Biblioteken och pandemin – ny rapport från Svensk biblioteksförening

Svensk biblioteksförening har undersökt folk- och regionbibliotekens verksamhet under pandemin och sammanställt sina slutsatser i en sprillans färsk rapport. Rapporten är självklart väldigt läsvärd i sin helhet men Digiteket väljer här att lyfta fram en del röster, problem och slutsatser som kretsar kring vårt uppdrag: biblioteken och det digitala.

Svensk biblioteksförenings egna beskrivning av rapporten:

“Hur har folkbiblioteken fungerat under pandemin? Utöver vård, skola och omsorg har folkbiblioteken varit en av de få offentliga verksamheter som i stor utsträckning upprätthållit sin verksamhet och varit en del av det offentligas frontlinje under pandemin. Biblioteksservicen har varierat över landet, mellan kommuner och regioner. Likaså har bibliotekens roll i kommunernas krisorganisation sett olika ut. För att få en bättre bild av folk- och regionbibliotekens arbete under pandemin, bjöd Svensk biblioteksförening chefer inom region- och folkbiblioteken till rundabordssamtal. Den här rapporten är en sammanfattning och analys av de samtalen.”

Digitala klyftor och prioriterade målgrupper

Tillgång till bibliotekslokaler och datorer har gjort att de digitala klyftorna i samhället har blottats och många invånare förlorade möjligheten att göra ärenden på internet, såsom bankärenden, asylärenden och socialförsäkringsärenden. 

Folkbiblioteken har problem med att nå många ur de prioriterade målgrupperna. Vissa bibliotek har ställt om de fysiska språkcaféerna till digitala träffar, men man har då inte lyckats nå dem som vanligtvis deltar i språkcaféer. Ofta saknar den målgruppen verktyg, som dator och internet, vilket gör att de inte kan delta i digitala aktiviteter, eller ens nås av information att aktiviteterna finns. Å andra sidan nådde biblioteken nya målgrupper, tack vare att man ställde om till digital verksamhet, ibland även utanför Sverige. 

Pandemin har ännu tydligare blottat den digitala klyfta som finns i samhället. Allt fler har vänt sig till folkbiblioteken för att nyttja datorer och utskriftsmöjligheter, när medborgarcenter och socialtjänsten stängt ner. 

Kompetensutveckling och behov

Samtliga folkbibliotekschefer vittnar om att pandemin framtvingat ett stort kliv för den digitala kompetensen internt. Medarbetare har behövt lära sig att ha möten och utföra andra arbetsuppgifter digitalt och på distans. För många chefer har det varit ett efterlängtat kliv som, under omständigheterna, skedde relativt smärtfritt. 

Det saknas dock ofta digital spetskompetens bland biblioteksmedarbetarna. Många idéer, som att göra filmer till exempel, får stå tillbaka för att kunskaperna inte finns bland medarbetarna och det inte finns tid eller resurser att vända sig utanför biblioteket. 

Regionbiblioteken har under pandemins första halvår i hög utsträckning arbetat med att stötta folkbibliotekens snabba digitala omställning med bland annat utbildningar i digitala verktyg och bidrag för att genomföra digital programverksamhet. Många lyfter också Digiteket som en viktig pusselbit i den digitala omställningen. 

Regionbiblioteken sitter på kompetens som är väldigt lik den som finns ute på folkbiblioteken. Det skapar svårigheter när det kommer frågor som regionbibliotekarierna inte kan svara på. Kunskaper som saknas är bland annat inom upphovsrätt, processutveckling och statistik. 

Ett annat område där kompetensutveckling krävs är inom film. Allt ifrån att filma till att texta videor. I dagsläget blir den digitala publika verksamheten dyr, då den kompetensen måste köpas in. I de fall kompetensen finns inom regionen, saknas det beställarkompetens för att kunna göra en bra beställning från konsulter. 

Juridiska hinder för omställning

Många bibliotek försökte att inte ställa in, utan att ställa om. När det kom till livesändningar och att sända sagostunder blev det svårt på grund av att sändningar behöver textas, vilket inte alla har resurser till. För sagostunderna satte upphovsrätten käppar i hjulet och försöket från de inblandade aktörerna att skriva ett licensavtal för ändamålet gick i stöpet. Vissa programpunkter har ändå kunnat sändas live. 

För vem ställer man om?

Ett bibliotek menar att det inte är självklart att ställa om programverksamheten till digitalt. Med sändningar vänder de sig inte bara till de egna kommuninvånarna. Ska skattepengar gå till verksamhet som inte primärt når de egna invånarna? En annan fråga biblioteket ställde sig var varför just det ska ha ett digitalt program när det finns så många andra som anordnar digital programverksamhet? ”Ställ inte in, ställ om” var inte en självklarhet för biblioteken.

Infrastruktur och förutsättningar

Många har inte fått det stöd från kommunens IT-avdelning som de behöver. Flera bibliotekschefer vittnar om stora svårigheter att få tillgång till de digitala verktyg som krävs för att kunna bedriva ett ändamålsenligt arbete under pandemin. Särskilt videokonferensverktyget Zoom, och viss utsträckning Teams, har varit svårt att få tillgång till för många. I andra kommuner har samarbetet med IT-avdelningen fungerat bra och verksamheterna har fått de verktyg de behöver.

Flera regioner har haft samma problem som kommunerna och vittnar om svårigheter att få tillgång till nödvändiga digitala verktyg för att kunna bedriva en ändamålsenlig verksamhet, både i den egna regionen och ute i kommunerna. Många får till exempel inte tillgång till Zoom, trots att det är ett program som ofta är nödvändigt för att kunna delta i olika sammanhang. Flera har “smyg-Zoomat” eller skaffat egna licenser på sin privata dator för att kunna utföra sitt arbete på ett tillfredställande sätt. Andra regionbibliotek har ett bra samarbete med IT-avdelningen och får vad de behöver.

Tyvärr har sådant som att alla medarbetare inte har mobiltelefon eller bärbar dator försvårat arbetet med den digitala omställningen i vissa kommuner. 

Sammanfattning

Pandemin har förändrat folkbibliotekens arbetssätt på vissa områden, men framförallt har den förstärkt de strukturer som redan fanns. Det har blivit ännu svårare att nå målgrupper som redan tidigare var svåra att nå. Klyftorna i samhället har blivit ännu tydligare. Stängningar av offentliga verksamheter påverkar folkbiblioteken nästan omedelbart. De olika sätten att behandla folkbiblioteken i Sveriges kommuner har spätt på ojämlikheten. Den med resurser – digitala och kunnande – har kunnat nyttja biblioteken under hela pandemin. Den som saknar resurser har stängts av från folkbibliotekens verksamheter.

Under pandemin har det varit extra tydligt att stängda bibliotekslokaler och allmänna datorer har drabbat dem som redan lever i ett socioekonomiskt och digitalt utanförskap. Ju längre pandemin har pågått, desto mer verkar kommunerna ha uppmärksammat behovet av tillgång till datorer för många invånare. 

För de regionala biblioteken har den digitala omställningen i det stora hela varit positiv och framöver ser de att den fysiska uppsökande verksamheten kan kompletteras med en digital och att digital verksamhet ger nya deltagare. Nya kompetensområden som dykt upp är till exempel översättningar till olika språk, textning av filmer och ansvarigt utgivarskap.

Biblioteken och pandemin

En intervju med rapportförfattaren Lisa Gemmel om rapporten

Ett samtal om rapporten på Folk och Kultur