Dune, drömmar och copyright – en inblick i den bitvis snurriga kryptoekonomin

Nörd- och teknikosfären exploderade i början av januari när auktionsfirman Christie’s auktionerade ut serieförfattaren och filmskaparen Jodorowskys förproduktionsbok och storyboard inför en filmatisering av SF-klassikern Dune. På ytan verkade det som om ett gäng digitala knäppgökar lagt ut mer än 27 miljoner kronor i tron att de skaffat sig upphovsrätt till ett material – när de i själva verket bara fått äganderätt till en fysisk kopia av en bok. När vi gräver lite djupare inser vi att det finns mer än så bakom rubrikerna. Det verkar snarare handla om mötet mellan drömmar och spekulation i det digitala gränslandet. Digiteket försöker i denna artikel reda ut omständigheterna i detta drama.

Den första reaktionen på nätet var snabb och dömande. I sociala medier haglade skrattsalvorna över kollektivet och deras uppenbara oförmåga att förstå hur grundläggande upphovsrätt fungerade. Konceptboken som sålts på auktion innehöll hundratals illustrationer av giganter som Chris Foss, Jean Giraud (Moebius), H.R. Giger och inte minst Alejandro Jodorowsky själv, men äganderätten till något av dessa originalverk fanns ju inte med i köpet. Att äga en bok – även ett mycket ovanligt verk som detta – ger ingen rätt till de innefattade verken. Allt detta poängterades för gruppen bakom köpet, Spice DAO, i mer eller mindre hånfulla ordalag.

Spice DAO bought a Dune book worth 30K Euro for 2.6M Euro. They now claim they will "free it" to the public (but scans are available for years) and make an animated series (because they think they now own Dune IP). https://t.co/uuosicCPO7

Buckling up for the rest of 2022. pic.twitter.com/qp6TqZAcXB

— Adrian Chmielarz 🧙‍♀️🔥 (@adrianchm) January 16, 2022

Nyheten kommenterades i alla möjliga sorters press. Inte minst spelpressen. Här spelsidan Kotakus inlägg, lika frågande som alla andras

Ingenting av detta var egentligen konstigt. Nyheten stämde väl överens med mångas bild av krypto- och NFT-spekulanter som agerar på kryptomarknaden: det galna priset och de till synes omöjliga ambitionerna. Det kändes på många sätt som om det fanns fog för hån.

Under ytan

Jag tillhörde själv en av dem som skakade på huvudet åt detta och funderade på att skriva något syrligt om det i sociala medier. Då jag skrivit om krypto för Digiteket tidigare bestämde jag mig för att gräva djupare. Kombinationen krypto och litterär upphovsrätt var ju en perfekt kombination för biblioteksmedarbetare att gotta ner sig i. Ganska snart blev det uppenbart att denna historia, som de flesta andra, höll för mer än vad de första reaktionerna lovade. För att få rätt på alla trådar behöver vi därför gå igenom en sak i taget.

DAO

Gruppen som vann auktionen och köpte boken kallar sig Spice DAO (tidigare Dune DAO).  Vad är DAO för något? Att förstå detta är ett viktigt steg mot att förstå logiken och beteendet bakom det till synes galna köpet av Dune-boken.

En DAO, Decentralized Autonomous Organization, är en självständig internetbaserad digital organisation utan ett formellt ledarskap. Organisationen kan ha olika syften men ofta handlar det om att gynna medlemmarnas intressen på något sätt, inte sällan ekonomiskt. Full transparens är centralt för organisationsformen. Koden som driver verksamheten är öppen, regelverket är också öppet för alla att se innan de går in i organisationen. Alla medlemmar kan påverka organisationens mål och metoder genom förslag som kan röstas igenom. Hur du får rösträtt i organisationen är öppet och transparent. I korthet: DAO är en organisation som försöker lösa problemet med tillit genom att göra systemet helt öppet och påverkbart för alla.

DAO-strukturen bygger på insynen som finns inbyggd i blockkedjeteknik. Det är ett resultat av den vidareutveckling av konceptet som är inbyggt i kryptovalutan Ethereum, som i sin blockkedja utöver överföring av pengar även tillåter “smarta kontrakt”. Vill du fördjupa dig lite mer i det här har Digiteket skrivit om detta tidigare i kapitel sex i kursen Bitcoin, kryptovalutor och blockkedjor. Centralt för blockkedjetekniken är att den innehåller en öppen databas med information som delas av alla medlemmar, och att varje gång någon typ av information ändras så distribueras detta till alla. Detta ligger till grund för den öppenhet och den auktoritetslösa styrelseform som en DAO har.

