Gå direkt till innehållet

Biblioteken som tankesmedjor möter riksbibliotekarie Karin Grönvall

Utvecklingen av biblioteken har gått hand i hand med demokratiseringen av Sverige. Men tiden har förändrats sedan bildning huvudsakligen var begränsad till tryckta tidningar och böcker. I dagens digitaliserade värld, där information och resurser flödar friare än någonsin, utforskas i artikelserien ”Biblioteken som tankesmedjor” hur folkbibliotekens praktiska arbete kan definiera en modern demokratisk roll för biblioteken.

Det här är det första avsnittet i en podcastserie med kortare intervjuer och reportage som kommer att publiceras under 2023 och 2024. Avsnitten är tänkta som en inspiration för alla som är engagerade i biblioteksfrågor, demokratins utveckling och digitaliseringens effekter.

Processledaren för Biblioteken som tankesmedjor, tillika ansvarig för podden och intervjuerna är Max Valentin, frilansande producent i kultur och utbildningssektorerna med lång erfarenhet av demokratirelaterade frågor. Läs mer om projektet och Max Valentin i Region Skånes intervju.

I det här första avsnittet träffar vi riksbibliotekarie Karin Grönvall.

Biblioteken som tankesmedjor är ett projekt i samverkan mellan de regionala biblioteksverksamheterna i Skåne, Hallands, Blekinge, Kronobergs, Kalmar och Jönköpings län. Projektet finansieras av Regionsamverkan Sydsverige.

Click on the button to load the content from soundcloud.com.

Load content

Transkribering av samtalet med riksbibliotekarie Karin Grönvall

Max Valentin: Välkommen till Biblioteken som tankesmedjor och vår poddserie, i vilken vi ska försöka utforska vad det demokratiska uppdraget som biblioteken har betyder i en tid när det både är stora förväntningar från besökarna och på oss själva att agera på ett smart sätt digitalt. 

Biblioteken som tankesmedjor är ett projekt i samverkan mellan de regionala biblioteksverksamheterna i Skåne, Halland, Blekinge, Kronoberg, Kalmar och Jönköpings län. Projektet är finansierat av Regionsamverkan Sydsverige. Jag som pratar är processledare i projektet och heter Max Valentin. I detta första avsnitt satte jag mig ner i ett vintrigt Humlegården och träffade riksbibliotekarie Karin Grönvall. 

Jag tänkte att vi skulle försöka utforska vad det är som gör att ett bibliotek blir demokratiskt? 

Karin Grönvall: Spännande.

Max Valentin: När jag blickar tillbaka med min rudimentära kunskap i ämnet får jag bilden av att folkbiblioteken och biblioteken i största allmänhet växer fram under den andra halvan av 1800-talet. Kanske till viss del inspirerat av USA och England. Det går hand i hand med demokratirörelsen och demokratiseringen av Sverige. Jag undrar om det är så att folkbiblioteken är ett slags subversiv strategi för att demokratisera landet eller om det bara är  en slump att det här sker samtidigt? 

Karin Grönvall: Jag skulle säga att inget av dina två alternativ stämmer: knappast subversiva, och knappast genom en slump. Biblioteken är en tydlig del av samhällsutvecklingen i stort, de går hand i hand. De första sockenbibliotek på 1800-talet var knutna till kyrkan och där var inte den fria bildningen i fokus, utan det var väldigt tydligt vad man skulle läsa, vad som var viktigt. Det sköttes av kyrkan. Sedan kom framväxten av folkrörelserna och biblioteken och läsningen blev en del av det. Sedan kom de större utbildningsreformerna och då blev biblioteken jätteviktiga och de fick statligt stöd ute i landet. Då växte det fram en infrastruktur i landet för hur man kunde hjälpa varandra med litteratur och så vidare. 

Max Valentin: Man skulle kunna säga att biblioteken har en väldigt organisk form på 1800-talet, de får tjäna olika syften? 

