Biblioteken, MIK och Det demokratiska samtalet

Nu har till slut rapporten från kommittén ”Nationell satsning på medie-  och informationskunnighet och det demokratiska samtalet” publicerats. Vad kommer de fram till och vad skulle egentligen bibliotekens roll i att stärka människors motståndskraft mot desinformation, propaganda och näthat kunna vara?

Uppdraget

Kommitténs uppdrag  har varit att arbeta med utåtriktade insatser som ökar människors motståndskraft mot desinformation, propaganda och näthat. De har också haft i uppdrag att sprida kunskap om pågående insatser för medie- och informationskunskap, MIK, identifiera kunskapsluckor på området och föreslå fortsatta insatser genom att visa på goda förebyggande metoder. Kommittén har i sitt arbete kartlagt de olika samhälleliga aktörer som de funnit relevanta i sammanhanget. 

Problembeskrivning

Nedanstående text är i princip helt saxat ur rapporten. 

Digitaliseringen har vitaliserat demokratin i flera avseenden. Det är idag enklare för människor att ta del av och sprida information liksom att sluta sig samman, mobilisera och engagera varandra i olika politiska frågor. Samtidigt kan den digitala tekniken användas för övervakning och repression och den har underlättat för olika aktörer att dolt agera för att påverka opinioner. Desinformation och propaganda är inte nya fenomen, men genom digitaliseringen har dessa företeelser blivit mer omfattande och sofistikerade

På samma sätt har förekomsten av hat och hot blivit mer förekommande under senare tid, vilket delvis beror på den ökade användningen av sociala medier. Den som är aktiv i den offentliga debatten kan förvänta sig att ta emot hot och hat över olika sociala forum. Det påverkar vem som vill engagera sig i den allmänna debatten och politiken och i värsta fall även beslutsfattandet i sig.

Kommittén bedömer att näthatet stör det demokratiska samtalet och att det därmed utgör ett hot mot demokratins funktionssätt i Sverige. Sammantaget kan utvecklingen med desinformation, propaganda och näthat få stora konsekvenser för demokratin. Motsättningar mellan grupper i samhället kan fördjupas och den mellanmänskliga tilliten skadas. På så sätt kan förutsättningarna för den allmänna opinionsbildningen raseras samtidigt som förtroendet för demokratins institutioner, såsom de beslutsfattande församlingarna, myndigheter och nyhetsmedier, påverkas. Vedertagna uppfattningar som bygger på kunskap och fakta kan ifrågasättas. Det är särskilt problematiskt när samhället står inför stora och svåra hot såsom klimatkrisen och corona-pandemin.

Kommitténs arbete har haft fokus på insatser för att stärka människors motståndskraft mot desinformation, propaganda och näthat. Stärkt medie- och informationskunnighet spelar en särskilt viktig roll för att uppnå en sådan ökad motståndskraft. 

Vill man få en uppfattning över hur kommittén formulerar samhällets utmaningar är Ett axplock av rubrikerna i kapitel tre en bra sammanfattning. Kapitel tre och fyra kan rekommenderas att läsa för att få en kort överblick och sammanfattning av ämnena och problemområdena. 

  • Frigörelse och förtryck i spåren av den digitala tekniken
  • Den digitala tekniken som ett redskap för demokratins motståndare
  • Statliga aktörer som sprider desinformation och propaganda
  • Plattformsföretagens makt över det demokratiska samtalet
  • De etablerade nyhetsmedierna har försvagats
  • Digitaliseringen och kognitiva sårbarheter
  • Mängden av information har mångfaldigats

Förslag

Kommittén menar att en strategi för att motverka desinformation, propaganda och näthat behöver skapas. Olika identifierade samhälleliga aktörer bör samarbeta i detta arbete som behöver ha en långsiktighet i finansieringen och en stärkt samordning.

Strategin bör omfatta aktörer inom rättsväsendet, försvaret, utbildningsväsendet, forskningen, folkbildningen, biblioteksväsendet, kulturen, nyhetsmedierna, kommunerna, regionerna, det civila samhället och näringslivet. Statens medieråd och MSB bör få en roll i att hålla samman en sådan strategi på myndighetsnivå.

Ett  arbete för att stärka kunskapen om desinformation, propaganda och näthat behöver genomföras. Fler målgrupper behöver nås och insatserna ska vara tillgängliga oavsett var man bor. MIK-metoder som används behöver studeras och utvärderas av följeforskning. MIK-relaterad forskning bör tillgängliggöras, kanske genom Statens Medieråds nya kommande plattform. Kartläggningar av olika insatser som görs bör ske regelbundet.

Statens medieråd bör bredda sitt arbete och inte som idag fokusera på barn och unga. Andra relevanta aktörer ska engageras och göras delaktiga i arbetet. Skolans och vuxenutbildningens roll i detta bör stärkas i form av att undervisningen kring digitala medier utvecklas och att lärarna kompetensutvecklas. Skolbibliotek som pedagogisk MIK-resurs bör stärkas och tillgången till biblioteksservice för vuxenstuderande utökas.

Vad gäller arbetet med att motarbeta näthat mot förtroendevalda och andra utsatta grupper föreslår kommittén stöd för att höja kunskapen bland förtroendevalda. Arbetsmiljöansvar kan behöva förtydligas. Organisationer som representerar journalister bör genomföra stödjande insatser i form av kompetensutveckling.

Rättsväsendet bör prioritera den här typen av brott och rättskedjan kan behöva ses över. 

Vidare bör en utredning tillsättas för att analysera hur demokratin påverkas av globala plattformsföretag liksom om lagstiftningen kan behöva utvecklas för att värna demokratin på sikt.