För att få en DAO att fungera måste alltså skaparna av aktuell DAO skapa ett vattentätt regelverk för hur organisationen ska fungera. Då detta regelverk är transparent måste det vara så förtroendeskapande och manipulationsbeständigt att andra kommer att vilja gå med i organisationen. När en DAO väl är lanserad/aktiverad/sjösatt har de som skapade den lika mycket eller lika lite inflytande över organisationen som alla andra som väljer att gå med. Alla är lika inför regelverket som styr.

Man skulle kunna likna en DAO viden förening där alla som går med vet hur det demokratiska systemet i föreningen fungerar och när de väl gått med har de – som alla andra medlemmar – rätt att föreslå förändringar. Dessa förändringar kan röra alla aspekter av föreningen, till exempel föreningens själva syfte, hur föreningen ska fungera och hur man röstar i föreningen. Demokratin är dragen till sin yttersta spets.

På pappret låter allt detta mycket demokratiskt, förtroendeingivande och lockande. Då DAO är en ny organisationsform som bygger på den nya blockkedjetekniken finns det dock en myriad av fallgropar och problem. Regelverket som styr organisationen är ofta komplicerat och kan ha säkerhetsbrister, trots försök att undvika dem. Ett annat grundläggande problem är att många som ger sig in i verksamheten inte har tillräcklig teknisk eller formell kompetens för att förstå regelverket. De är därför sårbara och riskerar att bli utnyttjade. Ett tredje problem uppstår om många lägger förslag som drar organisationen i olika riktningar. I en platt organisation kan det sluka mycket tid att ta ställning till allt och alla. Precis som i en vanlig analog demokrati kan det också vara skillnad på vad människor säger sig vilja åstadkomma och vilka bakomliggande motiv de egentligen har. Det finns helt enkelt ingen brist på exempel på DAO-organisationer där systemet har fungerat till sina medlemmars nackdel.

Det kändaste exemplet är DAO-organisationernas anfader som kort och gott hette The DAO. The DAO var proto-organisationen som banade vägen för tekniken och idén, och The DAO bör inte förväxlas med någon annan organisation som använder beteckningen DAO. The DAO var en organisation som samlade in mer än 1,5 miljarder kronor i kapital genom investeringar från medlemmar, bara för att ganska snart upptäcka att inbyggda säkerhetsbrister gjorde att en tredjedel av dessa pengar “försnillades” av en eller flera illvilliga aktörer. Försnillades är här satt inom citationstecken, eftersom dessa aktörers försök att tillskansa sig delar av organisationens resurser i teorin var lagligt då det uppsatta regelverket tillät det – en illustration av faror inbyggda i tekniken. För den som vill läsa mer om The DAO är wikipedias sida en utmärkt start.

En avslutande reflektion kring DAO som organisationsform är att eftersom den bakomliggande källkoden som tekniken bygger på är öppen så kan varje ny DAO lära sig av misstagen från tidigare försök och på så sätt bli bättre i förlängningen. Med detta sagt är DAO i nuläget fortfarande något som vi uteslutande hittar i kryptoentusiastiska kretsar och det lär gissningsvis ta ett tag innan vi hittar organisationsformen på bred front ute i samhället.

Sammanfattningsvis: En DAO är en transparent, demokratisk förening som när den väl är startad helt och hållet är i händerna på sina medlemmar.

Spice DAO

Den specifika DAO som är i fokus för denna artikel hette först Dune DAO men bytte sedermera namn till Spice DAO. Upprinnelsen till skapandet av organisationen var att auktionshuset Christie’s utannonserade försäljningen av en av de få kvarvarande kopiorna av konceptböckerna för Alejandro Jodorowskys ambitiösa försök att filmatisera Frank Herberts bok Dune. För den som inte är bekant med detta kreativa jätteprojekt rekommenderas dokumentärfilmen Jodorowsky’s Dune, från 2013. Den som sett dokumentären, eller är allmänt intresserad, vet att konceptboken i fråga är ett mastodontverk med den tilltänkta storyboarden för filmen och utöver det  250 illustrationer i svartvitt och färg från några av sjuttiotalets serie- och illustratörsgiganter. Auktionsverket Christie’s bedömde samlarvärdet för boken till 250 000–350 000 kronor. Spice DAO skapades som en direkt reaktion på auktionen och målet med den decentralicserade autonoma organisationen var att köpa boken. Samtidigt pågick ett likadant samtida DAO-projekt där delvis samma teknik användes: att köpa en av de få originalversionerna av den amerikanska konstitutionen. Då Constitution DAO misslyckades med att lägga det vinnande budet verkar Spice DAO ha stärkts i sin vilja att inte gå samma öde till mötes.

