och biblioteksverksamheten för att man som verksamhetsföreträdare ska veta att verksamheten är identifierad som samhällsviktig och att tillhörande resurser, uppdrag och verksamhet är tryggade vid kris eller höjd beredskap.

Biblioteksplaner

Biblioteksplanen är ett viktigt dokument för biblioteksverksamheterna. I biblioteksplanen kan biblioteket berätta om den roll biblioteket har i beredskapsplaneringen samt vilka delar av verksamheten som måste löpa på oavsett förutsättningar.

Vid halvårsskiftet 2023 fanns det skrivningar som relaterar till bibliotek och beredskap i 20 kommunala biblioteksplaner. Nyantagna biblioteksplaner innehåller allt oftare beskrivningar av bibliotek som samhällsviktig verksamhet samt kring behovet av att planera för kris och skapa beredskap.

Begreppen ”totalförsvaret” och ”civilt försvar” förekommer bara genom citat ur den nationella biblioteksstrategin. Istället kopplas beredskapen till behovet av krishantering och krisplanering med anledning av erfarenheter kring bibliotekens roll under flyktingmottagandet under 2015 och pandemin under 2020–2022. De senare planerna lyfter också erfarenheterna från kriget i Ukraina som ett argument för att bibliotekens roll bör stärkas ytterligare.

Drygt hälften av dessa biblioteksplaner beskriver biblioteket som en ”samhällsviktig verksamhet”. I samband med detta lyfts ofta vikten av att biblioteket hålls öppet, även om situationen är utmanande. Allmänhetens tillgång till information betonas i alla planer som en del av bibliotekets samhällsviktiga funktion.

Alla planer nämner bibliotekens demokratiuppdrag med hänvisning till ändamålsparagrafen i bibliotekslagen. Biblioteksplanerna gör allt oftare kopplingar mellan kunskapsförmedling, fri åsiktsbildning och arbetet att motverka informationspåverkan och desinformation för att på så sätt stärka och/eller försvara demokratin.

Behovet av samverkan och samarbeten med andra verksamheter och förvaltningar inom kommunen lyfts i ett antal planer, exempelvis kring kommunikation och säkerhet.

KB:s slutsatser

  • Diskutera med den centrala säkerhetsorganisationen om vilket stöd biblioteket kan få. Ett vanligt tillvägagångssätt är att göra en kontinuitetsanalys för att undersöka vilka delar av verksamheten som är prioriterade att fortgå vid kris eller höjd beredskap. En planering för dessa delar görs i en kontinuitetsplan. MSB erbjuder metodmaterial för detta.
  • Om huvudmannen bedömer att biblioteket är en samhällsviktig verksamhet ska detta formellt slås fast i huvudmannens Risk- och sårbarhetsanalys (RSA). För en dialog med säkerhetsorganisationen kring hur ni kan känna er trygga med att ni är prioriterad verksamhet vid kris eller höjd beredskap.
  • Låt verksamhetens prioriteringar synas i kommunens biblioteksplan. Biblioteksplanen beslutas politiskt och är ett styrdokument som även allmänheten kan ta del av. Det är en viktig möjlighet att göra bibliotekens roll i beredskapsplaneringen känd.

Bibliotekens uppdrag vid kris och höjd beredskap

Hälften av de intervjuade bibliotekscheferna anger att de har ett uttalat uppdrag vid kriser och höjd beredskap.

En intervjuad bibliotekschef har precis tagit emot en kontinuitetsanalys av biblioteksverksamheten som säkerhetsavdelningen gjort. Där har fem särskilt viktiga områden identifierats som bör säkerställas även i ett skarpt läge:

Foto: Eleonor Grenholm, Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY-NC-SA 4.0.
  • Låna och återlämna böcker.
  • Tillgång och tillhandahålla dagspress – dagstidningar.
  • Tillgång till internet och publika datorer.
  • Skriva ut, kopiera, skanna dokument.
  • Mötesplatsen.

