Gå direkt till innehållet
Litet barn sin sitter på ett bord i höjd med en stående vuxen vinna. Kvinnan håller i barnet ler. Barnet och kvinnan håller i varsin sak.
Foto: Rickard Grönkvist. Licens: Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY-NC-SA 4.0.)

Delaktighet och medskapande i arbetet med barn och ungas läsning

Inledning

Det pratas ofta om att barn och unga ska göras delaktiga i olika sammanhang, men det är inte alltid självklart vad som menas då delaktighet kan göras på många sätt och ta sig olika former. Det kan exempelvis handla om rätten att delta i sammanhang som berör dem och att bli hörda och bemötta med respekt i de frågor, funderingar, intressen eller åsikter de ger uttryck för. Ibland handlar det om att få vara med att bestämma i ett pågående förändringsarbete, medan det i vissa fall kan handla om att en miljö, en aktivitet eller ett sammanhang planerats så att barn och unga kan vara medskapande.

I den här artikeln belyses olika perspektiv på barn och ungas delaktighet och medskapande i relation till folkbibliotek och läsning. Enligt barnkonventionen innefattar gruppen barn alla individer inom åldersspannet 0–18 år (Unicef). Utifrån en medvetenhet om att begreppet barn ofta förknippas med de som befinner sig i den nedre delen av åldersspannet så använder jag benämningen barn när de yngsta avses, unga när det handlar om de lite äldre och både barn och unga när jag pratar om hela gruppen inom åldersspannet 0–18 år. Jag startar i begreppet delaktighet och dess relation till begreppet medskapande för att sedan sätta barn och ungas läsning i relation till demokratiska aspekter. Jag ger exempel på hur barn och unga görs delaktiga och medskapande i biblioteksmiljön och hur deras delaktighet i läsning kan se ut. Efter det följer en diskussion om vilka utmaningar som kan uppstå i det arbetet, och jag presenterar några modeller som kan användas vid genomförande av delaktighet. I slutet av artikeln sätter jag in barn och ungas delaktighet i tre olika perspektiv, och för en diskussion om hur biblioteken kan arbeta utifrån ett barnrättsperspektiv samt för ett avslutande resonemang om hur barn och ungas delaktighet och medskapande hänger samman.

Delaktighet och medskapande

Delaktighet som begrepp knyts ofta till samhällsbyggande, och går bortom att välja mellan olika alternativ. Snarare handlar det om att kunna uttrycka tankar och åsikter och ha inflytande över hur alternativen utformas (Hillén 2013, s. 27). Det laddas ofta med positiva innebörder och positivt laddade ord som demokrati, egenmakt och barn och ungas egna perspektiv (Sandin 2021, s. 69). Det finns också ett samband mellan delaktighet och deltagande, och inte sällan används dessa synonymt. Här tolkar jag det som att delaktighet ofta är målet, medan deltagande är något som görs och kan ses som vägen mot eventuell delaktighet (Hillén 2013, s. 27). En alternativ tolkning, utifrån vad som betonas i begreppet, är att delaktighet innefattar ett aktivt görande, och deltagande är mer passivt (jfr Sandin 2011). Oavsett är begreppen sammanlänkade. Delaktighet görs tillsammans med andra, det är ”inte något var och en utövar för sig själva. Det handlar om hur människor samspelar, lyssnar till och respekterar varandra i en gemenskap” (Johannesen & Sandvik 2009, s. 31). Barn och unga bör alltså ses som delaktiga i de flesta sammanhang de ingår i, det är snarare en fråga om i vilken utsträckning. Även om delaktighet inte bara är något de tilldelas så har vuxna ofta makten att möjliggöra eller hindra deras utrymme för delaktighet. Det är en konsekvens av den ojämna maktrelation som barn och unga befinner sig i, där de ofta har betydligt mindre makt än vuxna. I den här artikeln utgår jag också från begreppet medskapande, vilket kan ses som handlingar och aktiviteter där erfarenheter, kunskaper, förändringar med mera skapas gemensamt. Dessa medskapande processer kan också ses som möjliggörare för barn och ungas inflytande. Jag återkommer till relationen mellan begreppen delaktighet och medskapande i den avslutande diskussionen.

Läsning som demokratisk rättighet

Det går att konstatera att läsning berör övergripande samhällsrelaterade frågor och att det finns en politisk samsyn på förbindelsen mellan läsning och demokrati. Läsning som sådan har i olika statliga utredningar och skrivelser definierats som en demokratisk rättighet. Det är en rättighet som är avgörande för individens möjlighet att känna delaktighet i samhället och för hens möjlighet att delta fullt ut i det demokratiska samtalet. Den politiska samsynen på läsning som en demokratisk rättighet har lett till att läsfrämjande projekt har ett starkt stöd (Samuelsson m.fl. 2023). 

Pojke på grön matta. Bilderböcker ligger utspridda runt honom. Han bläddrar i en bok.
Läsning som sådan har i olika statliga utredningar och skrivelser definierats som en demokratisk rättighet. Foto: Rickard Grönkvist. Licens: Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY-NC-SA 4.0.)