Karin Grönvall: Syftet med biblioteken hänger med i samhällsutvecklingen, precis som kyrkan, sen arbetar- och föreningsrörelsen. Sen också det lite mer systematiska, statligt stöd kom ganska tidigt till biblioteken. 

Max Valentin: Jag läste i en riksdagsproposition att en del av stödet till biblioteksverksamheten beslutades om innan reformerna för allmän och lika rösträtt för män 1909 och för kvinnor 1921. [Rättelse: 1919 beslutade riksdagen om allmän och lika rösträtt för kvinnor och män]. Det är inte så att det ena föregår det andra?

Karin Grönvall: Jag tror det första beslutet kom kring 1910. Det var vår ikon och förebild Valfrid Palmgren, som varit på en resa till USA och sedan gjort en stor biblioteksutredning, där han slår fast att behovet av tillgång till kunskap och litteratur av god kvalitet för alla medborgare är en viktig del av utbildningsväsendet och för demokratin.

Max Valentin: Det här tycker jag är spännande: bibliotek kan ju finnas på många olika platser. Till exempel så grundades det Ryska Stadsbiblioteket i Moskva 1862. Det ligger i centrala Moskva och där kan man låna litteratur gratis och tillgänglighet är viktigt. Detta är under tsartiden [Rättelse: detta är under Kejsardömet Rysslands tid] men bibliotekets verksamhet fortsätter efter bolsjevikernas revolution, men får då namnet Leninbiblioteket. Bibliotek finns ju, som du säger, i många olika typer av samhällen. Vad är det då som gör ett bibliotek blir demokratiskt? 

Karin Grönvall: Ett bibliotek i sig är inte demokratiskt, bibliotek är ju en del av ett större system som förhoppningsvis är demokratiskt. Självklart kan ett bibliotek i en diktatur användas för att genomföra det som diktatorn vill, och stärka det. Så därför tänkte jag att biblioteken likaväl som fri radio och press och ett valsystem skapar en helhet och då kan biblioteken vara ett stöd i ett demokratiskt samhälle. Genom att erbjuda den fria kunskap man behöver och genom att förhålla sig fritt och utforskande i relation till samhället kan man vara ett stöd.   

Max Valentin: Ok, så biblioteken samexisterar med samhället. Det som hände för lite drygt tio år sedan var att biblioteken fick ett särskilt demokratiuppdrag. Vad förändrades på grund av det? 

Karin Grönvall: Demokrati är en långsam process, så inget förändrades över en natt. Jag tror att man tittade på just det här bredare uppdraget som bibliotek har, att det inte bara handlar om att låna ut böcker, utan vilken funktion har det i samhället? Det var också viktigt att slå fast att det ska finnas bibliotek i alla kommuner, att det är en infrastruktur alla har rätt till i samhället, och vi behöver samverka och jobba tillsammans för att hålla uppe det här.. 

Max Valentin: Ok, men det är på ett slags systemnivå? 

Karin Grönvall: Ja, och det som också hände var att man fastslog att det skulle vara gratis att låna. Det kan låta som en detalj, men det slår fast att bibliotek är till för alla.

Max Valentin: Ja, för det finns många varianter, man kan till exempel behöva vara medlem för att låna. 

Karin Grönvall: Det finns många varianter på det. Det är en viktig del av demokratiseringen, att biblioteken är till för alla. 

Max Valentin: Om vi fortsätter på temat att biblioteken lever i sin samtid som allt annat. Om du skulle blicka ned på nuet och även framåt. Vilken roll och utveckling ser du för biblioteken i den här stora demokratiska och digitala väven? 

Karin Grönvall: Det är en tiotusenkronorsfråga. Jag tror det är jätteviktigt att verkligen ta hand om den frågan på biblioteken och gärna även i bredare kretsar. Vi ser att vi har den starka ställning vi har på grund av de värderingar vi har i grunden. Det handlar om integritet, man får inte lämna ut uppgifter om vad folk lånar, man ska känna att att det finns en stark integritet på ett biblioteket. Det handlar om inkludering: alla ska valkomna välkomna och så handlar det om kunskap och bildning.  