Ovanstående lista visar på att det i grunden är ordinarie biblioteksverksamhet som kan vara aktuell att skapa beredskap för.

I en kommun har biblioteket ett beredskapsuppdrag om att bistå kommunledningen med omvärldsanalys. Detta uppdrag har också aktiverats under flyktingkrisen och pandemin. Bibliotekschefen hänvisar till att det kräver kompetens kring informationssökning och en förmåga att strukturera information, vilket hen ser som ”grunden i bibliotekariekompetensen”.

Det vanligaste är att biblioteket blivit utsett till att vara trygghetspunkt eller en lokal variant som kallas informationspunkt. Att tillhandahålla trygghetspunkter är en kommunal skyldighet och i MSB:s metodmaterial står bibliotek med som exempel på lämpliga lokaler. Ofta återstår att utforska vad detta uppdrag innebär i praktiken, men i grunden handlar det om att man är en känd plats som många har förtroende för.

“Jag tänker att det är en social plats för människor att komma till. Man går dit för att där finns det människor, värme och förståelse utan att det krävs något av mig. För dem kommer det vara precis så även i kris. Men även för fler.”

Lite mer konkret beskriver en annan bibliotekschef uppdraget på följande sätt:

”Då får vi arbeta med att kommunicera ut rätt information. Att vara den tillförlitliga källan, hjälpa invånarna att vara källkritiska och att jobba med källtillit också, vilka man kan lita på. Sen handlar det om att stå för grundprinciperna som yttrandefrihet, fri åsiktsbildning, demokrati och kunna stå för att man får ha åsikter och säga vad man vill – enligt de lagar vi har.”

I och med att biblioteken blivit utsedda till trygghets-/informationspunkter har några fått material att förvara i lokalerna och några anger att viss utrustning har tillförts. Men arbetet är generellt i en uppstartsfas och hos vissa pågår en process med att kartlägga behov tillsammans med säkerhetsavdelningen. Det handlar om ”allt från kaffe till toapapper”,  konstaterar en bibliotekschef. Flertalet anger dock att det inte per automatik skett någon stark central insats kopplat till resurser, verksamheten, rummet eller personalen.

“Känns som att man hunnit med det administrativa i en plan men inte det praktiska.”

Fri åsiktsbildning och ”rätt information”

Som informationspunkt ska ”rätt information” förmedlas. ”Rätt information” ska här förstås som information som är formulerad av myndigheter och kommunen med målet om att vara korrekt för invånarna. Så vem är det som bestämmer i en sådan situation?

En bibliotekschef säger:

”Jag har fått klara direktiv. Det som står i planen är att vi ska vara [stadens] förlängda arm och kommunicera ut den info som kommer från krisledningen.”

Ett par säkerhetsstrateger bekräftar detta och knyter bibliotekets uppdrag som informationspunkt till kommunikationsavdelningen.

”Kommunikationsavdelningen utformar den praktiska verksamheten på en informationspunkt. Kriskommunikation är viktigt. Man säger att hanteringen av en kris är 60–80 % av arbetet. Därför blir biblioteket viktigt för oss.”

En annan säkerhetsstrateg betonar att det är viktigt att varje verksamhet styr över sin egen verksamhet, för att stärka ansvarstagandet och säkra att lagarna som styr verksamheterna följs.

”Jag tänker att biblioteken kommer bli viktiga för att försvara våra demokratiska principer, rättigheter och skyldigheter. Normalverksamheten blir jätteviktig –hur kan biblioteken vara en viktig ‘speaking partner’ för att skydda viktiga svenska demokratiska intressen?”

Samma säkerhetsstrateg konstaterar att bibliotekslagen inte upphör att gälla bara för att landet befinner sig i kris eller höjd beredskap. Med undantag för grundlagarna står ingen lag över den andra, men att ”det säkert går att tolka lagarna olika utifrån förutsättningar”.