Med utgångspunkt i bibliotekens styrdokument, bibliotekslagen, definieras det demokratiska uppdraget som en av de bredaste uppgifterna för biblioteken.  Det ska genomsyra alla aspekter av biblioteksverksamheten och det innefattar kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning (SFS 2013:801). Bibliotekens funktion som samhällsutvecklande i en stark demokrati poängteras också i den nationella biblioteksstrategi som sträcker sig fram till 2025. Biblioteken ses som centrala för att människor ska kunna engagera sig och ha tillgång till den information de behöver för att fritt kunna bilda sig en åsikt i olika frågor. Barn och ungas tillgång till information pekas ofta ut som avgörande för att de ska kunna göra välgrundade val och ta ställning i olika frågor som påverkar dem. Samtidigt är deras delaktighet ofta en förutsättning för att få, hämta och tillgodogöra sig information i olika sammanhang. I den nationella biblioteksstrategin kopplas barn och ungas läsning till språktillgång, som i sin tur kan bidra till att motverka segregation och förbättra möjligheterna för jämlika uppväxtvillkor (Kulturdepartementet 2022/2023, s. 5, 7, 54).  Även i bibliotekslagens åttonde paragraf slås det fast att ”[f]olkbiblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt barn och ungdomar för att främja deras språkutveckling och stimulera till läsning, bland annat genom att erbjuda litteratur utifrån deras behov och förutsättningar” (SFS 2013:801). Biblioteken har på så vis ett uppdrag att på olika vis involvera unga och tillgodose även de mer demokratiska aspekterna av läsning och tillgång till information. Arbetet med de demokratiska aspekterna av läsning har utvecklats under ett antal år och många innovativa nyare satsningar görs runt om i landet. 

Bibliotek utformade för barn och unga

Bibliotekens avdelningar och den programverksamhet som riktar sig till barn och unga på folkbiblioteken kan sammanfattas i ordet barnbibliotek. Barnbibliotek innefattar samma uppgifter som den biblioteksverksamhet som riktar sig till vuxna med den skillnaden att: 

  • bibliotekets metoder utformas så att de passar i bemötandet av barn och unga,  
  • lokalerna och miljöerna är inbjudande och anpassade efter ålder, 
  • litteratur och annan media motsvarar ungas intressen och behov (Rydsjö & Elf 2007, s. 24, 25). 

Ungdomar är ett återkommande sätt att definiera en grupp vars åldersgränser kan variera både uppåt och nedåt beroende på sammanhang. När biblioteken definierar vilka som ingår i gruppen menas ibland de som går i högstadiet eller gymnasiet, medan vissa ungdomsavdelningar anger ett mer exakt åldersspann. Rydsjö och Elf skriver att alla folkbibliotek har barnavdelningar, men att målgruppen unga inte alltid är lika tydligt framträdande och att den ibland går in i kategorin unga vuxna (2007, s. 25). Ungdomar har också pekats ut som ett slags mellangrupp som av biblioteken upplevs som svåra att nå (se Hedemark 2018). När de själva tillfrågats om hur de tänker om läsning och om bibliotek så efterfrågar de äkthet i hur de bemöts, tilltalas och görs delaktiga. Det vill säga att detta grundas i genuin kännedom om unga och det som omger och intresserar dem. De efterfrågar också bekväma och mysiga platser att vara på som är utformade för dem, och biblioteket som ett ställe där det går att hänga ensam eller tillsammans med vänner. Samtidigt visar ungdomarnas svar på begränsningar i hur de ser på bibliotekens inneboende möjligheter, då biblioteket mestadels ses som en plats kopplad till läspraktiker genom tryckta böcker (Hedemark 2018, s. 68, 70, 71; Hedemark 2023). Ungas något konservativa syn på vad biblioteken kan erbjuda dem visar att biblioteken behöver arbeta för att synliggöra sitt utbud gentemot unga, utöver böcker och en plats att vara på. Detta behöver också sättas in i ett sammanhang där ungas medieanvändning genomgår stora förändringar som kan vara svåra att hänga med i och bemöta. Exempelvis så är ungas användning av sociala medier under ständig omdaning (Sandin 2021). Att hålla jämna steg med de unga i den digitala utvecklingen utgör en utmaning för biblioteken. En studie av deras digitala omställning som en konsekvens av pandemin visar både på att biblioteken fått positiva erfarenheter och nya kunskaper vad gäller att nå vuxna digitalt. Samtidigt visar studien på bibliotekens upplevda svårigheter med att möta de unga digitalt (Sandin & Kleber 2022). Det är dock viktigt att poängtera att många bibliotek och barn- och ungdomsbibliotekarier är bra på att möta barn och unga där de är. De är också kvicka på att tillgodose det de efterfrågar.

Collage. Biblioteksinteriörer som visar olika, färgglada sittplatser.
Ungdomar efterfrågar bekväma och mysiga platser att vara på som är utformade för dem, och biblioteket som ett ställe där det går att hänga ensam eller tillsammans med vänner. Collage Malmö stadsbibliotek. Foton: Anna Nyman. Licens: Creative Commons Erkännande-Icke-Kommersiell 4.0 Internationell.

Barns delaktighet i biblioteksmiljö

Biblioteken i Malmö har på flera vis gjort barn delaktiga genom att exempelvis involvera dem i planering av verksamheten och i utformningen av flera av de avdelningar som finns för dem runt om i staden. Bland annat har barnavdelningen Kanini, som beskrivs som ”en spännande och magisk plats för alla barn 0–8 år” (Malmö stad), utformats i samskapande med barn och föräldrar. Det var en delaktighetsprocess som också följdes och dokumenterades av forskare (Johansson & Hultgren 2015). Biblioteken i Malmö har inventerat hur de själva arbetar med delaktighet. I skriften Delaktighet för barn 0–8 år på biblioteken i Malmö inspiration, metoder och erfarenheter går det att läsa intervjuer med bibliotekarier som ger exempel på hur man kan tänka kring delaktighet och hur man konkret kan arbeta. I skriften identifieras tre perspektiv på delaktighet:

  • Det första perspektivet – delaktighet som rättighet – handlar om alla barns rätt, även de yngstas, att uttrycka sin mening och få den beaktad i frågor som berör dem, som det uttrycks i barnkonventionens tolfte artikel. 
  • Det andra perspektivet – delaktighet som en relationell process – handlar om vuxnas bemötande, lyhördhet och förhållningssätt gentemot barn.  
  • Det tredje perspektivet – att skapa en möjliggörande miljö – handlar om att utforma biblioteksrummet så att det möjliggör barns inkludering, inspiration och involvering. 
Collage. Biblioteksinteriörer som visar olika, färgglada sittplatser och ytor. På den vänstra bilden står det Kanini Barnbibliotek 0-8 år.
Kanini, som beskrivs som ”en spännande och magisk plats för alla barn 0–8 år” (Malmö stad), har utformats i samskapande med barn och föräldrar. Collage Kanini, Malmö stadsbibliotek. Foton: Anna Nyman. Licens: Creative Commons Erkännande-Icke-Kommersiell 4.0 Internationell.

