DIGG-rapporten: en lägesrapport om svensk digitalisering

De svenska digitaliseringsmålen och EU

2017 satte regeringen upp målet att Sverige ska vara “bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter”. Även på EU-nivå har det på senare år talats mycket om att rusta Europa för den digitala tidsåldern, något som sedermera lett fram till “den digitala kompassen”, ett slags principprogram för EU-ländernas gemensamma ambitioner med digitaliseringspolitiken. Kompassens fyra riktningar är formulerade som fyra olika mål:

1. En digitalt kvalificerad befolkning och högkvalificerade digitala yrkesverksamma.
2. En säker och hållbar digital infrastruktur.
3. Digital omvandling av företag.
4. Digitalisering av offentliga tjänster.

Det är alltså utifrån dessa två dokument – de svenska digitaliseringsmålen och EU:s digitala kompass – som DIGG de senaste två åren fått i uppdrag av regeringen att ta fram en rapport som mäter och analyserar den digitala utvecklingen i Sverige. De mäter och analyserar alltså inte digitaliseringen i samhället i största allmänhet utan digitaliseringen utifrån de måttstockar och förhållningsregler som regeringen och EU tagit fram.

Den digitala strukturomvandlingens fyra områden

DIGG beskriver fyra huvudområden för sin analys av det de kallar “den digitala strukturomvandlingen”. I praktiken åsyftar det egentligen all form av digital omställning av samhället som påverkar ekonomin, rättsväsendet och demokratin i Sverige. Dessa huvudområden är kompetens, konnektivitet (alltså bredbandsinfrastruktur), digitalt näringsliv och digital förvaltning. När det gäller folkbiblioteken, som i juridisk mening räknas som offentliga förvaltningar, så är det kanske främst kompetens och digital förvaltning som är relevant att ta del av. Av den anledningen kommer denna text främst fokusera på dessa områden.

Jämförelsevis så ligger Sverige enligt DIGG i allmänhet långt fram men aldrig främst i den digitala utvecklingen och landet tycks allt mer sällan vara föregångare på området. När det gäller teknologi i framkant så halkar Sverige efter, speciellt när det kommer till AI, 5G-utbyggnaden och att utveckla digitaliseringen inom offentlig förvaltning. När det kommer till bredbandsinfrastrukturen så ligger Sverige bra till i jämförelse med andra EU-länder, men när det gäller utbyggnaden av den mobila 5G-täckningen så ligger andra länder långt före. Det finns fortfarande stora skillnader i bredbandsinfrastrukturen regionalt, detta gäller inte minst uppkopplingen utanför tätorterna där variationerna är stora. Det svenska näringslivet har generellt en hög användning och integrering av digital teknik i företagen. Däremot ligger Sverige långt efter när det kommer till arbetet med att främja öppna data, något som enligt DIGG kan hämma innovationskraften i landet.

Den digitala kompetensen

I rapporten målar DIGG upp den så kallade “dubbla bilden”, alltså att Sverige ligger i framkant om man jämför internationellt samtidigt som en stor del av befolkningen saknar grundläggande digital kompetens. Ett annat problem som lyfts fram är att företag och myndigheter har svårt att hitta personal som innehar den typ av it-kompetens de efterfrågar. En dubbel bild framträder även hos de offentliga förvaltningarna. Jämförelsevis har svenska förvaltningar i Sverige kommit relativt långt i den digitala utvecklingen. Men bland vissa myndigheter finns det en brist i att “erbjuda enkla, proaktiva och sömlösa digitala tjänster som utgår från människors och företags livssituationer”. Vissa har kommit långt inom detta område medan andra inte har det, skillnaderna mellan olika aktörer är stora. DIGG påpekar även att det finns ett stort behov av att “höja lägstanivån” här.