Max Valentin: Det här kanske blir en passus: jag har jobbat lite med ett bibliotek i östra Ukraina den senaste tiden och en av sakerna som hände under ockupationen förra våren var att deras biblioteksserver blev stulen. De hade ett lokalt installerat Koha-system, och då var en av frågorna “hur starkt var kryptot?” Det fanns en oro om att de skulle spåra vem som lånat vilken bok, om de lånat rätt eller fel litteratur. Det blev så konkret med integriteten. 

Karin Grönvall: Ja, det är ju det, och tittar vi på Florida just nu, så har det nyligen varit flera nyhetsprogram om hur man går in från politiskt håll och systematiskt rensar bort böcker som man inte tycker det är lämpligt att barnen ska läsa. Det är fortfarande en fråga det här. 

Max Valentin: En sak som verkligen har genomsyrat debatten de senaste 20 åren handlar om digitaliseringens påverkan på alla olika sektorer, och inte minst biblioteken. Hur ser du att förhållningssättet till det digitala utvecklas? 

Karin Grönvall: Första vågen var biblioteken tidigt på, med digitala kataloger och så vidare, men det förändrade inte verksamheten i sig. Det var “business as usual”. Det andra steget är att böcker och vetenskapliga tidskrifter kan bli  digitala, och är en fråga om betalningsmodeller och vem som äger materialet, upphovsrätt och så vidare. Men jag tror att det riktigt kluriga steget är vi mitt i nu. Det handlar om att vi som bibliotek också ska ha en plats i det digitala och den platsen har vi inte idag. Vi söker oss fram. Där har de stora plattformarna, som alla vet, etablerat sig starkt: det är där alla är. 

Max Valentin: Då pratar vi om sociala medier-plattformarna?

Karin Grönvall: Sociala medier, Big Tech, Facebook och Instagram och så vidare. Där kan man fråga sig vilka värderingar det är som styr där? Ja, inte är det bibliotekens värderingar, integriteten är det första som försvinner, inkludering – ja kanske… men på olika villkor. Kunskap och bildning – det som inte är sant förstärks ganska kraftigt ibland, det bedrivs kampanjer och det finns bland annat trollfabriker. Det är en helt annan typ av miljö än den som vi är vana vid att driva som bibliotek. Men inte desto mindre så attraherar miljön många. Hur ska vi förhålla oss? Ska vi ha mer samtal om det med våra besökare och så vidare? Eller ska vi också hitta en plats så vi kan vara en motkraft som ändå är attraktivt och spännande?

Max Valentin: Ja, det där är ju en intressant fråga, vad skapar attraktiviteten? 

Karin Grönvall: Eller hur! Det har jag också funderat mycket på. För tio år sedan var det mycket prat om att man ska vara där folk är, alltså även i det digitala. Jag jobbade med universitetsbibliotek då och där pratade man om att man inte inte skulle skapa egna söktjänster utan använda Google för att hitta till vårt material. Så var man säker på det, man tyckte de gjorde så bra tjänster. Men nu börjar vi lite grann dra öronen åt oss när vi ser integritetsproblemen som uppstår. Alla kanske inte vill lämna ut sina data på det sättet, man kanske inte vill vara där, man tappar kontrollen över sitt material och så vidare. Den där frågan måste vi nog vända och vrida på ganska mycket på för att komma vidare och få lite självförtroende i det digitala och våga göra saker och våga skapa tillsammans. Det handlar återigen om praktiska saker som struktur. Folkbiblioteken jobbar ju nära lokalsamhället. Vilket de absolut ska göra. Men hur kan man då jobba med lite större digitala strukturer, vad behövs då? Det kräver kanske också en annan organisation.

Max Valentin: En sak som genomsyrar bibliotekets roll i demokratin under 1900-talet är ju informationsfriheten. Är det så, nu när det finns ett överflöd av information, att andra demokratiska  fri- och rättigheter hamnar högre på agendan?

