Bibliotekspersonalens digitala kompetens – resultat från självskattningstester 2018-2020

En central del av ett projekt som syftar till att stärka de digitala kompetenserna måste vara att kartlägga och diskutera projektdeltagarnas styrkor, svagheter och förbättringsområden på det digitala området. Detta har under Digitalt först med användaren i fokus bland annat gjorts genom ett självskattningstest kring digitala kompetenser, som är särskilt framtaget för biblioteksmedarbetare. Självskattning har sina metodologiska begränsningar, men fungerar bra som ett diskussionsunderlag som synliggör styrkor och svagheter. Totalt har självskattningstestet besvarats 9173 gånger i tre insamlingsomgångar sedan januari 2018!

Forskarna Lars-Åke Nordén och Linda Mannila har fått i uppdrag att analysera data ur självskattningstestet och reflektera kring bibliotekspersonalens kunskapsutveckling under de tre projektåren. Lars-Åke och Linda är forskare i informationsteknologi vid Uppsala universitet respektive Åbo akademi. Deras arbete finns nu publicerat i rapporten Bibliotektspersonalens digitala kompetens (pdf) som du kan läsa och ladda ned från Region Uppsalas webbsida.

Deras analys visar att framförallt de medelhöga kompetenserna har stärkts under projektet och att biblioteksmedarbetarnas styrka ligger i data- och informationshantering. Kommunikation och samarbete har genomgående den största andelen medelhöga kompetenser. En stor andel skattar fortfarande sina kompetenser lågt kring innehållsproduktion, säkerhet och problemlösning.

Sex påståenden skattades högre vid det sista tillfället under oktober-november 2020 jämfört med den första omgången i början av projektet:

• dela dokument och andra filer med andra via internet.
• anpassa mitt sätt att kommunicera beroende på målgrupp och vilken digital plattform jag befinner mig på.
• hantera och radera de digitala fotspår jag lämnar efter mig på internet.
• välja en lämplig creative commons-licens för material som jag producerat.
• identifiera webbsidor och e-post som kan användas för bedrägeri eller annan typ av oönskad aktivitet.
• kommunicera med någon via internet utan att avslöja sin egen identitet (till exempel med hjälp av kryptering).

Dessa kompetenser har alltså stärkts under projektets gång. Integritet och säkerhet har varit ett centralt fokus både för de regionala biblioteksverksamheternas lärtillfällen och Digitekets kunskapsproduktion. Den allmänna medvetenheten har därtill utvecklats vad gäller integritet och säkerhet. Flera av dessa påståenden kan säkerligen också kopplas till corona-pandemin då biblioteken digitaliserat interna arbetsprocesser och utvecklat verksamheten så att den för många kan bedrivas digitalt och på ett nytt sätt. Många har till exempel i allt högre grad arbetat med delade dokument och digitala möten.

 Skattningarna har dock minskat vad gäller sex påståenden:

• sökmotorer för att hitta en viss typ av information – exempelvis bilder, video eller kartor
• spara och organisera digitalt innehåll så att jag senare kan hitta det.
• hitta relevanta forum/grupper på Internet för ett specifikt intresseområde.
• välja ett lämpligt program/app för att skapa digitalt innehåll (till exempel bilder, videor, ljudfiler).
• använda datalogiskt tänkande för att lösa ett problem eller en utmaning. Det innebär att bryta ned problemet i delar, hitta mönster och skapa stegvisa anvisningar på ett språk (till exemepl HTML eller med så kallat blockprogrammering) så att en dator kan utföra uppgiften.
• bemöta näthat gentemot mig själv eller andra.

Ovanstående kompetenser är alltså sådana som biblioteksmedarbetare skattar lägre i slutet av projektet. Ett antal av dessa kan kopplas till informationssökning och -organisering, vilket kan ses som kärnkompetens för biblioteksmedarbetare. Man kan tolka den låga skattningen på så sätt att medarbetare i större utsträckning är medvetna om att det finns mycket som de inte kan. Men det kan också vara så att fältet kämpar med att uppdatera sina kärnkompetenser till en ny digital verklighet. Linda och Lars-Åke föreslår att detta bör studeras ytterligare.

En analys har också gjorts utifrån kommuntyp A (storstäder och storstadsnära kommuner), B (större städer och kommuner nära större stad) och C (mindre städer/tätorter och landsbygdskommuner).

Kunskapsutvecklingen i större städer och mindre städer/tätorter verkar ha varit mer positiv än i storstäder, som har en negativ nettoförändring under projektet.

 Analysen har visat att det finns ett kompetensutvecklingsbehov inom flera områden, men att behovet inte nödvändigtvis är det samma för alla regioner, kommuner, kommuntyper eller individer. Rapporten ger flera tolkningsnycklar för både kommunala och regionala verksamheter som vill stärka biblioteksmedarbetarnas digitala kompetenser. 

Under arbetet har de identifierat ett antal folkbibliotek där en stor del av de anställda självskattat sin kompetens kontinuerligt under projektet. Dessa visar en hög total självskattning som dessutom ökat under projektets gång. Detta väcker förstås nyfikenhet. Är det ett resultat av ett medvetet arbete? Kan vi se några gemensamma framgångsfaktorer för digital kompetensutveckling? De fem främsta biblioteken är spridda över hela landet och finns i kommuner av olika storlekar. 

Som ett kompletterande material till Lars-Åkes och Lindas kvantitativt grundade rapport har representanter för dessa fem bibliotek intervjuats av Eleonor Grenholm, samordnare i Digitalt först med användaren i fokus. Du kan läsa mer om deras sätt att arbeta i artikeln Framgångsfaktorer för digital kompetensutveckling.

Puffbild: Foto av Catherine Heath, licensierad enligt Unsplash License