Angelägen forskning: Att läsfrämja för öronen
I detta tillfälle av Angelägen forskning står rösten, ljudet och samtalet som en del av det läsfrämjande arbetet i fokus. I samtalet medverkar Sirpa Bark och Julia Pennlert från Bibliotekshögskolan vid Högskolan i Borås samt Linda Willander, bibliotekschef vid Ystads stadsbibliotek.
Samtalet utgick från rapporten Att läsfrämja för öronen (pdf), som presenterades av rapportens författare Julia Pennlert och Sirpa Bark. Rapporten är baserad på intervjuer med bibliotekarier som berättar om hur de arbetar med att förmedla lyssnande läsning, till exempel genom högläsning. Det kan handla om verksamhet som sker både i biblioteket och genom uppsökande arbete. Rapporten, som tagits fram i samverkan med MTM, visar hur viktig relationen mellan bibliotekarie och deltagare är. När bibliotekarien arbetar med att främja lyssnande läsning spelar omsorgen om mottagaren lika stor roll som själva textformatet. Genom högläsning och social läsning skapas ingångar till samtal om livet.
– Det uppstår möten och gemenskap, både mellan litteraturen och läsaren, och deltagarna sinsemellan, konstaterar Linda Willander.
– Och det behövs en särskild kompetens för att våga genomföra samtal. Bibliotekarier behöver kunna ta hand om det relationella, säger hon.
Julia Pennlert berättar att det som överraskade henne mest i arbetet med rapporten var vilken bred palett bibliotekarier arbetar med. Ursprungligen var forskarnas ambition att undersöka hur det ökade intresset för litteratur i ljudformat påverkar det läsfrämjande arbetet på biblioteken. Men intervjuerna med bibliotekarierna visade att arbetet med att förmedla lyssnande läsning har fler dimensioner:
– Ljudformatet, litteraturen men också samtalet står i fokus för bibliotekarierna. Det handlar både om tekniska saker och om det sociala, säger Julia Pennlert.
– Det finns ett väldigt stort engagemang för målgrupperna, en omsorgsaspekt där man sätter sig in i målgruppens situation, säger Sirpa Bark.
Julia Pennlert understryker att läsfrämjande och litteraturförmedling vävs samman i bibliotekariernas arbete och att det centrala är hur litteratur skapar relationer. Sirpa Bark förstärker den bilden:
– Bibliotekarierna är väldigt intresserade av att skapa en stämning som gör att man vågar prata i gruppen, säger hon.
Litteraturen ger liv åt högläsningen. Därför har bibliotekarien en särskilt viktig roll. Julia menar att det handlar om att skapa ett tryggt rum där man tillsammans kan prata om text.
Vad krävs det då av en bibliotekarie för att läsfrämja för öronen?
– Det vår studie visar är att det krävs mod. Att högläsa är inte bara något man ställer sig rakt upp och ner och gör. Man lär sig genom att göra det. Vår studie har beröringspunkter med pågående metodutveckling där högläsning har seglat upp, bland annat genom Shared Reading, säger Julia Pennlert och tillägger:
– Även i ljudboksanvändningen präglar rösten upplevelsen. Den kan beskrivas som ett sällskap eller en samvaro och det finns beröringspunkter mellan vår studie och det forskningsfältet.
En utmaning för bibliotekarierna är att få kontinuitet i verksamheter med fokus på högläsning eller social läsning, att det är lätt att kommuner drar ner på den typen av aktiviteter i sämre tider.
– Det behöver komma in i målarbetet och inte vara personberoende, säger bibliotekschef Linda Willander.
Använd gärna detta avsnitt av Angelägen forskning som ett underlag för att diskutera möjligheter och utmaningar i arbetet med att läsfrämja för öronen, högläsning och den sociala läsningen på ditt bibliotek.
Förslag på diskussionsfrågor:
- Vilka grupper når ni idag i den läsfrämjande verksamheten och vilka är svårare att nå? Finns det metoder som skulle kunna prövas för att nå ut till fler?
- Vad behöver ni göra för att arbeta långsiktigt och hållbart med det läsfrämjande arbetet med fokus på högläsning och social läsning?
- Hur ser era erfarenheter ut av att samverka med andra verksamheter eller professioner? Hur kan detta utvecklas?