Clubhouse

Plötsligt pratar “alla” om Clubhouse. Men vad är det egentligen för något? Digiteket tog proffshjälp av Rasmus Eriksson som beskriver sin fascination för det nya social mediet där man kommunicerar med sin röst, inte helt olikt “heta linjen”, för oss som är gamla nog att komma ihåg det.

Det är sängdags och jag står framför badrumsspegeln och försöker göra det bästa jag kan för att rädda visdomstanden med eltandborsten. Min telefon har blivit rengjord med fuktat toapapper och handtvål och jag låser upp den med vänsterhanden och letar förstrött fram den senaste besattheten som pryder mitt appbibliotek: Clubhouse.

Det har bara gått en vecka sedan jag tankade ned appen för första gången och dess oändliga värld av mer eller mindre spännande samtal har redan gjort att den letat sig upp på topplistan över mina favoritsysslor.

Faktum är att jag aldrig har stött på en så ung sociala medie-plattform som redan är så städad när det kommer till konstruktiva samtal om viktiga saker. Och även annat jox, såklart. Som det halvtimmes långa samtal om “Barndomsminnen från Glassbilen”. Eller om “Your favorite lipstick taste” med fyra främmande ungdomar från Londons förorter. Den nyskapande andan som nu omgärdar allt som händer i appen gör att jag aldrig slutar underhållas av den och därför lägger jag tillbaka telefonen på handfatet och koncentrerar mig på tandborstningen, samtidigt som jag lyssnar till rummet “Draknästet – Pitcha din SÄMSTA affärsidé”.

Moderatorerna består av några helt vanliga privatpersoner som, precis som alla oss andra, är helt nya på Clubhouse. De har gått in i rollen som riskinvesterare som är på jakt efter totalt värdelösa affärsidéer och kan endast tänka sig att ge bort sina (låtsas)pengar om den idé deltagarna pitchar är så dålig som möjligtvis är möjligt. Såsom en attrapp för att öka passiv rökning eller fuktservetter i miniformat som är dränkta i cyanid för att torka bort snusfläckar från mungiporna.

Samtalen går inte att lyssna på i efterhand vilket omedelbart skapar en del Snapchat-vibbar för förstagångsanvändaren. [Anmärkning. På Snapchat sparas i regel inte meddelande utan de raderas efter ett kort tag]. Men det som skiljer Clubhouse från allt annat jag någonsin stött på är att det inte finns något annat sätt att kommunicera på än med rösten. På sin höjd kan användarna byta sin profilbild för att signalera ett ställningstagande i en fråga eller omröstning.

Moderatorerna är oerhört skickliga på att hålla en allvarlig och ironisk ton när de konstruktivt ger feedback och ställer frågor till talaren. Ganska snabbt kommer de fram till att idén är för bra, och låtsasentreprenören får lämna talarbåset för att göra plats till någon annan modig i publiken att be om ordet. Det är över 600 personer i rummet som lyssnar, och endast fyra moderatorer som sitter i juryn. Det blir knäpptyst. Precis så tyst som det blir när en föreläsare inte får några frågor under frågestunden i slutet av en föreläsning, om någon minns hur det var? Min puls stiger när jag låser upp min telefon och klickar på handikonen för att be om ordet. Jag får genast en notis om att jag har blivit insläppt i talarbåset. Pulsen stiger ännu mer, och sedan börjar jag prata.

Skärmdump Clubhouse: Ett antal namn och profilvbilder i gruppen Rökrutan

Vem som helst kan starta ett samtalsrum på Clubhouse. Som standard är rummet helt öppet, vilket innebär att både främlingar och vänner kan ansluta till rummet utan ett godkännande eller inbjudan. Personen som startar rummet får per automatik en liten grön stjärnsymbol som signalerar att hen är en moderator, och den moderatorn kan bjuda in en person att ta över talarpinnen när som helst.

Det är spännande att ansluta till ett rum utan att känna deltagarna. Nervösa skratt eller glada tillrop är vanligt förekommande när jag, som gammal kollega eller avlägsen vän, får förklara att jag inte är något gammalt ligg, utan en kollega från förr. Jargongen i rummen kan vara väldigt avslappnad eller allvarlig – det vet du inte förrän du faktiskt ansluter till rummet. I de mindre rummen är det vanligt förekommande att du omedelbart får en inbjudan att tala, i de större rummen förblir du en i mängden. Tänk dig att en podcast, en paneldiskussion och “Ring P1” fick ett kärleksbarn. Det är Clubhouse. Men det är också så mycket mer än det. Det är frånvaron av sådana saker som vi kommit att förknippa med alla sociala medier: likes och kommentarer. Här är och förblir det mänskliga samtalet i fokus. Folk får tala till punkt. Vanligt folk får möjlighet att debattera heta ämnen, eller bara snacka om sådant som det ändå snackas om runt middagsbord eller framför TV:n. Såsom ett försnack till Melodifestival som är synkad till SVT Play-sändningen eller rummet dit hundratals människor anslöt för att lyssna till diskussionen med rubriken ”Därför gifter vi oss inte med våra landsmän”.

Rasmus Eriksson

Tänderna är färdigborstade och jag kryper ned i sängen bredvid min flickvän. Ur min telefon hörs nya röster från ett annat rum på Clubhouse. Skenet från hennes mobiltelefon lyser upp hennes ansikte i mörkret när hon säger “Duger inte jag för dig? Måste du vara på Clubhouse?”

Så har hon aldrig sagt förut. Varför känner hon så? Att främmande människors röster har spelats i vårt hem under några timmar den gångna veckan, men miltals Instagram- och Facebookflöden har passerats under vårt tak den senaste månaden, utan att hon yttrat något liknande.

Clubhouse är så betydligt mer intimt än alla andra sociala medier just nu. Det är min bestämda uppfattning. Stämningen är mer äkta. Människorna får lov att vara mer äkta. Kanske är det så enkelt att anledningen är att det går att höra nyanserna i främmande människors röster. Eller att vi har saknat bruset från folksamlingar så mycket. 

Oavsett så kommer Clubhouse vara en milstolpe i det nygamla medieformat som jag tror kommer dominera 20-talet: voice.

Rasmus Eriksson, Grundare av Datorskolan

Vill du veta mer?

Clubhouse och integriteten

Några anmärkningar från redaktionen angående integritetsaspekter:

Värt att ha i åtanke innan man registrerar sig på tjänsten är att den har fått en del integritetsrelaterad kritik för sin hantering av användarnas personuppgifter. Användare kan dela med sig av innehållet i sina kontakter och tjänsten kan skapa profiler på personer som inte är medlemmar i tjänsten.

Bara genom att ingå i någon annans telefonbok kan alltså en utomståendes namn, och information om hur många andra användare de känner, dyka upp när deras bekanta använder appen.

Hur säker är användarnas data hos Clubhouse och vad kan man göra för att skydda sina personliga kontakter i telefonboken? Brit Stakston reder ut hur det funkar på Blankspot.

Läs mer på Sveriges Radio Oklart hur ny social app lagrar information

Det var bättre förr

Vilka började använda Clubhouse? Hur har appen förändras över tiden? Läs krönikan som Juliet Atto skrivit för Ottar: Finns det trygga rum för Clubhouse? Där får du bland annat reda på att Clubhouse har varit en fristad för rasifierade grupper, hbtqi-personer, kinksters och unga i förorten.