Begreppet digital kompetens är ett vidsträckt ämne som både innefattar tekniska färdigheter för att kunna använda olika verktyg och tjänster men det kräver även kunskaper och förmågor för att kunna hitta, skapa, värdera och analysera information i det digitala medielandskapet. Den digitala utvecklingen gör att arbetsmarknaden är i ständig förändring, och medan vissa arbeten och arbetsuppgifter försvinner så tillkommer även helt nya. För att medborgarna ska klara denna utveckling så lyfter DIGG fram ett antal olika typer av digital kompetens som är och kommer fortsätta att vara allt viktigare i samhället:

1. Generell digital kompetens att använda tekniken i det dagliga arbetet kommer i stort sett alla anställda att behöva.
2. Digital spets- eller specialistkompetens behövs för att utveckla, implementera och driva ny digital teknik och detta blir allt viktigare, särskilt för företag och offentliga aktörer som utvecklar och implementerar sådan teknik.
3. Kompletterande icke-tekniska kompetenser (exempelvis problemlösning, kritiskt tänkande, kommunikation, ledarskap, kreativitet) är nödvändiga för att människor och digital teknik skall kunna interagera för att nyttja varandras starka sidor.

Enligt en skrivelse om EU:s digitala kompass så fastställs målet att andelen vuxna med grundläggande digitala färdigheter ska vara på 80 procent år 2030. Idag lever Sverige inte upp till detta mål och faktum är att en tredjedel av landets befolkning saknar grundläggande digital kompetens. Sverige ligger över genomsnittet för hela EU där kompetensen ligger på strax över 50 procent men flera andra länder ligger över den svenska nivån, till exempel Finland och Nederländerna som ligger i toppen.

Säkerhet och öppenhet

En stor utmaning för framförallt offentliga förvaltningar är den ständiga balansen mellan att å ena sidan erbjuda öppna och användarvänliga, transparenta digitala tjänster som inbjuder till medskapande och att å andra sidan säkerställa att dessa tjänster samtidigt är så pass stängda och säkra att de skyddar användarnas personliga data och lever upp till olika datasäkerhetsförordningar som till exempel GDPR och tillgänglighetsdirektivet. För att människor, organisationer och företag ska vilja använda digitala tjänster så måste tjänsterna vara enkla att använda men även vara säkra och inge förtroende hos användaren. När det kommer till säkerhetsaspekten har Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, tagit fram en modell som mäter informationssäkerhetsarbetet hos kommuner, regioner och statliga myndigheter. Enligt DIGG så lever genomsnittet av kommuner och myndigheter i Sverige inte upp till den grundläggande nivån för informationssäkerhetsarbetet. Regionerna är något bättre men enlig DIGG är det för få som når upp till “en god grund och en viss systematik i informationssäkerhetsarbetet”.

En annan sorts digitalisering

De senaste åren har diskussionen om digitalisering till viss del ändrat fokus och numera talas det enligt DIGG mer och mer om en så kallad “värdebaserad digitalisering”. Kortfattat innebär detta att digitaliseringen “ska ske med människan i centrum” och att den inte ska utvecklas på bekostnad av användarnas integritet och grundläggande rättigheter. Grunden till detta kommer från två olika EU-dokument, det är dels den europeiska förklaringen om digitala rättigheter och principer för det digitala decenniet, dels den så kallade Berlindeklarationen. I den senare, som Sverige undertecknade år 2020, så slås ett antal principer för vad som egentligen menas med en värdebaserad digitalisering fast.

Enligt DIGG ligger Sverige över genomsnittet på punkt 3 (“Självbestämmande och digital kompetens, som möjliggör för medborgare att delta i den digitala sfären”) och punkt 7 (Ett motståndskraftigt och hållbart samhälle). Den största förbättringspotentialen finns således på punkt 1 (Validitet och respekt för grundläggande rättigheter och demokratiska värderingar i den digitala sfären) och punkt 2 (Socialt deltagande och digital inkludering i skapande av den digitala världen).