För att kunna jobba utifrån de tre perspektiven tas en konkret metod upp i skriften från Malmö stad: att observera och ställa frågor till barnen om hur de använder sig av biblioteksrummet och det som erbjuds där. Med utgångspunkt i de kunskaperna kan förändringar testas och utvärderas. Exempel som tas upp i skriften är hur biblioteken arbetat med barns delaktighet i sagostunder eller genom skapande och genom inrättandet av biblioteksråd med barn. På ett bibliotek utgick man från att barnen visat intresse av att hjälpa till på biblioteket och involverade barn i mindre uppgifter. Det sågs som ett sätt för barnen att äga platsen och samtidigt bidra till deras intresse för litteratur. Bibliotekarien från barnavdelningen Kanini berättar att de arbetar med den grundläggande formen av delaktighet: att bli sedd och lyssnad på. Hon ger handfasta råd som att i första hand vända sig till barnet, om barnet visar att hen vill prata. Samtalen behöver inte nödvändigtvis handla om böcker, men den vuxne behöver vara lyhörd och följa barnens infall och initiativ och kommunicera genom kroppsspråk i mötet med de riktigt små. Hon ger också konkreta tips som att sätta sig på knä i barnets höjd eller anpassa inredning i deras höjd. En intressant sak kopplad till delaktighet som också tas upp är vikten av att berätta för barn hur andra barn varit delaktiga i biblioteket på olika vis, och att det kan väcka en känsla av ägandeskap (Biblioteken i Malmö stad u.å.).  

Barns och ungas egna röster om sin läsning

Bilder uppsatta på ett grönt ark som hänger på en vägg. I vänsterspalten ikoner på klockor som visar olika tider på dagen med tillhörande tider i siffror, i mittenspalten lapp  med dagens namn (onsdag) samt bilder på aktiviteter med förklarande ord tillhörande respektive tid på dagen: välkommen, biblioteket, fruktstund, läsaktivitet, tyst läsning, ses i morgon. I högerspalten en lapp i höjd med klockan tio och fruktstund: högläsning. Överst till höger i bild sitter en gul lapp med två hallon och ordet "hallonen".
Aktivitetstavla med bildstöd i sommarläsningsprogrammet Läsglädje i Falköping. Foto: Sandra Hillén. Licens: ©

Det har påtalats att barns egna röster om läsning ofta saknas i studier om barn och ungas läspraktiker (Hedemark 2023). Det finns dock undantag. Martin Hellström har undersökt hur unga själva resonerar kring det fria bokvalet och läsning, men också om hur de faktiskt hittar till biblioteket (2023a). I en artikel konstaterar han att biblioteken har en viktig roll i att samla in barn och ungas samtal om litteratur, och att de är verksamheter med möjligheter att förmedla deras röster om litteratur till andra barn (Hellström 2023b). Att biblioteket är en plats som möjliggör samtal om litteratur kan ses som en del av en medskapande strategi. Det som sker i samtalen kan komma att ha betydelse för andra och bidra till att nya praktiker formas. Detta kan relateras till en satsning på ett sommarläsningsprogram, Läsglädje, som riktar sig till barn som just slutat årskurs ett, två eller tre i Falköpings kommun. Under tre sommarlovsveckor deltar barnen i aktiviteter som rör bibliotek, läsning och litteracitet. Aktiviteterna utgår från barnens nyfikenhet, lekfullhet och kreativitet och innefattar bland annat ett läsmysterium. Samtal om litteratur och läsning utgör en stor och viktig del. Samtalen kan vara av skiftande karaktär och innefatta många olika sammanhang. Till exempel planerade aktiviteter med utgångspunkt i en specifik bok, bibliotekariers bokprat, samtal som sker vid gemensam högläsning och barnens spontana samtal om, kring och utifrån böcker. Genom att Läsglädje genomförs i och i anslutning till bibliotek och biblioteksfilialer blir barnen bekanta med bibliotekens utbud och biblioteket som plats. Det bidrar till deras möjligheter att känna sig trygga och delaktiga där. De erfarenheter och lärdomar som förmedlas mellan barn och vuxna och barnen emellan utgör delar av ett gemensamt kunskapsbyggande kring vad böcker, läsning och bibliotek är och vad de kan erbjuda. Det sker ett slags samskapande där barnen både får stöttning av vuxna men där de också stöttar varandra sinsemellan (Hillén & Wank, kommande). 