Ett praktiskt exempel på en sådan förutsättning är så kallade ”gråzonsproblematik”. Det är ett begrepp som beskriver hur en antagonist genomför aktiviteter med syfte att påverka ett lands intressen, handlingsfrihet, förmågor eller ageranden genom exempelvis sprida desinformation, sabotage och infiltration. Vad innebär det att biblioteket är en demokratisk mötesplats när det finns krafter som vill destabilisera samhället? En säkerhetsstrateg beskriver utmaningen på följande sätt:

”I en sådan här kontext kommer det finnas krafter som inte verkar på demokratisk grund som vill använda biblioteken för att sprida desinformation eller missinformation. Där behöver biblioteken vara en grindvakt.”

Bibliotekscheferna konstaterar att det kan uppstå utmaningar i att kombinera uppdraget om att förmedla tydlig samhällsinformation med uppdraget om att främja allmänhetens fria åsiktsbildning. Särskilt om verksamheten bedrivs i en kritisk situation, där demokratiska värden och landets suveränitet utmanas. De konstaterar också att de inte har nog kunskap för att till fullo reflektera kring frågan.

“Under normala lägen är biblioteken måna om att verka för yttrandefrihet och fri åsiktsbildning. Under högsta beredskap blir det ett annat läge och det blir en svår omställning för personalen. Vi behöver vara försiktiga med information. Det märktes till exempel under pandemin. Vi kanske behöver prata om det internt men utåt förmedla garanterat rätt information.”

Några ser inget problem alls, man ska kunna veta att man kan lita på biblioteket och den information som finns där.

“Totalförsvaret finns till för att skydda landet och dess invånare. Och i landet har vi yttrandefrihet och fri åsiktsbildning. Så det är det vi ska försvara. Sen kan det vara så att det tänks och sägs saker som inte stöds, man får ha två tankar i huvudet samtidigt. Biblioteken är vana att stå för allas rätt att tänka, tycka och säga. Inte för att begränsa och censurera.”

KB:s slutsatser

  • Om biblioteken får särskilda uppdrag i kommunens kris- eller krigsberedskap, säkerställ att strukturer för ledning av biblioteksverksamheten är fastslagen hos huvudmannen.
  • Reflektera kring hur bibliotekets planerade verksamhet vid kris eller höjd beredskap förhåller sig till bibliotekslagen i stort och uppdraget att verka för fri åsiktsbildning i synnerhet. Bibliotekslagen gäller även vid kris och höjd beredskap.

Pågående verksamhet

Bland de intervjuade kommunerna finns det några exempel på att bibliotekens infrastruktur har utvecklats till följd av beredskapsarbetet. I en kommun har det trådlösa nätverket  förstärkts i biblioteksrummet. I en annan kommun har en ny biblioteksbuss utrustats med solceller, projektor, starka antenner och dragkrok, så att bussen kan “åka ut med information ifall en kris skulle uppstå”.

“Det där om civilt försvar kanske lät större än det var, men när vi investerade ville vi ha mer krut i bussen för att köra teknik. Den kan också användas när vi arbetar med digidelstärkande aktiviteter. Hand i handske.”

Säkerhetsstrategerna betonar vikten av att arbeta med att utveckla lokalerna. Verksamheten måste fungera även om el, vatten och internet inte finns. Det ställer både allmänna fastighetstekniska krav på fastigheten samt mer biblioteksspecifika krav kopplat till den roll man har i den kommunala beredskapen. Det kan exempelvis handla om att erbjuda säkert internet, utskrifter offline eller tillgång till samhällsinformation via kommunikationsverktyget Rakel.

Ett par bibliotek som har unika samlingar i sina lokaler arbetar med planer för undanförsel av dessa.

Arbetet med totalförsvaret är fortfarande en chefsfråga. Det har generellt inte förankrats hos personalen ännu. De chefer som pratat med sin personal uppger att det tagits emot positivt.