Auktionen

När auktionen hölls den 22 november 2021 hade Spice DAO samlat in motsvarande 750 000  dollar i kryptovaluta. Då budgivningen gick över den insamlade summan (och skyhögt över Christie’s egen uppskattning) lade en av Spice DAO:s grundare Soban “Soby” Saqib personligen det vinnande budet på cirka 27 miljoner kronor. Det var hundra gånger högre än Christie’s uppskattning, och målsättningen var att Spice DAO sedan skulle kunna köpa boken vidare från honom. Soby har själv sagt i en intervju att han inte ville misslyckas på samma sätt som Constitution DAO gjorde.

Mediernas reaktioner på köpet

Trots att auktionen hölls i november 2021 dröjde det alltså ett tag innan det autonoma kollektivet Spice DAO fick äganderätt till boken, och när de den 15 januari i år gick ut med nyheten på Twitter (se bilden ovan) så ledde det till ett nästan unisont häcklande.

Tweeten tolkades som att Spice DAO trodde sig ha rätten att använda boken för att göra film eller en tv-serie på något som antingen var Frank Herberts text eller bildmaterialet som skapats av Jodorowsky med flera – något som då inte alls var möjligt. Nästan alla nyhetsinslag, inlägg i sociala medier eller personliga kommentarer avspeglade samma syn: kryptofantaster är snurriga i bollen och har fått pengar på hjärnan. De fattar inte den mest elementära upphovsrätten.

Inte sällan kopplades nyheten ihop med NFT-boomen. Man citerade från diskussionerna inom Spice DAO kring tankar att scanna sidorna i boken och sälja som NFT – Non-fungible tokens, en sorts digitalt vattenstämplade konstverk. Detta har Digiteket skrivit om i artikeln NFT – Har du något icke-fungibelt hemma att sälja?

På samma sätt som tidigare nämnts hade ju denna idé inte varit möjlig med gällande upphovsrättslagstiftning. Några nyhetssidor citerade också det vansinniga förslaget inom Spice DAO att förstöra (bränna) den fysiska kopian för att göra eventuella NFT-försäljningar än mer värdefulla på grund av minskad tillgång. Att säga att reaktionen var starkt negativ är ingen överdrift. Några exempel:

• Turns Out the Crypto Bros Who Bought Jodorowsky’s Dune Book Aren’t Sure How Rights Work
• SpiceDAO Roasted for Spending $3.8 Million on Jodorowsky’s ‘Dune’ Book
• Crypto group shamed for spending $3m on ‘Dune’ book, mistakenly believing it had acquired copyright to produce NFTs

Var då Spice DAO så dumma som de verkade?

Det intressanta i sammanhanget är att 1) nej, de var inte så dumma 2) detta var väldigt enkelt att undersöka innan man skrev något om det. Den transparenta naturen hos denna DAO – liksom hos andra av samma sort – gör att det är mycket lätt att gå in och följa diskussioner och fattade beslut.

Några av de skribenter som kommenterade händelsen återgav också information från Spice DAO:s forum (exempelvis vansinnigheterna som att bränna boken). Det var lätt att utläsa att Spice DAO fattade att de köpte ett sällsynt bildverk men inte upphovsrätten för boken Dune eller ens Jodorowskys och de andras bildverk – eller åtminstone att insikten fanns i organisationen. Det var även lätt att utläsa att det just var ett exceptionellt spretigt kollektiv med massor av idéer i alla riktningar: några grundade på kunskaper och andra baserade på fria fantasier. Det tillhör naturen hos en DAO att locka till sig alla sorters människor och alla sorters idéer. Studerar man vad som sagts i dessa diskussioner ser man en viss utveckling av motiven bakom köpet. Från att ha gått från att köpa boken av vagt konstnärliga skäl till en blandning av att tjäna pengar via NFT-vägen, på något sätt, och/eller att använda boken som kreativ språngbräda för ett projekt inspirerat av boken.  Att boken i detta läge såldes för ett pris skyhögt över förväntan sågs som en positiv sak. Uppmärksamheten som historien genererade– oavsett vinkling – sågs som något som kunde göra investeringen värd det om uppmärksamheten i längden gick att omsätta i en säljbar produkt (till exempel en tv-serie eller ett spel).