Bild på pappersark på en vägg. På arket står det "Olika sätt att läsa på": tillsammans högt, för en vuxen, tyst själv, varannan sida/mening, kompisläsning, tyst tillsammans." Varje fras ackompanjeras av en ikon.
Bildstöd från sommarläsningsprogrammet Läsglädje i Falköping. Foto: Sandra Hillén. Licens: ©

Delaktighet kan också göras i läsning med riktigt unga barn, vilket vi såg när vi utförde följeforskning i projektet Berätta, Leka, Läsa (Johansson & Hillén 2016). Projektet drevs av Läsrörelsen, involverade 1- till 3-åringar i närläsning av utvalda bilderböcker och skedde i samverkan mellan bibliotek och förskolor. Begreppet närläsning i projektet låg nära det som i både förskole- och bibliotekssammanhang brukar benämnas som boksamtal. När det gällde förskolans yngsta barn handlade det om att utgå från deras erfarenheter när man gemensamt undersökte böckernas bilder, texter och berättelser genom lek och samtal (Johansson & Hillén 2016, s. 42). Närläsningen anpassades utifrån barnens ålder och utifrån barnens initiativ, och den var dialogbaserad. Då det handlade om små barn bestod dialogen också av kroppsspråk, gester, TAKK (tecken som alternativ och kompletterande kommunikation) och minspel. Förskolorna arbetade utifrån böckernas teman, exempelvis genom läsning, experimenterande, dramatisering och skapande, och barnen var delaktiga i utformningen av förskolans lärmiljöer. Böckernas händelser och karaktärer utgjorde återkommande inslag i barnens lek, och böckerna blev en stor del av förskolans vardag. Barnens delaktighet handlade exempelvis om att:

  • vara med i valet av bok, 
  • visa och uttrycka sina intressen och tankar och få dem hörsammade i utformningen av aktiviteter och miljöer, 
  • få sina idéer och tankar hörsammade i samspelet som skedde i närläsningen. 

Vi såg också att barnen kunde vara delaktiga genom att göra motstånd mot de gemensamma aktiviteterna, ibland passivt genom att helt enkelt inte delta i gemensamma aktiviteter och ibland genom mer ljudliga protester. Biblioteken anordnade bland annat rytmikprogram och musik- och teaterföreställningar där barnen var delaktiga genom att röra sig i takt med musiken, göra rörelser eller sjunga med, men de kunde också vara delaktiga genom att i total stillhet absorbera det de såg och hörde. Delaktigheten kunde också handla om igenkänning och repetition. Flera bibliotekarier poängterade vikten av att barnen var förtrogna med böckernas handling och teman. En bibliotekarie beskriver det som att ”[j]u mer förskolan har jobbat med sin bok desto bättre har vårt möte med barnen varit. Man märker vilka förskolor som varit aktiva. Barnen hänger då med direkt från början medan barnen kommer i gång mycket senare om de inte har erfarenhet.” I flera kommuner bjöds barnens familjer in till avslutande utställningar där förskolorna visade upp det de gjort i projektet. Barnen fungerade som guider för sina föräldrar och var på så vis samskapande. Att utställningarna hölls på biblioteket var betydelsefullt, då biblioteket under en eftermiddag/kväll helt och hållet var förskolebarnens arena och på så vis ökade deras känsla av delaktighet i biblioteket som plats (Johansson & Hillén 2016; Hillén 2024, under publicering). 

Papplåda som dekorerats interiört. Utomhus i naturen, himmel, moln, gräs, blommor, träd och buskar. En glasskiosk har byggts upp. Text på denna: Glasskiosk. Lerfigurer som flockas på gräsmattan kring glasskiosken.
Läsglädje i Falköping. Barnens läsmaskotar i sommarläsningsprogrammet Läsglädje. Foto: Sandra Hillén. Licens: ©

Utmaningar i arbetet med delaktighet

Det finns en del utmaningar i arbetet med barn och ungas delaktighet, utmaningar som till stor del hänger samman med gruppens position i samhället i stort. Barn och unga tillfrågas sällan om vad de tänker och behöver, även om det handlar om frågor, beslut och förändringar som berör dem. Även i de sammanhang där barn verkar ha något att säga till om kan fallet vara att de haft för lite tid att sätta sig in i det som diskuteras. I förlängningen kan det också leda till att de får för lite inflytande över det som sker och de beslut som tas. Trots att intentionerna med läsfrämjande arbete oftast är goda så finns det fallgropar att undvika. Amira Sofie Sandin har analyserat barns delaktighet i det hon definierar som lässtimulerande projekt. Sandin konstaterar att delaktighet där ofta likställdes med att barnen deltog i redan förutbestämda aktiviteter, men att de sällan blev delaktiga i betydelsen att de kunde påverka förutsättningarna för eller innehållet i projekten. Detta innebar att ”deltagande” och ”delaktighet” i projekten mer eller mindre blev synonyma begrepp (Sandin 2011, s. 183 ff).  Detta bör sättas i ljuset av att innebörderna i begreppen delaktighet och deltagande är närbesläktade, och att det inte är ovanligt att de används synonymt. På engelska förenas dessa båda begrepp i ordet participation. Jag har tidigare försökt definiera dem som att deltagande är något som görs genom handlingar, medan delaktighet mer är ett mål i sig, något som ska uppnås (Hillén 2013, s. 27). I Sandin & Berge Klebers (2024) kunskapsöversikt över studier som rör barn och ungas bibliotek konstaterar de att intresset för barn och ungas erfarenheter är stort, men att det trots detta ofta är vuxna som tillfrågas i studier om exempelvis barns läsning och om biblioteksverksamheter för barn.

Som jag tidigare har nämnt i artikeln kan vuxna både möjliggöra och stå i vägen för barn och ungas delaktighet och inflytande, och det gäller även vuxna på bibliotek. Genom att vara medveten om vad barn och ungas särskilda position i samhället kan innebära för deras möjligheter till delaktighet och medskapande går det också att hitta strategier för att ta sig an de här utmaningarna. Exempelvis är det viktigt att se till att rätt verktyg och förutsättningar finns på plats när barn och unga involveras i bibliotekens förändringsarbete av verksamhetens miljöer och innehåll. De unga behöver stöttande vuxna som guidar dem genom processen och är med och delar på ansvaret för det som görs och de beslut som tas. Alternativt tar de vuxna hela ansvaret för beslutsfattandet, baserat på vad de unga kommit fram till. Inget av alternativen är fel, det handlar om att skapa rätt förutsättningar för deras engagemang och undvika falska förespeglingar om hur stort inflytande de har. På så vis kan biblioteken bidra till att maktordningen mellan barn och vuxna förändras över tid, för först då kan barn och unga delta fullt ut och ha verkligt inflytande.