Bibliotekets roll

I detta kapitel reflekterar jag över frågor som behandlar MIK och bibliotekens roll utifrån rapportens innehåll. Beakta gärna att stycket inte bara är en återgivning av kommitténs ord.

I remissvaret på biblioteksstrategin Demokratins skattkammare – förslag till en nationell biblioteksstrategi, konstaterar kommittén att den i huvudsak ligger väl i linje med kommitténs uppdrag och iakttagelser.Den lyfter bland annat fram fram skolbibliotekens betydelse, behovet av biblioteksservice i vuxenutbildningen och vikten av att insatser för ökad medie- och informationskunnighet.

I bibliotekets uppdrag ingår att verka för fri åsiktsbildning, något som i princip är grunden för kommitténs arbete. Ett desinformationsmättat medieklimat och näthat är inga bra grogrunder för fri åsiktsbildning. 

“Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska enligt bibliotekslagens (2013:801) portalparagraf (§ 2): 

“verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning. Biblioteken ska främja litteraturens ställning och intresset för bildning, upplysning, utbildning och forskning samt kulturell verksamhet i övrigt. Biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla.”

Rapporten sammanfattar:

“Det uppdraget utgör grunden för bibliotekens bidrag till stärkt motståndskraft mot det som utmanar det demokratiska samtalet. Ansvaret att bidra till den fria åsiktsbildningen belyser också bibliotekens nerifrån-och-upp-perspektiv. Folkbiblioteken fungerar inte i första hand som språkrör för det offentliga – även om de är organiserade inom det allmänna – utan som möjliggörare av medborgarnas egen bildning och åsiktsbildning.”

Det här är en viktig aspekt. Biblioteket ses inte överlag som en representant för “makten” och har ett stort förtroende bland invånarna i sina lokalsamhälle. Biblioteken arbetar delvis med MIK-frågor som sökkritik och källkritik men är också en arena för digital delaktighet. För många kanske den enda arenan för tillgång till datorer, internet och know-how i form av bibliotekarier.

Kommittén skriver:

“Det är på den lokala nivån som många beslut som påverkar den enskildes vardag fattas och det kan också uppstå desinformation, propaganda och näthat kopplat till lokala frågor.”

Det är det en svår balansgång för biblioteken. Hur ska de möta medborgarna i syfte att försöka påverka deras attityder eller lära dem saker utan att skada tilliten biblioteket som institution åtnjuter. Människor uppskatta sällan att bli utsatta för vad de uppfattar som politisk påverkan, framförallt inte i vad de uppskattar som ett neutralt rum. 

Kommittén menar att det är viktigt att arbetet som bedrivs för att stärka den demokratiska motståndskraften görs med metoder som via utvärderingar har visat sig ge resultat. De skriver dock också att det bör ges utrymme för innovation och kontinuerligt lärande. Hur ska biblioteken göra? För det första finns det väldigt lite empiri kring hur bibliotek effektivt kan jobba med mik-arbete och delvis är det väldigt svårt att vara samtidigt metodinnovativ och utforskande som man jobbar utifrån empiri.

En annan roll biblioteken skulle kunna ha i sammanhanget är att vara behjälplig i att föra ut kunskap om aktuell forskning, den så kallade samverkansuppgiften. Detta är högskolans uppgift men även biblioteken med dess närliggande kompetenser skulle kunna vara forum för att stärka kunskaper om vetenskapliga metoder och källkritik.

Om man spaltar upp det så har biblioteken en grannlaga uppgift framför sig. Man ska

  • stärka MIK-kompetenser
  • stärka motståndskraften mot desinformation, propaganda och näthat
  • förankra demokratins idéer
  • stärka förtroendet för samhällets institutioner
  • höja den mellanmänskliga tilliten.
  • Motverka näthat

Hur ska det här då egentligen gå till? En metoddiskussion behöver börja föras kring hur biblioteket som aktör bäst kan möta, påverka och lära medborgarna dessa samhälleligt viktiga värden och kunskaper. Grundproblemet är att de flesta medborgare kommer till biblioteket med ett bestämt ärende. De vill låna Handbok för Superhjältar 5, skriva ut ett intyg för modellrelease, titta på tågvideos på Youtube, scanna sitt körkort och se om Witcher 3 har kommit in på tv-spelshyllan. De är troligtvis inte så intresserade av att bli uppvaktad av en bibliotekarie som försynt undrar om de vill vara med och “stärka förtroendet för samhällets institutioner” eller “höja den mellanmänskliga tilliten”.

Hur kan mötet med låntagarna och besökarna bli en lärandesituation? Hur kan biblioteket bli ett nav för MIK som ju i grund och botten är förutsättningar för att kunna delta i det demokratiska samtalet på 20-talet? Hur kan biblioteken möta vuxna i dessa frågor?

Betänkandet: Det demokratiska samtalet i en digital tid – Så stärker vi motståndskraften mot desinformation, propaganda och näthat

Ett par debattartiklar utifrån betänkandet har också publicerats, “Allvarligt läge – näthat ett hot mot demokratin” och “Inte självklart var hotade politiker kan vända sig

Kommitén har också givit ut antologin Det demokratiska samtalet i en digital tid – en antologi om desinformation, propaganda och näthat som på det hela taget är mer givande läsning än rapporten.

Kartläggning av befintligt material och metoder inom MIK-fältet, för Kommittén för det demokratiska samtalet sammanställer en mängd aktörer och deras material som finns tillgängligt på primärt nätet. En guldgruva att inventera och inspireras ur.