Karin Grönvall: Ja, vad är det folk vill ha med ett bibliotek? Är det tillgång till information eller är det något annat, eller nånting mer?

Max Valentin: Om jag tittar på samhällsdebatten idag så tycker jag att den mest omdebatterade friheten i samhället idag är yttrandefriheten. Den är högst på agendan. Den tillfredsställs i mångt och mycket av olika poddar där högljudda röster, gärna i extrempositioner, uttalar sig. Men det känns ganska långt ifrån vad ett bibliotek ägnar sig åt. Biblioteket har en helt annan ingång i yttrandefrihetsfrågan än den vardagliga debatten.

Karin Grönvall: Vad är, enligt dig, bibliotekets ingång i yttrandefriheten?

Max Valentin: Jag tänker att det kan handla om inköpspolicies eller om gallringspolicies, och om vilka yttranden som ska lyftas fram eller inte.. 

Karin Grönvall: Jag tänker att debatten om inköp och gallring, och vad som finns på våra hyllor, blir ganska symbolisk. Alla vet ju att det inte är så svårt att få tag på litteratur och information som det kanske var en gång i tiden, det är inte det som är problemet. Därför fascinerar det mig att det kan få ett så otroligt medieutrymme om man gallrar en viss bok. Gallring har biblioteket ju alltid gjort för att ha ett fräscht bestånd, undantaget Kungliga Biblioteket, som sparar allt. Annars är gallring en naturlig del av verksamheten. Man väljer ut andra böcker för 10-åringar än de som ska stå på vuxenavdelningen. Dessa frågor får dock en enorm genomslagskraft. Därför tänker jag att biblioteken som institution, inte minst när det gäller yttrandefrihet, har en väldigt stark roll, det blir en symbolfråga, som vi kan ta tillvara på, stärka, och göra någonting av. 

Max Valentin: Jag tycker att det är intressant. Det är ett slags rörelse från ett fokus på informationsfrihet över till en annan typ av demokratisk roll. 

Karin Grönvall: Ja precis, vi har ju ett system med ansvarig utgivare för medier i stort. Nu vill jag inte ha just det för bibliotek, men det finns ju andra logiker än den för det digitala, där alla kan skaffa en blogg, podd eller vad som helst. Man kan starta något utan att ha det här systemet och det är ju ett slags parallellsystem som samhället inte riktigt vet hur det ska hanteras idag. Hur vill vi ha det? Ska det finnas någon ansvarig? Är det yttrandefrihet när alla säger vad de vill hur som helst? Det är där frågorna finns just nu och där finns ju biblioteken också. Ska vi tillåta vilka diskussioner som helst, exkluderar det då några av våra besökare, eller är det så vi ska ta oss an yttrandefriheten?

Max Valentin: Det är väl en bra slutfråga att landa i och skicka med till de som lyssnar. Hur långt ska man spänna sin båge? 

Karin Grönvall: Ja, absolut, vi vill ju ha en roll och en integritet som bibliotek. Vi vill ju inte bara vara alla andras vindflöjel som åker med. Vi vill ju stå för något i grunden, inte politiskt, men ha något slags värderingsgrund som en del av ett demokratiskt samhälle, och vad är det?

Max Valentin: Tack så mycket, Karin Grönvall!

Karin Grönvall: Tack så mycket.

Max Valentin är processledare i Biblioteken som Tankesmedjor. Han har ett stort intresse för relationen mellan den digitala utvecklingen och demokratin och har bland annat varit med och ta fram innehållet till den nationella turnén “Demokratistugan” under högtidlighållandet av att demokratin firade 100 år 2019-2021.

 

 

Kommentarer

För att citera direkt från podden - Hur långt ska man spänna sin båge, tycker du?

Digiteket-redaktionen vill gärna veta mer om hur du har använt artikeln.


Fält markerade med * är obligatoriska. Redaktionen granskar kommentarer innan de publiceras. Din e-post kommer inte publiceras.