Tre unga och en vuxen på ett bibliotek. Alla sitter. Två unga sitter på varsin röd puff, en sitter på kuddar på golvet. Den vuxne sitter i en soffa i bakgrunden. De ler, skrattar och tycks prata.
Vuxna kan både möjliggöra och stå i vägen för barn och ungas delaktighet och inflytande. Det gäller även vuxna på bibliotek. Foto: Rickard Grönkvist. Licens: Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY-NC-SA 4.0.)

Modeller i arbetet med delaktighet

Det finns flera modeller som handlar om att bedöma i vilken omfattning vuxna möjliggör barns delaktighet i olika processer och projekt. Ett exempel är Roger Harts delaktighetsstege kallad ”The Ladder of Participation”, där de nedersta stegen handlar om att manipulera barn att delta. Graden av barns delaktighet ökar successivt ju längre upp på stegen initiativet befinner sig, och det översta steget handlar om barnledda initiativ där ansvaret för beslut delas med vuxna. Däremot förespråkas inte alltid de översta stegen, då det kan innebära att barn får ta för mycket ansvar i processen (Hart 1997).

Figur 1. The Ladder of Participation. 8 steg, nerifrån och upp. Fraser på engelska. De tre nedersta beskrivs i en ruta till höger som "Non-Participation. Steg 5-8 som Degrees of participation.
Källa: Harts Delaktighetsstege för ungas inflytande (Hart 1997, s. 9). 

 

Harry Shier har utvecklat Harts modell. Där utesluts stegens lägsta steg och i stället har Shier adderat tre former av engagemang till varje nivå i form av Öppningar, Möjligheter och Skyldigheter. Genom att ställa frågor knutna till dessa på varje nivå kan strategier för att höja delaktighetsnivån identifieras (Shier 2001a; Shier 2001b). Harts och Shiers delaktighetsmodeller ligger också till grund för det stödmaterial som Barnombudsmannen (2022) tillhandahåller, och även där har de lägsta stegen uteslutits. De steg som Barnombudsmannen räknar in i sin modell är:

1. barn blir lyssnade till,
2. barn får stöd att uttrycka sina åsikter och synpunkter,
3. barn åsikter och synpunkter beaktas,
4. barn involveras i beslutsfattande processer,
5. barn delar inflytande och ansvar över beslutsfattande processer. 

I ytterligare en modell bildar fyra positiva påstående om ungas delaktighet en cirkel, och i stället för att mäta graden av delaktighet på en skala betonas värdet i alla påståenden i modellen (Kirby, Lanyon, Cronin & Sinclair 2003).

Figur 2. Levels of participation. Illustration med fyra rutor som bildar ett kors, två i vertikal uppställning, två i horisontell placering. Medsols från klockan 12 i bild: Children/young people's views are taken into account by adults, Children/young people are involved in decision making (together with adults), Children/young people share power and responsibility for decision maing with adults, Children/young people make autonomous decisions.
Källa: Kirby, P., Lanyon, C., Cronin, K. & Sinclair, R. 2003, s. 59. Building a Culture of Participation. Involving children and young people in policy, service planning, delivery and evaluation.

Att involvera barn handlar enligt modellerna alltså inte om att barn ska genomföra något helt på egen hand eller om att de ska ta ansvar för något som egentligen ligger på de vuxna. Snarare handlar det om att lyssna på vad de har att säga och utgå från det när förändringarna genomförs (Hillén 2013, s. 33–34). Modellerna kan fungera som stöd för den vuxne i processer där barn och unga involveras och som ett sätt att få syn på i vilken utsträckning de görs delaktiga och hur de stöttas av vuxna i det som genomförs.

Tre perspektiv på barn och delaktighet

Det finns tre viktiga perspektiv att ta med sig in i arbetet med barn och ungas delaktighet och medskapande, och de är: barns perspektiv, ett barnperspektiv och ett barnrättsperspektiv. Begreppet barns perspektiv handlar om barn egna upplevelser, uttryck och åsikter, medan begreppet barnperspektiv innebär att vuxna sätter sig in i barns situation och förstår vad som kan intressera och engagera dem. Det innefattar också att vuxna utgår från principen om barns bästa och arbetar utifrån vad som kan gagna barn och unga. Här har biblioteket ett viktigt åtagande, exempelvis i förändringsprocesser eller i frågor om bemötande. Barns perspektiv och barnperspektiv går ofta hand i hand och det är fullt möjligt att införliva både barns perspektiv och ett barnperspektiv i samma process. Det görs genom att involvera barn och unga och fråga vad som är viktigt för dem för att sedan utgå från deras erfarenheter och perspektiv när förändringarna genomförs. Barbro Johansson har skrivit om hur barnbibliotekarier resonerar kring sin yrkesroll i mötet med barn på biblioteket, och hon konstaterar att både barns perspektiv och barnperspektivet kan rymmas inom begreppet barnperspektiv (Johansson 2010, s. 24; jfr Halldén 2003). Begreppet barnrättsperspektiv betyder att se varje barn som en individ med egna rättigheter samtidigt som barns kollektiva rättigheter tillgodoses. Barnrättsperspektivet hänger samman med bibliotekens läsfrämjande på flera vis, vilket för mig in på barnkonventionen och dess betydelse.