Digital förvaltning

Det ämnesområde i rapporten som kanske är mest relevant för biblioteken gäller digitaliseringen i den förvaltningsgemensamma infrastrukturen. Enligt DIGG ser det väldigt olika ut hos olika myndigheter och även inom stora myndigheter när det kommer till leveransen av offentlig digital service i Sverige jämfört med andra länder. Det finns inte bara en ojämnhet i leveransen, utvecklingen av dessa tjänster går även långsammare än i flera jämförbara länder. En stor förklaring till detta är enligt rapportförfattarna att myndigheterna i Sverige generellt sett är dåliga på att samverka.

• EU har tagit fram tre konkreta mål för förvaltningarna i unionen som ingår i den digitala kompassen. Där står bland annat att samtliga av unionens förvaltningar ska ha uppnått följande år 2030:
• 100 procent av viktiga offentliga tjänster tillhandahålls online för europeiska medborgare och företag.
• 100 procent av EU-medborgarna har tillgång till sina patientjournaler digitalt.
• 100 procent av medborgarna har tillgång till en säker digital identifieringslösning som erkänns i hela unionen och som ger dem full kontroll över identitetstransaktioner och delade personuppgifter.

Vad som menas med ”viktiga offentliga tjänster” utgår från EU:s eGovernment Benchmark och avser nio olika livshändelser: arbetslöshet och jobbsökande, driva företag, familjeliv, flytta, hälsa, rättsområdet, starta företag, studera och transport. Utifrån EU:s mål om 100 procent tillhandahållande online av viktiga offentliga tjänster till år 2030 så lever det svenska samhället upp till målet på fyra av totalt nio livshändelser: hälsa, starta företag, flytta och studera. När det gäller till exempel svenskarnas digitala tillgång till sina patientjournaler så kan alla med svenskt personnummer komma åt dem genom att logga in på tjänsten Journalen i 1177. Däremot varierar det stort mellan regioner hur komplett informationen är där och därför går det inte att påstå att svenskar har 100 procents tillgång till denna tjänst.

När det gäller EU:s tredje mål för förvaltningar, alltså målet e-legitimation, så använde enligt DIGG ca 91 procent av svenskarna någon form av e-legitimation under 2022. Majoriteten använder bank-id trots att det finns andra tjänster tillgängliga på marknaden. EU:s mål pekar specifikt på en identifieringslösning som kan användas i hela unionen och bank-id går i nuläget endast att använda i Sverige. Den enda identifieringstjänst som idag är ansluten till EU:s gemensamma system för detta (eIDAS) och därför kan användas i alla EU-länder är Freja eID+.

Sammanfattning

Sverige ligger bra till och har kommit långt i den digitala utvecklingen men har halkat efter på flera områden och är inte längre det digitala föregångsland som andra länder tidigare brukade snegla på och inspireras av. När det kommer till säkerhet och öppenhet i digitala tjänster så lever i genomsnitt varken kommuner eller myndigheter upp till den grundläggande nivån för det informationssäkerhetsarbete som MSB har tagit fram. Regionerna är något bättre på området men enligt DIGG så saknas det framförallt systematik i informationssäkerhetsarbetet. På området utveckling av den förvaltningsgemensamma infrastrukturen, alltså det som innefattar till exempel tillgång till digitala patientjournaler för alla medborgare och utvecklandet av en digital identifieringslösning som är användarvänlig och kan användas i hela EU, går det enligt DIGG långsamt och trögt i Sverige. En stor anledning till detta är att svenska myndigheter generellt sett är dåliga på att samverka. Att en stor del av Sveriges befolkning fortfarande saknar grundläggande digital kompetens är kanske den allvarligaste bristen som lyfts fram i rapporten och om EU:s mål om att andelen vuxna med grundläggande digitala färdigheter ska ligga på 80 procent år 2030 ska kunna uppfyllas, så finns en del kvar att göra.

Puffbild: fri att använda enligt Pixabay-licensen