Skördar kanske kryptoscenen vad de sått?

Min försiktiga tolkning av hela händelsen är att det finns en ganska ensidig och negativ bild av krypto- och NFT-scenen. Det kan också mycket väl vara så att de som är inblandade i denna scen lite får skylla sig själva. Ända sedan NFT-scenen exploderade under 2021 har det kommit det ena avslöjandet efter det andra. Läs exempelvis Australiens ABC: Artists report discovering their work is being stolen and sold as NFTs eller Fortunes Copyright violations could crash the NFT party. En rörelse som alldeles uppenbart är en del tulpansvindel och en del överhettad spekulation kanske inte kan förvänta sig att bli tagen som seriös aktör i alla lägen? Det finns en naturlig, och kanske hälsosam, vilja att värja sig från människor som via ny teknik vill spekulera och tjäna pengar på andras verk.

… Eller förstår vi bara inte hur de tänker?

Det finns också en tydlig skillnad i kulturer och hur olika individer och grupper resonerar kring frågan om både kryptoscenen i allmänhet och frågan om exempelvis Spice DAO i synnerhet. Det finns helt klart en vilja att vända upp och ner på världen från kryptoentusiasternas sida. Att använda de ekonomiska muskler de har fått genom sitt teknikkunnande och spekulerande för att förändra världen till något bättre. I sitt policydokument skriver Spice DAO:

“Instead of letting it remain hidden away in private collections, Spice DAO crowdraised funds to complete the purchase, and to collectively explore options to digitally preserve the manuscript, make it accessible to the public for the very first time, and develop creative projects inspired by the vision Jodorowsky set forth.”

Samma tankegångar hörs från portalfiguren Soban “Soby” Saqib när han i The filmumentaries Podcast får lägga ut texten kring Spice DAO och hela projektet. Här handlar det mycket mer om tankar kring vem som ska få tillgång till kulturen, och på vilka villkor, än att vilja göra snabba pengar genom spekulation. Man kan tolka det som att han genom delakultur vill utmana eliterna.

Kontentan är att Spice DAO vet att de inte har köpt någon upphovsrätt. Samtidigt är de ett kollektiv med många olika tankegångar och många olika idéer om vad köpet kan ge upphov till. En av tankegångarna tycks vara att uppmärksamheten som följer med en auktion som landar i ett så högt pris i sig är en tillgång. Den uppmärksamheten kan sedan användas som en hävstång för att nå avtal kring upphovsrätt, eller för att sätta ljuset på någon form av media som de producerar “inspirerade” av innehållet i Jodorowskys Dune-bok.

Kanske handlar det i slutändan om mötet mellan nya och gamla pengar? På gott och ont har den galna utvecklingen på kryptomarknaderna lett till en helt ny grupp investerare. Detta har Digiteket skrivit om bland annat i kursen Bitcoin, kryptovalutor och blockkedjor och i artikeln NFT – Har du något icke-fungibelt hemma att sälja? Några av dessa nya investerare har tillgång till jättelika summor samtidigt som de har ett inbyggt misstroende mot traditionella finansiella system. När de ser sig omkring efter nya placeringar ser de lika stora möjligheter i konst, kultur och “balla grejer” som de ser i värdepapper, nickelmarknaden och fastigheter. Att i detta läge slänga ett dussin av sina mynt av kryptovalutan Ether (1 Ether = 31 583,28 kronor, datum: 20220406) på ett Dune-relaterat projekt när man gillar boken/filmen känns kanske inte så långsökt ändå? När världen sedan reagerar på ett sätt som visar att den inte fattar någonting, kanske det bara är en del av tjusningen?

Puffbilder: Paoay sand dunes av Marco Verch Professional Photographer är licensierad under Attribution 2.0 Generic (CC BY 2.0). / Beskuren från original