En mörkhyad kvinna med glasögon sitter på huk vid ett lågt barnbord. Ett barn på vardera sidan om henne. Barnen är engagerade i pyssel och att rita. Kvinnan hjälper barnet till höger i bild. I bakgrunden boktråg med bilderböcker.
Begreppet barns perspektiv handlar om barn egna upplevelser, uttryck och åsikter, medan begreppet barnperspektiv innebär att vuxna sätter sig in i barns situation och förstår vad som kan intressera och engagera dem. Foto: Rickard Grönkvist. Licens: Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY-NC-SA 4.0.)

Barnrättsperspektiv på bibliotek

Barnkonventionen innehåller 54 artiklar som bestämmer barns rättigheter inom olika områden. Av dessa räknas fyra artiklar som grundprinciper: artikel 2, 3, 6 och 12. Väldigt förkortat innebär de att inget barn får diskrimineras, barns bästa ska vara utgångspunkten för beslut som berör dem, barn har rätt att utvecklas och de har rätt att uttrycka sin mening i alla frågor som rör dem. 

Dessa fyra grundprinciper har betydelse för dem som möter barn och unga utifrån frågor om:

  • icke-diskriminering, 
  • vilka beslut som tas om och på biblioteken, 
  • hur biblioteken kan främja barns utveckling, 
  • hur biblioteken kan göra barn delaktiga genom att deras erfarenheter, kunskaper och åsikter tas tillvara och används på biblioteken. 

Att inget barn ska diskrimineras, som det uttrycks i artikel 2, hänger samman med biblioteken som en plats som är till för alla, där alla ska ha tillgång till information, läs- och kulturupplevelser (jfr Rydsjö & Elf 2007, s. 24). Det kan handla om bemötande och att det finns en samsyn bland bibliotekspersonalen om att de barn och unga som besöker biblioteket inte bara är barn- och ungdomsbibliotekariernas ansvar. Inga barn eller unga ska behandlas annorlunda utifrån exempelvis etnicitet, religion, ålder, kön eller funktionsnedsättning. Det kan också handla om att bibliotekens rum och utbud utformas utifrån tankar om inkludering och representation. För de yngsta erbjuds ofta möjligheter för lek och utforskande, vilket kan främja deras uppfattning om att biblioteket är för dem. Det erbjuder en känsla av delaktighet. Att skapa en hylla för regnbågsfamiljer, att erbjuda barn och unga som identifierar sig som HBTQI böcker som kan spegla deras känslor och att erbjuda böcker på olika språk är alla delar av ett inkluderande arbete. Äppelhyllor, miljöer som underlättar för barn och unga med NPF-diagnoser är andra delar av ett icke-diskriminerande och inkluderande arbete. Upplevelsen av delaktighet är förknippad med alla barn och ungas känsla att biblioteket är en plats för dem. Det förutsätter att de känner sig välkomna där och bemöts med respekt. Artikel 3, som berör barns bästa, är vägledande för allt arbete som berör barn och unga. Här handlar det ofta om att utgå från vad som är bäst för dem som grupp och inte för det enskilda barnet. Artiklarna i barnkonventionen som handlar om att främja barns utveckling, artikel 6, och deras rätt att uttrycka sig i frågor som rör dem, artikel 12, går hand i hand med bibliotekens uppdrag. Där ingår kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning, tillsammans med att främja barn och ungas tillgång till ett språk (SFS 2013:801).

Bland barnkonventionens övriga artiklar vill jag särskilt lyfta fram barnkonventionens artikel 31, där det slås fast att: ”[b]arnet har rätt till vila, avkoppling, lek och rekreation. Det har också rätt att vara med i och ta del av det konstnärliga och kulturella livet.” Detta har flera beröringspunkter med hur biblioteken kan arbeta med barn och ungas delaktighet och medskapande. Genom att biblioteken fungerar som arenor där de ges möjligheter att utforska det konstnärliga livet och de egna förmågorna tangerar det tanken om kulturens inneboende kraft. Även i bibliotekslagens sjunde paragraf används formuleringen: ”delaktighet i kulturlivet” (SFS 2013:801). Här finns en resonans mellan barnkonventionen och bibliotekslagen. En annan beröringspunkt är den mellan läsning och demokrati. Unga kan använda biblioteket som en institution som ger dem tillgång till ett kultur- och medieutbud, för informationssökning, men också erbjuder avkoppling och rekreation. Biblioteken kan också erbjuda möjligheter att skapa och interagera med andra, och här finns stora möjligheter till medskapande. Exempel på detta kan ju vara de kreativa verkstäder, makerspaces eller hackerspaces som finns på en del bibliotek. Också samverkan med andra kulturutövare som musiker, teatergrupper eller liknande där unga kan involveras utgör medskapande sammanhang. Medskapandet kan också ske i växande internetbaserade digitala läsgemenskaper som BookTok, Bookstagram och BookTube (Sandin & Berge Kleber 2023, s. 116). Även om forskningen inte har hunnit med att utforska dessa gemenskaper fullt ut går det att tänka sig att unga där i stor utsträckning kan vara medskapande i den meningen att de är både konsumenter (av litteratur) och producenter (genom att bidra till plattformarnas innehåll). Detta går hand i hand med en förändrad kulturpolitik där kulturinstitutioners roll som förmedlare av kultur de senaste årtiondena har ersatts av förhållningssätt som bygger på dialog och delaktighet (Balling 2012). 