Skärmdumpar med exempel på programverksamhet som svenska bibliotek erbjudit på temat beredskap.

Cheferna konstaterar att arbetet generellt inte har omvandlats till praktisk verksamhet ännu. Ändå är det inte ovanligt att biblioteket visar allmänheten vad en krislåda kan innehålla eller har en särskild hylla med litteratur om krisberedskap och prepping. Många erbjuder också föreläsningar och informationssatsningar samt aktiviteter under den nationella beredskapsveckan i september. Dessa aktiviteter sker ofta i samarbete med säkerhetsavdelningen eller med de frivilliga försvarsorganisationerna.

“Vi visar upp [säkerhetsenhetens] verksamhet för invånarna. Vi är lyhörda för deras behov. Vi har exempelvis haft verksamhet kring hur man ska tänka som invånare om krisen kommer. Vi upplåter platsen för föreläsning eller mottagning där privatpersoner kan komma och ställa frågor och prata.”

Kompetensbehov

Vad behöver då personalen kunna för att jobba i en organisation som upprätthåller verksamhet vid kris eller höjd beredskap? Det beror förstås på vilken verksamhet som ska bedrivas, men de intervjuade är trots det samstämmiga. Personalen behöver ha:

  • Grundläggande kunskaper om vad totalförsvaret är.
  • Bemötandekompetens – en förmåga att hantera människor som befinner sig i kris.
  • Informationssökning, källkritik och andra MIK-färdigheter med fokus på hur detta kan omsättas i praktisk verksamhet.

Med undantag för första punkten kan man hävda att detta är grundläggande bibliotekariefärdigheter. En intervjuad funderar dock på om kårens kompetens verkligen lever upp till självbilden.

“Det finns ett glapp mellan det vi säger att vi kan och vad vi faktiskt kan. Tänk om vi lovar för mycket?”

Bland säkerhetsstrategerna berättar samtliga att de är i uppstartsfas för en bred kompetensutveckling av kommunal personal kring totalförsvaret och kommunal beredskap. Inte minst tycks detta ske i samband med att personalen blir krigsplacerad.

En vanlig slutsats hos bibliotekscheferna, som inte är unik för arbetet med totalförsvar, är att det saknas kunskap kring hur MIK kan omsättas i praktisk verksamhet.

“Hur ska vi hantera vilseledande information? Det källkritiska förhållningssättet och hur vi kan stötta behöver vi handlingsplan och metoder för. Väldigt konkreta verktyg behövs. Personalen tycker att digital källkritik är svårast.”

Säkerhetsstrategerna framhåller behovet av att öva kontinuerligt. Det kan handla om allt från att öva på hur man praktiserar ett källkritiskt förhållningssätt till hur man bedriver verksamhet trots att el saknas. Inte minst lyfter de behovet av att öva på hur man kan möta människor som mår dåligt.

”Mycket handlar om övning och utbildning, att förbereda personalen för uppgiften. Att förstå kontexten. Bibliotekspersonal får idag träffa personer i många olika stadier i livet, personer i sorg eller missbruk. Under krig kommer man träffa traumatiserade människor på ett helt nytt sätt. Personalen måste hålla.”

Här framhåller också en säkerhetsstrateg att biblioteket kan behöva extra bemanning av annan kommunal personal, exempelvis via kommunens POSOM-grupp (Psykiskt Och Socialt Omhändertagande). Det finns också frivilliga försvarsorganisationer, exempelvis Röda korset, som har metoder för och uppdrag att möta människor i en krissituation.

Interregionala samarbeten

De flesta bibliotekschefer nämner de regionala biblioteksverksamheternas bibliotekschefsgrupp som ett viktigt forum för erfarenhetsutbyte. Framförallt var det ett viktigt forum under pandemin och de flesta har också diskuterat frågan om totalförsvar där.

Säkerhetsstrategerna är vana att jobba med beredskap nationellt och interregionalt och framhåller samverkan mellan kommuner, via regionala samverkansforum eller direkt mellan kommuner.

