Förord Ringar på vattnet

Vad hände när bibliotekarien Miklós Gulyás i början av sjuttiotalet berättade för barnen på Rosengårdsbiblioteket att han fått ett annat arbete och skulle flytta? Han fick ett så hårt slag i magen av en liten pojke att han knappt kunde andas. Långt senare berättade han att det var den finaste komplimang han fått.

På biblioteken knyts många betydelsefulla band mellan människor, kanske särskilt för barn och unga. Från min tid som bibliotekarie i Botkyrka minns jag oräkneliga situationer, personligheter, samtal, konflikter och delade kulturupplevelser. Emellanåt blev upptågen lite väl många, men mest bestående är minnen av värme och nyfikenhet.

Barn och unga var i full färd med att ta sin plats i världen, alla på sina egna sätt i den komplicerade väv av identiteter, normer och ursprung som är 2000-talets Sverige. Jag inser att det inte var lätt. För många av oss är det ingen enkel sak att ta vår plats i världen och visa stolthet över vilka vi är, var vi kommer ifrån, och vad vi vill vara. Klart är i alla fall att vi lärde oss massor av varandra. De gjorde mig definitivt till en mer kompetent bibliotekarie.

Delaktighet är ett begrepp som med rätta används mycket inom offentlig verksamhet. I regeringsformen står det att det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden, och att det ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet. Barns rätt nämns specifikt. Men vad betyder det att som bibliotek verka för barn och ungas rätt till delaktighet? Jag har en känsla av att vi sällan når hela vägen. Ofta saknar vi metoder. Ibland tvivlar jag rentav på att vi verkligen vill veta. Särskilt minns jag en fortbildning med fokus på metoder för delaktighet, där jag valde att fokusera på ungas vilja till politiskt inflytande. Resultatet blev ett panelsamtal om ungas organisering, utifrån frågor som engagerade unga i Botkyrka. Många deltog, men effekten blev även en viss förvirring och rentav ilska ända upp på kommunledningsnivå. Åsikterna passade inte in. Men vad är egentligen delaktighet om inte verklig makt kan utmanas?

Nationella minoriteter och litteratur på nationella minoritetsspråk är prioriterade i Bibliotekslagen. Detta kan dock vara svårt att omsätta i daglig bibliotekspraktik, eftersom vi känner till lagarna men inte ofta minoriteternas situation lokalt. Finns de ens i vår kommun?

De nationella minoriteterna har funnits i Sverige under mycket lång tid och utgör viktiga delar av det svenska. Men det finns en lång historia av förminskande och förtryck. Tankefiguren att de ”inte är en del av den här platsen” är alltjämt återkommande. Allt för ofta tycks de fortfarande höra hemma någon annanstans än just här.

Sanningen är dock att det finns judar, romer, tornedalingar, samer och sverigefinnar över hela landet, och att det kan finnas goda skäl till att de inte skyltar med sin närvaro. I grunden erbjuder dessa frågor en positiv utvecklingspotential för landets bibliotek.

Alla som arbetat med att ta fram metodstödet Ringar på vattnet uttrycker hur roligt och meningsfullt det är att arbeta med dessa grupper lokalt. Möten som resulterar i värdefullt utbyte och som gynnar såväl bibliotek som invånare. Det har blivit tydligt hur mycket de kan betyda för de personer som involveras. Förutom möjligheten att påverka stärker kontakten ofta en känsla av stolthet samt uppmuntrar till att återknyta till språk och identiteter som ibland förträngts. Det är även en hoppfull tanke att bibliotek, genom att involvera barn och unga, kan visa stöd för gruppernas äldre generationer och bidra till att reparera skador som vi själva varit med om att orsaka.

Att slå någon hårt i magen är inte det bästa sättet att visa sina känslor på. Ändå förstår jag Miklós reaktion. Arbete med barn och unga måste ske med en stor dos empati, och med en förståelse för att starka känslor är i rörelse. Vi har en uppgift att visa att det finns möjligheter för dem. Att de har rätt att utvecklas och känna stolthet över vilka de är. Ett sådant erkännande kan vi inte lyckas med utan att de har förtroende för oss. De måste känna att vi har deras
rygg även när det blåser hårda och kusliga vindar utanför.

Peter Björkman
Samordnare 2020-2022
Regionbibliotek Västernorrland