Avslutande diskussion

I den här artikeln har jag diskuterat barn och ungas delaktighet och medskapande med utgångspunkt i bibliotekens pågående delaktighetsarbete. Det har gjorts utifrån egen och andras forskning som fokuserar på barn och ungas delaktighet i läsning, i läsfrämjande sammanhang och i bibliotekssammanhang. Jag har konstaterat att det finns en politisk konsensus om att läsfrämjande insatser kan bidra till att skapa medborgare som kan delta fullt ut i det demokratiska samhället. Likaledes att en likvärdig tillgång till litteratur och läsning kan främja barns möjligheter att få med sig de erfarenheter och förmågor som de behöver för framtiden. Biblioteken, som har förmågan att snabbt anpassa sig till större samhällsförändringar och på så vis placerar in sig som en viktig del av samhället, utgör en del av det arbetet. I och med att frågor om delaktighet alltmer har aktualiserats så hittar också biblioteken nya vägar för att möjliggöra barn och ungas delaktighet i arbetet med läsning. Genom de modeller för delaktighet jag presenterat kan den egna rollen utvärderas. Genom att ta med sig tre perspektiv in i det arbetet, barns perspektiv, ett barnperspektiv och ett barnrättsperspektiv, kan det egna arbetet med barns delaktighet och medskapande sättas in i ett större sammanhang. Bibliotekens delaktighetsarbete har diskuterats utifrån ett barnrättsperspektiv och barnkonventionens fyra grundprinciper. Särskilt hur dessa kan genomsyra frågor om tillgänglighet, inkludering, utveckling och barn och ungas möjligheter att få tillgång till den information de behöver för att fritt kunna bilda sig en åsikt i frågor som rör dem. Utifrån artikel 31, om vila, avkoppling, lek, rekreation och rätt att vara med i och ta del av det konstnärliga och kulturella livet, har jag diskuterat hur biblioteken kan arbeta medskapande. Biblioteken kan exempelvis erbjuda kreativa och digitala gemenskaper. 

Detta leder mig till startpunkten för artikeln som var begreppen delaktighet och samskapande. Jag har visat att begreppen, genom biblioteken, länkas samman på flera vis. Premissen för samskapande behöver inte alltid handla om en faktisk förändring eller att ett visst resultat ska uppnås. Snarare handlar det om processer där erfarenheter, tankar och idéer delas och alstras i ett gemensamt kunskapande, med utgångspunkt i att delaktighet görs i gemenskap med andra genom dialog och samspel (jfr Johannesen och Sandvik 2009). Genom att biblioteken erbjuder barn och unga sammanhang där gränsen mellan konsument och producent suddas ut ökar också deras möjligheter till inflytande i konstnärliga- och kulturella sammanhang. Biblioteken utgör en arena för allt detta, och de är unika på så vis att de erbjuder både en plats och ett innehåll som alla barn och unga fritt kan ta del av, oavsett egna och ekonomiska förutsättningar. 

Diskussionsfrågor

  • Vad gör vi i vår verksamhet för att tillgodose att barn och unga är delaktiga och medskapande, och vad behöver vi utveckla?
  • Hur kan vi utgå från barns perspektiv och ta reda på barns tankar om läsning och biblioteket som plats? 
  • Hur kan vi utgå från ett barnperspektiv i vårt arbete och skapa en verksamhet som utgår från alla barns bästa?
  • Vilken är vår roll som en regional eller kommunal verksamhet i arbetet med att förverkliga ett barnrättsperspektiv?
Porträttfoto på kvinna med glasögon.

Sandra Hillén är universitetslektor vid Institutionen för pedagogiskt arbete, Högskolan i Borås. Hon disputerade 2013 med en avhandling i etnologi som utforskade metoder för att involvera barn som medforskare. Hennes forskningsintressen berör bland annat läsfrämjande och läsning bland barn, relationen mellan förskola/skola bibliotek och hur barn positioneras och representeras i kulturinstitutioner och i relation till kulturarvsfrågor.

Foto: Privat ©

Varför har du intresserat dig för just detta forskningsområde?
– Intresset för hur biblioteken på olika vis involverar barn och unga i läsning och i biblioteksverksamheten startade i ett allmänt intresse för barns position i samhället och hur deras rättigheter tillgodoses. Jag har följt flera läsfrämjande projekt riktade till barn och unga och deras familjer och genom den praktiknära forskningen har jag sett att delaktighet och medskapande ofta har stort utrymme, men också att den kan se olika ut beroende på sammanhanget.

Vilket är ditt bästa lästips för den som vill fördjupa sig mer i ämnet?
– Det är svårt att peka ut en titel som sätter in barn och ungas delaktighet i en bibliotekskontext. En del tips går att hitta bland de referenser jag använder mig av i denna artikel. För den som är särskilt intresserad av hur unga kan involveras i forskning och hur de använder sig av sociala medier rekommenderar jag Amira Sofie Sandins avhandling från 2021. Den går att hitta i fulltext här: VAR(A) SNÄLL OCH GILLA – Medforskning med unga om identitet och sociala medier (diva-portal.org) Och den som vill fördjupa sig mer i hur ett läsfrämjande projekt riktat till de alla yngsta barnen i förskolan kan se ut och hur det analyserats genom följeforskning kan läsa min och Barbro Johanssons rapport. Den går att hitta på Läsrörelsens hemsida under rubriken Utvärdering ”Läsa med de yngsta”: BERÄTTA, LEKA, LÄSA – Läsrörelsen (lasrorelsen.nu)

Referenser

Balling, G. (2012). Det er i mødet, det sker: Om kulturpolitik og kulturformidling med børn i centrum. Nordisk kulturpolitisk tidsskrift, 14(1–2), s. 8–32. 

Barnombudsmannen (2022). Delaktighetsstegen. Delaktighetsstegen – Barnombudsmannen [2024-01-29]

Biblioteken i Malmö (u.å). Delaktighet för barn 0–8 år på biblioteken i Malmö – inspiration, metoder och erfarenheter [broschyr]. 

Halldén, G. (2003). Barnperspektiv som ideologiskt och/eller metodologiskt grepp. Pedagogisk forskning i Sverige 8, s. 12–23. 