”Man kanske inte behöver göra allt själv. Dela material och kroka arm med andra kommuner som arbetar under liknande omständigheter. Gör det ihop så kommer ni längre.”

Hur gemensam medieförsörjning ska bedrivas vid kris eller höjd beredskap tycks fortfarande vara en fråga som inte hanterats ännu. Det är idag ovanligt att medier ”bor” på ett bibliotek, de roterar inom kommunen eller inom ett regionalt mediesamarbete. Några intervjuade är medvetna om behovet av att planera för hur detta ska fortgå vid kris eller höjd beredskap, men för flertalet är detta en ny insikt som de genast identifierar som angelägen.

Kring regionala mediesamarbeten reflekterar de intervjuade kring tre saker att planera för:

  • Medieförsörjningen. Ska medier fortsätta cirkulera? Här behöver samtliga kommuner i ett mediesamarbete tänka och prioritera likadant.
  • Säkerheten. En av de intervjuade har erfarenhet av en hackerattack av det system som mediesamarbetet bygger på. Attacken stängde ner hela regionens bibliotekswebb och -system med stort merjobb som följd.
  • Informationsförmedlingen. Den gemensamma webben ses som en utmaning om biblioteket ska fungera som en förmedlare av kommunal samhällsinformation. ”Vid en kris blir man mer internt orienterad i sin egen kommun”, säger en bibliotekschef.

KB:s slutsatser

  • Planera för bibliotekspersonalens kompetensutveckling och öva tillsammans regelbundet. Ta stöd av huvudmannens säkerhetsorganisation och andra relevanta aktörers kompetensstöd, exempelvis MSB, Myndigheten för psykologiskt försvar, Digiteket och frivilliga försvarsorganisationer.
  • Samarbeta med andra bibliotek och dela erfarenheter från ert arbete med beredskap. Biblioteken har mycket att lära av varandra.
  • Om biblioteket har pågående samarbeten med andra kommuner, exempelvis kring medier och webbplats, planera för hur dessa samarbeten ska fortgå vid kris eller höjd beredskap. Gör exempelvis en gemensam kontinuitetsanalys.

Ett uppdrag med resurser

Bibliotekets uppdrag är brett och upplevelsen hos de intervjuade bibliotekscheferna är att uppdragen och perspektiven som biblioteket behöver inkorporera i sin verksamhet bara blir allt mer komplexa. Det är svårt för verksamheterna att täcka alla kompetensbehov som finns.

“Vi mäktar inte med att kompetensutveckla alla i allting hela tiden.”

Samtidigt vet bibliotekssektorn att tillgången till bibliotek är avgörande för många medborgare, vilket kan leda till att verksamheten prioriterar att planera för och inkorporera ytterligare ett perspektiv, utan att nödvändiga resurser egentligen finns på plats:

”Vi har höga ambitioner inom kåren men väldigt lite resurser. Många jobbar med ideellt patos.”

Ingen biblioteksverksamhet har fått någon förstärkning av anslag i samband med beredskapsarbetet. Säkerhetsstrategerna bekräftar att de statliga pengar som förmedlats till kommunerna inte räcker för att också utveckla verksamheterna.

”Alla verksamheter avsätter tid för att jobba med frågorna med sin egen finansiering.”

Det tycks finnas en diskrepans mellan hur bibliotekens syfte beskrivs i texter som den nationella biblioteksstrategin och hur biblioteken uppfattas externt, i sin lokala kontext. Det kan vara tungt för den enskilda bibliotekschefen att gång på gång förklara bibliotekens roll och funktion bortom bokförmedlare.

”Jag tror att många kan dra på smilbanden när en bibliotekarie säger att vi ska ingå i totalförsvaret: ‘Nu har ni fått hybris.’ Det är inte lätt att ta den hatten och sätta på sig de stora skorna, det skulle underlätta mycket om det kom från annat håll.”

Att regeringen och de statliga myndigheterna inkorporerar erfarenheter och insikter som biblioteken har kring allmänhetens informationsbehov i den nationella beredskapsplaneringen är viktigt. Här har KB möjlighet att påverka genom exempelvis remissvar och samarbeten, vilket har potential att underlätta för de lokala biblioteken. Eftersom beredskapsplaneringen görs lokalt behöver också bibliotek göra detsamma i sin lokala kontext.

KB:s slutsats

  • Tidigare erfarenheter visar att biblioteksverksamhet är viktig för allmänheten vid kris eller höjd beredskap. Med hänsyn till detta behöver stöd, uppdrag och finansiering stärkas.

Avslutning

Samtliga intervjuade kommuner befinner sig i en uppstartsfas i sitt arbete med beredskap. Fokus i denna artikel har därför varit att kartlägga vilka perspektiv och frågeställningar som är viktiga att ha med sig i det inledande skedet.

Utifrån principen om kommunal självstyrning är det positivt att biblioteken utvecklar sina roller inom den civila beredskapen lokalt, tillsammans med sin huvudmannaorganisation. Samtidigt är bibliotekssektorn i en stark utvecklingsfas där det är nödvändigt att lära av varandra. Dels för att varje enskilt bibliotek ska ha de bästa förutsättningarna för att stå starkt i sitt lokalsamhälle, och dels för allmänhetens rätt till likvärdig biblioteksservice, oavsett var man bor i landet.

Denna text kan förhoppningsvis vara ett bidrag till detta. Tack till alla de som blivit intervjuade och generöst delat med sig av sin kunskap och sina reflektioner i ämnen som inte alltid har tydliga rätt och fel.

Eleonor Grenholm och Lilit Nersesyan är handläggare på Kungliga bibliotekets (KB) enhet för bibliotekssamverkan.

Arbetet med beredskap har gjorts inom KB:s regeringsuppdrag om att ha nationell överblick och främja samverkan inom bibliotekssektorn.

Foto: Lina Löfström Baker/KB

Upphovsrätt och licens för innehåll på aktuell sida

Observera att innehållet (texten, bilder, video och så vidare) på sidan kan vara licensierad i enlighet med olika licenser.

Textinnehållet på denna sida är licensierat enligt Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika 4.0 Internationell (CC BY-NC-SA 4.0).

Detta innebär att du:

  • får kopiera och dela vidare materialet i vilket medium eller format som helst
  • får remixa, återanvända och bygga på materialet
  • inte får använda det i kommersiella syfte och sammanhang
  • behöver dela det du skapar under samma licens.
  • inte behöver fråga om lov.

Om du bearbetar, delar eller använder texten behöver du:

  • Ge ett korrekt Erkännande
    • ange verkets namn,
    • anger vem som skapat verket,
    • anger länk till verkets ursprungsplats,
    • anger länk till upphovspersonens webbsida (frivilligt, men trevligt),
    • anger vilka delar som eventuellt är bearbetade
    • länkar till licensen.
  • IckeKommersiell
    • du får inte använda verket i kommersiella ändamål.
  • DelaLika
    • dela vidare under samma licens (CC-BY-SA 4.0) om du ändrar, remixar eller bygger vidare på materialet.

Ett korrekt erkännande skulle kunna se ut så här:

Allt du skulle vilja veta om Creative Commons, men varit för skraj att fråga om, av Ola Nilsson. Texten är licensierad med Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika 4.0 Internationell (CC BY-NC-SA 4.0).

Bilderna är om inget annat anges (C) fotografen.

Kommentarer

Hur tänker ni kring beredskap på ert bibliotek?

Digiteket-redaktionen vill gärna veta mer om hur du har använt artikeln.


Fält markerade med * är obligatoriska. Redaktionen granskar kommentarer innan de publiceras. Din e-post kommer inte publiceras.