Hart, R. (1997). Children’s Participation: The Theory and Practice of Involving Young Citizens in Community Development and Environmental Care. London: Earthscan Publications Ltd, Unicef. Children’s Participation: From tokenism to citizenship (unicef-irc.org)

Hedemark, Å. (2018). Unga berättar – en studie av ungas syn på läsning och bibliotek – Svensk biblioteksförening (biblioteksforeningen.se)

Hedemark, Å. (2023). Barn och ungas läs- och bibliotekspraktiker – en kunskapsöversikt. Digiteket. 

Hellström, M. (2023a). Bäst är det mänskliga. Samtal kring skönlitteratur med barn och ungdomar. Stockholm: Carlssons.

Hellström, M. (2023b). Barns samtal om skönlitterär läsning. Digiteket.

Hillén, S. (2013). Barn som medforskare – en metod med potential för delaktighet. Göteborgs universitet.

Hillén, S. (2024). Läsfrämjande projekt i förskola och bibliotek. I Hermansson, K. & Nordenstam, A. (red.) Rum för läsning. Att arbeta med litteratur i förskolan. Lund: Studentlitteratur, s. 169–184.

Hillén, S. & Wank, A. C. (kommande). Läsglädje: Att vara och bli en läsare genom sommarlovsläsning

Johannesen, N. & Sandvik, N. (2009). Små barns delaktighet och inflytande – några perspektiv. Stockholm: Liber. 

Johansson, B. (2010). Barnbibliotekariers och forskares barnperspektiv. I Rydsjö, K., Hultgren, F. & Limberg, L. (red.) Barnet, platsen, tiden: Teorier och forskning i barnbibliotekets omvärld. Regionbibliotek Stockholm, s. 23–50. 

Johansson, B. & Hillén, S. (2016). Läsa med de yngsta. Följeforskning av Läsrörelsens projekt BERÄTTA, LEKA, LÄSA. Läsrörelsen/Regionbiblioteket i Örebro län.

Johansson, B. & Hultgren, F. (2015). Rum för de yngsta: Barn och föräldrars delaktighet i kulturverksamheter. Vetenskap för profession 32:2015. Högskolan i Borås.

Kirby, P., Lanyon, C., Cronin, K. & Sinclair, R. (2003). Building a Culture of Participation. Involving children and young people in policy, service planning, delivery and evaluation. Nottingham: Department for Education and Skill.

Kulturdepartementet (2022/2023). Strategi för ett starkt biblioteksväsende 2022–2025. [2024-01-29]

Malmö stad (2024). Om Kanini. [2024-01-29]

Rydsjö, K. & Elf, A. C. (2007). Studier av barn- och ungdomsbibliotek. En kunskapsöversikt. Stockholm: Regionbibliotek Stockholm m.fl.

Samuelsson, L., Öhman, M. & Jansson, B. (2023). Lust att läsa eller att låta bli? – Föreställningar om läslust i ett läsfrämjandeprojekt. Utbildning & Demokrati, 32 (1) 2023, s. 47–66. 

Sandin, A. S. (2011). Barnbibliotek och lässtimulans. Delaktighet, förhållningssätt, samarbete. Regionbibliotek Stockholm/Stockholms stadsbibliotek. 

Sandin, A. S. (2021). Var(a) snäll och gilla: Medforskning med unga om identitet och sociala medier. Bibliotekshögskolan, Högskolan i Borås.

Sandin, A. S. & Berge Kleber, E. (2022). Vad har ni saknat? Barn! Erfarenheter av att driva barnbiblioteksverksamhet under en pandemi. Stockholm: Kulturrådet. 

Sandin, A. S. & Berge Kleber, E. (2023). Barn och ungas bibliotek – en kunskapsöversikt. Stockholm: Regionbibliotek Stockholm.

SFS 2013:801. Bibliotekslag.

Shier, H. (2001a). Pathways to participation: openings, opportunities and obligations. Children & Society 15:2, s. 107–117.

Shier, H. (2001b). Vägar till delaktighet: Öppningar, möjligheter och skyldigheter. Svensk översättning genom projektet ”Egen växtkraft – Barn och ungdomars delaktighet, självbestämmande och frigörelse”. 

Unicef (u.å). Barnkonventionen. [2024-01-29]

Upphovsrätt och licens för innehåll på aktuell sida

Observera att innehållet (texten, bilder, video och så vidare) på sidan kan vara licensierad i enlighet med olika licenser.

Texten på denna sida är licensierat enligt Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY 4.0).

Detta innebär att du:

  • får kopiera och dela vidare materialet i vilket medium eller format som helst
  • får remixa, återanvända och bygga på materialet
  • får använda det i kommersiella syfte och sammanhang
  • inte behöver fråga om lov.

Om du bearbetar, delar eller använder texten:

  • Ge ett korrekt Erkännande
    • ange verkets namn,
    • ange vem som skapat verket,
    • ange länk till verkets ursprungsplats,
    • ange länk till upphovspersonens webbsida (frivilligt, men trevligt),
    • ange vilka delar som eventuellt är bearbetade
    • länka till licensen.

Ett korrekt erkännande skulle kunna se ut så här:

Allt du skulle vilja veta om Creative Commons, men varit för skraj att fråga om, av Ola Nilsson. Texten är licensierad med Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell (CC BY 4.0).

Bilderna på denna sida är licensierad i enlighet med respektive licens.

Denna artikel har tagits fram i samarbete mellan Kulturrådet och Digiteket, inom ramen för satsningen Läsfrämjandelyft för folkbibliotek. Mer information om de vetenskapliga lärresurserna.

Kommentarer

Vad tyckte du var intressant i artikeln?

Digiteket-redaktionen vill gärna veta mer om hur du har använt artikeln.


Fält markerade med * är obligatoriska. Redaktionen granskar kommentarer innan de publiceras. Din e-post kommer inte publiceras.